Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Mass Effect 2

Ett stilla vakuum strax ovanför en planet tonas in när Normandy plötsligt anländer från överljusfart och övergår till marschhastighet. Vi skymtar ett par bekanta ansikten när kameran sveper över huvuddäck. Något är på gång. Radarn snappar upp en signal från ett annat rymdskepp. Av okänd härkomst dyker det upp och sågar Normandy sönder och samman likt en gammal träplanka.

Svart.

Anslaget i Mass Effect 2 är av särklass och dramaturgisk skicklighet. Vi exponeras det nya hotet i galaxen och får en hint om var storyn är på väg - allt som går att begära från en god inledning. Att mellansekvensen är av extremt hög klass animationsmässigt gör inte saken sämre och det är inget undantag genom resterande delen av spelet. Det nya hotet i galaxen är The Collectors. En alien-ras som plockar åt sig människor i kolonier och åker iväg med dem för vidare experiment.

Slutet har dock inte infunnit sig ännu. Nästa scen utspelar sig i någon medicinsk facilitet där Shepard åter väckts till liv i något som kallas för The Lazarus Project. En enorm satsning från den humanitära organisationen Cerberus vilken är menad att främja människans bästa i rymdtillvaron. Som utbyte för sitt liv tillbaka tvingas nu Shepard jobba direkt åt denna, i synnerhet då han inofficiellt är betitlad "galaxräddaren" sen bravaderna i första spelet.

Cerberus styrs av ett överhuvud, The Illusive Man (med Martin Sheen som röstskådespelare), som plockade in Shepard och påbörjade den under två år återupplivningsprocess som garanterade honom livet tillbaka. Underkuvad organisationens och The Illusive Mans stadgar kämpar Shepard för att i största möjliga mån utföra sina uppdrag rättvist för individens men även galaxens bästa.

För att motivera Shepard att infinna sig i den situation han står inför förser The Illusive Man honom en nyskapad och förbättrad version av Normandy samt en besättning som man tillåts stifta närmare bekantskap med under spelets gång. Väldigt nära om man så vill.

Det är vid uppvakningen i The Lazarus Project spelaren får välja utseende, klass och andra egenskaper, eller helt enkelt importera sparfilen från föregångaren. Denna möjlighet hade jag sett fram emot oerhört men vid min installation av Windows 7 för två månader sen försvann den från min dator. Huruvida den givit en större spelupplevelse eller ej vet jag inte då jag ändå lyckades återskapa en snudd på kopia från min gamla karaktärs utseende. Dessutom fanns där möjligheten att välja samma bakgrundsstory som i ettan så det enda jag kan tänka mig gått miste om var nog bara små fragment från sidostoryn. Väldigt genomtänkt av Bioware för de som inte har kvar sin gamla sparfil.

Grafiskt imponerar Mass Effect 2 något enormt. Ljussättningen, var man än kommer, är alltid stabil och smälter samman med de välplanerade miljöerna i vilka detaljrikedomen inte besparats ett uns. Varje planet utstrålar sin skönhet, sin atmosfär. Vare sig du kommer till slumkvarteren i underjorden eller en skyskrapa flera hundra meter över marken återfinns ett ständigt behag, en ny erfarenhet som spelare och som den karaktär man axlar. För när all information ska bearbetas samtidigt om nya planeter, nya städer, utomjordingar och deras levnadssätt och världsförhållandet 170 år in i framtiden blir upplevelsen total. Och detta är Bioware mästare på.

Men vad som utgör det snyggaste är varken grafik, ljud, berättande eller spelvärlden. Det är dialogerna. Uppbyggda precis som i ettan fungerar de fortfarande som det bästa interaktiva systemet någonsin i ett spel. Fördjupa dig i ämnen genom att välja vänsterdelen av dialogrutan, uppnå Paragon- eller Renegade-status när du väljer det ena eller andra förslaget markerade med röd eller blå text. Tillagt från föregångaren finns nu även möjligheten att i vissa konversationer trycka höger eller vänster musknapp för att även därigenom vara ett riktigt svin eller en omtänksam vän.

Dialogerna är också avgörande för handlingen och är det element som definierar din karaktär. Med alla valmöjligheter kommer man som spelare närmare inpå sin Shepard och biter sig fast vid honom eller henne då dennes moral hela tiden speglar dina val som du förmodligen själv står för i verkligheten. Du är Shepard. Du är unik.

Värt att nämna är det nu bortplockade gränssnittet för möjligheten att interagera med köpt eller plundrad utrustning för Shepard, som förvisso fråntar en del av rollspelsmomentet men samtidigt håller en viss balans med resten av upplägget kring uppgraderingar och ny hårdvara vilken nu sköts helt genom en konsol i tekniklaboratoriet ombord på Normandy. Vapen går att välja och portionera ut till lagmedlemmar med hjälp av ett enkelt vapenställ som öppnar en liten meny och rustning krävs att vidare uppgraderas i kaptenens egna rum via en konsol som även ger spelaren möjlighet att modifiera rustningens färg och mönster. Efter otaliga inställningskommandon fick Shepard pryda en svart krigsdräkt med röda inslag. Rått och reko, på ett sätt som bara definieras i Mass Effect 2.

För att överhuvudtaget kunna uppgradera din utrustning, ditt team och ditt skepp krävs resurser i form av mineraler. Dessa kan erhållas genom att enkelt plockas upp ute på uppdrag eller genom det nya sättet att genomsöka planeter på. Besök ett solsystem och styr skeppet i omloppsbana för en planet. Tryck [Scan] och en mätare dyker upp som indikerar hur mycket mineraler det finns på området du rör musen över. Fantastiskt snygg funktion men kan i längden bli ett mödosamt tillägg då uppdragen alltid lockar, även om det samtidigt känns stimulerande med att scanna planeter som omväxling efter ett köttigt uppdrag. Man får trösta sig med att resurserna blir nödvändiga fundament för vidare uppgraderingar, så jobbet är inte helt förgäves ett enformigt tidsfördriv.

Som galaxens tuffing med smärt utrustning och stenhårda lagkamrater medföljer även en del vapen. Dessa finns tillgängliga i olika mån beroende på vilken klass du valt. En soldier, vilket var den klass jag valde, utrustas med kraftfull rustning och en stor vapenarsenal. Jag kan stanna striderna för att sikta in mig på en fiende, låta mina lagkamrater förinta dess sköld, välja skadlig ammunition för fiendens sort (syntetisk, mänsklig, robot) och sätta igång allt igen. Pang-bom utkämpas intensiva strider varvade med detta upplägg.

Mass Effect 2 är dock inte helt felfritt. Uppdragsdesignen som i princip baseras på dina nya lagmedlemmar rakt igenom blir rätt enformiga i form av slutresultat. Rekrytera de medlemmar som The Illusive Man tillhandahållit i din uppdragsfolder för att senare göra dem en tjänst så att de blir lojala mot dig. Du vet att de alla slutar på det här sättet. Senare kan det däremot gynna dig då medlemmarna blir mer öppna och även kan erbjuda uppgraderingar på Normandy. Gör detta för alla tio medlemmar så garanteras du ett gott slut. Annars är huvuduppdragen, de som följer innan sista uppdraget låses upp, ungefär bara fem till antalet. Faktumet att du måste springa ärenden åt lagmedlemmar för att ens överleva sluttampen mot The Collectors kvarstår dock; så allt hänger ihop, men det kunde gjorts snyggare i form av mer dynamiskt upplägg, även om uppdragen i sig är varierande.

Spelet tog mig 32 timmar att avklara. Det är timmar där jag krämat ut allt ur alla dialoger, ägnat många sidouppdrag åt och även andra avstickare. Mitt slutuppdrag aktiverades dock tidigare än väntat vilket gjorde att jag klarade spelet med kanske 4 timmars marginal i jämförelse med en fullständig genomspelning. Räkna därför med minst 35 timmars ambitiös speltid.

Biowares rymdodyssé imponerar inte bara grafiskt, stilistiskt och underhållsmässigt. Mitt bland all intensiv action och rymdfarande i överljusfart varvas även ett lugn och en ständigt närvarande sublim verklighet. Denna balanserar på det ambitiösa karaktärsdjup som vinns i alla de dialoger med bland annat besättning och lagmedlemmar men även kocken på nedre däck ombord på Normandy eller den kvinnliga bartendern i Eternity på Illium. Möjligheterna känns oändliga. Spelvärlden känns oändlig.

Välkommen till universum.

Starboard observation deck. En av mina favoritplatser i ett spel någonsin.

Medlemsrecensioner31
Samlat betyg: 9.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10