Svenska
MEDLEMSRECENSION

Mirror's Edge

Spelkänsla och story

Spelet tar plats i en till synes perfekt värld, där regeringen ständigt bevakar sina medborgare och håller kriminaliteten nere. Den konstanta bevakningen omfattar även elektronisk kommunikation, vilket innebär att löpare/klättrare används för att förmedla privat information. Löparna förenas i en gemensam undergroundorganisation med extrema fysiska egenskaper och kapacitet, och goda avsikter.

Man spelar Faith, en ensam och utsatt löpare som försöker rentvå sin syster från regeringens anklagelser. Man får fortlöpande instruktioner av mystiska uppdragsgivare och ska förflytta sig genom staden.
Storyn i sig är egentligen inte katastrofalt dålig, men känns överflödig på vissa ställen. Det finns ett par intressanta dialoger och tankar, samt ett par tvister i slutet, men spelet hade varit lika bra utan denna utfyllnad eller i förkortat format. Det är inte relationerna mellan spelets karaktärer som är intressant, och man kan rent av bli trött på att klicka igenom dialogerna. Spelet har heller inte element av pussel, utan är ett renodlat actionspel.


Utseende och grafik

Perspektivet är förstaperson, och fokus ligger inte på vapen eller slagsmålsteknik, utan på att snabbt undkomma förföljare genom att kasta sig ut från avsatser, tak, byggarbetsställningar, hissar, kranar, containers och vadsomhelst annat som kommer i ens väg.
Här finns spelets stora behållning och styrka, i spelkänslan. Grafiken är ganska enkel och avskalad, men man får ändå en hisnande känsla av att vara högt uppe och ha lång väg ner att falla..
Även ljuden, särskilt från trafiken på gatorna långt nedanför, ökar verklighetskänslan och gör en lite extra försiktig. Skulle man falla ner så gör man det med visst obehag, åtminstone till en början.

Svårighetsgrad

Till en början inte särskilt svårt, utan snarare en ny och nervkittlande upplevelse, om man kan säga så om ett spel. Svårighetsgraden ökar dock ganska fort, och man blir tvungen att lära sig fler och svårare rörelser och tekniker. Ibland är det svårt att se var man ska ta vägen, och det är inte alltid till någon hjälp att tänka logiskt eftersom vissa färdvägar är synnerligen långsökta och otroliga. Till sin hjälp har man då Runner vision, som framhäver olika avsatser och dörröppningar och visar åt vilket håll man är på väg. Det gör det möjligt att fortsätta sin bana utan att stanna upp, vilket ökar känslan av fart och fara. Å andra sidan blir spelet roligare när man lär sig att se vägar utan denna funktion, eftersom den sänker verklighetskänslan något.

Spelet hade gärna fått vara lite längre, och kanske inte fullt så svårt mot slutet. Det blir snabbt tråkigt att springa samma bana flera gånger, eftersom det oftast bara finns en möjlig väg framåt. Spelets största förtjänst är som sagt känslan, och bara den gör att spelet är värt att testa! ..

Medlemsrecensioner63
Samlat betyg: 8.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10