Svenska
MEDLEMSRECENSION

Kane & Lynch: Dead Men

" I'm so sick of you and your fucking rules! Lynch, do this, Lynch do that, Lynch stop murdering the hostages!"

Kane & Lynch: Dead Men är ett obalanserat spel. Ett spel som utforskar något annorlunda terränger inom spelbranschen men som bara precis lyckas leverera, detta till största delen tack vare den imponerande dialogen.

Jag har tidigare skrivit en blogg kring vad jag uttryckte mig vara en viss potential i uppföljaren av Kane & Lynch: Dead Men, mitt intresse för ettan hade öppnats upp tack vare hur lovande uppföljaren verkade.

Men jag var inte lika besviken som GR's egna redaktörer då jag i princip visste vad som väntade mig, ett trasigt spelsystem som inte gav mycket övers till nöje. En grafikmotor som på sätt och vis var föråldrad redan på sin tid men med några riktigt snygga effekter samt en historia som verkligen gav spelaren intresse för att fortsätta spela.

Men spelkontrollen var inte hemsk, bara medelmåtta. Min karaktär gjorde precis som jag ville, förutom när det kom till att ta skydd då han tydligen automatiskt skulle ställa sig bakom en vägg vilket var lättare i teorin än i praktiken. Vid många tillfällen när jag sprungit mot en intet ont anande fiende har jag även rört mig för nära en vägg och då tagit skydd bakom den. Inget som tagit död på mig precis men definitivt ett minus och något som är aningen avtändande.
Sedan kan vi vända på steken, när jag försökt ta skydd har Kane istället blivit en levande måltavla för alla möjliga fiender när han helt enkelt vägrat göra som jag beordrat honom...

"No! I don't wanna!"

Men likväl har jag fortsatt spela.
Det finns en gräns där mycket kan förlåtas. Hade det inte varit för spelets svacka i intressant spelupplägg mot slutet hade jag faktiskt givit ett högre betyg.
Som det ser ut nu förstår jag inte varför svårighetsgraden går upp något så banalt när man skall nå "El Capitolo" och sedan avtar mot det absoluta slutet av spelet där allting plötsligt blir killing frenzy igen...
Oh! Jag kan faktiskt förklara!
AI:n. Den extremt korkade AI:n som verkligen inte förstår hur man tar skydd bakom fiendelinjen istället för att springa fram till närmsta tunna, fem meter från en skjutglad motståndare, och sedan försöka sig på att vara en hjälte. Faktum är att de banor som spelas bäst är när man endast kontrollerar Lynch som faktiskt ter sig acceptabelt, intressant då även han är en AI.

Nåväl...
Musiken är inte mycket att klaga på, förutom en viss session där man kör genom en hel bana i jakt på Kane's dotter. Där har IO Interactive helt plötsligt fått brist på idéer och funnit den bästa lösningen att vara en konstant loop av samma låt... Om och om igen...

Men varför förtjänar spelet sitt betyg då?
Dialogen och storyn. Fantastiskt intro som leder till en fantastisk början som leder till brutala scener och riktigt sköna vändningar. Röstskådespelet Kane och Lynch emellan är bland det bästa jag hört på mycket länge, faktum är att endast Kane's skrik när han avrättar en medlem fyller mig med ett sådant hat blandat med sorg att jag njuter av den plågsamma döden som boven får utstå.

http://www.youtube.com/watch?v=3OKB5yv4_0g

Bevis nog!

Storyn tar fart redan i början, spelaren vill helt enkelt veta mer. Det är Kane & Lynch's starka sida. Karaktärerna Kane och Lynch gör sitt jobb i att dela med sig av en unik upplevelse då dem har så många skelett i garderoben att jag tvivlar vi ens får veta om hälften lagom till uppföljaren.

Kort och gott ett spel värt din uppmärksammhet. Mycket väl värt tvåhundra kronor från din plånbok.
Men vill du inte plågas av dåliga kontroller och en irriterande AI är det inget jag rekommenderar.

Kan du liksom jag förlåta spelets brister bara för storyn och en skön dialog måste du köpa spelet NU!

61%

Samlat betyg: 5.8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10