Jag sitter i soffan en lördagskväll och spelar det bästa spel jag någonsin spelat. Singleplayermässigt och Multiplayermässigt.
Grafiken kan man säga vad man vill om, men jag är en hårdnackad Tie-Fighter spelare. Det är inte grafiken som gör spelet alltid. Stämningen är gudomligt uppbyggd med scener ur häftiga vinklar, som när man ser sin ryska fadersfigur slänga sig på den stackars tysken med sin lilla futtiga Walther P38 mot ett större macheteliknande knivmonster och hugger honom i bitar med flera hugg mot bål och bröstkorg. Grafiken var dock helt OK och får en 8/10.
Storyn var ju helt enkelt ett mästerverk och förtjänar inget annat än en 8/10
Med både rysk och amerikansk kanpanj skiftade miljöerna, men man märker att djunelmiljöerna inte fullt ut lever upp till banorna i östeuropeisk miljö. tyvär. Men själva storyn tyckte jag var bäst i de ryska bitarna, iochmed att det i vissa avseenden var en sorts personlig vendetta. Den amerikanska delen var lite framkrystad och lite stel.
Multiplayerläget var gudomligt och jag håller på att gå upp i graden. Just nu är jag fanjunkare av tredje graden. Konceptet att gå upp i rang har ju funnits sedan fyran vad jag vet, och det ger en speciell känsla att gå uppåt i hierarkin. En klar 10/10. Vad jag vet kan man modifiera sitt vapen mer än i fyran.