Marvel Ultimate Alliance 2

Jag och min vän hade spelat Marvel Ultimate Alliance 2 åtskilliga timmar den helgen och det var med stolthet i rösten vi uttalade den grammatiskt inkorrekta, men ack så roliga meningen:
"Vi är press på UA2!"
Flertalet förvånade ansiktsuttryck i kompisskaran.
Missunnsamma röster höjdes:
"Vad är det för spel att pressa egentligen? Är inte kontrollen typ hur basal som helst?"
Jag och min vän sneglade snopet på varandra.
"Det... Det kanske den är! Men vi är iallafall helt bäst! Inget klår vår kombo av tung melee-snubbe och en flygande caster!"
Vi var tillfreds med svaret vi givit och ställde oss unisont med armarna i kors.
"Äh, orka bry sig om något jävla button mashing-dussinspel"

Det var lönlöst.
De skulle aldrig förstå.

Visst, spelet är kanske lite "rough around the edges" och hafsigt på sina ställen, men har du kaffe, bullar och en minst lika superhjältenördig vän, så är det inte mycket som klår en heldag med detta spel.