Fahrenheit

Fahrenheit vill väcka känslor, dock är mina känslor väldigt blandade...

En öppning i ett spel är, som alla vet, enormt viktig. Den visar vad för sorts nivå spelet kommer att hålla och även skvallrar om hur spelet kommer att utveckla sig storymässigt sett. Om ett spel har en halvdan början krävs det väldigt mycket av spelet att vinna ens förtroende tillbaka, men kan ändå lyckas ro det i hamn till slutet. Fahrenheits öppning är makalös. Bara inom loppet av två minuter hinner den introducerade hjälten, få en att känna sig extremt utsatt och tvingar en att fatta beslut under en väldigt pressad tid. Det börjar, helt enkelt, väldigt lovande.

Även om du kan välja att börja göra rent på brottsplatsen efter dig och försöka dölja så många spår som möjligt efter dig kan du också välja att bara fly brottsplatsen, att börja konversera med människorna runt omkring, att sätta sig vid disken eller att betala notan innan man flyr ut, valen är flera och ger dig en illusion av att du styr handlingen, men i självaste verket styr du bara dialogen och tankegångarna som går senare i spelet, då den har en historia som den kommer att följa till slutet, oberoende på hur många rätt/fel val du gör.

Spelet bäddas in i en underbar stämning som ackompanjeras av en exceptionellt passande spelmusik som är signerat av fullblodsproffset Angelo Badalamento. Han sätter alltid tonen rätt och ger emotionell tyngd till huvudkaraktärerna som gör att man faktiskt bryr sig om dem och deras historia om vad som faktiskt har hänt dem. Tyngsta karaktären är ju protagonisten Lucas Kane, han som, utom sin kontroll, utför mordet på, för honom, en helt okänd person. Hans desperata sökande på sanningen känns verkligen, och man lider med honom när hans mentala styrka sätts på hårda prov, som när en vanlig dag på jobbet bryter ut till en kamp om överlevnad, även om allt som händer bara utspelar sig i hans tankar. Tror man...

Jag älskar historien, så länge den går inom ramarna av det logiska. Jag tror inte att jag heller hade mått så bra av att döda en man utan att veta hur eller varför jag gjorde det. Då hade nog min mentala nivå också vart riktigt låg. Men ju mer och mer de försöker förklara varför allting händer och ens roll i handlingen, desto mer tappar jag förtroende för spelet. Jag hade föredragit om de hade tagit en mer David Lynch inspirerad stämning till slutet mot spelet som de gör i det mesta av spelet, att man svävar i en viss ovisshet. Nu går Fahrenheit från att vara en stämningsfull, emotionelltfylld och tagande historia till att mot slutet bli en halvtaskig Matrix-kopia med några klart konstiga manusbeslut som går att ifrågasätta både en och två gånger och som knappt hade platsat i en B-film.

Fram till slutet stöter jag även på andra problem som inte bara innefattar spelets "tunna som luft" tvister och de enorma känslor som huvudkaraktärerna fattar för varandra av ingen anledning eller förklaring till varför de tycker så, utan också problem som styrningen och kameran. Det är väldigt ofta som jag svär över den stela kontrollen när man ska röra sig i spelet, då jag hela tiden stöter in i objekt och har svårt att lokalisera mig, och när jag väl lyckas hitta mig runt i ett visst område jävlas de med mig genom att byta kameravinkel och tvinga mig att söka runt på nytt. Så även om det är tänkt att kameraarbetet ska vara filmiskt ger det mig mest en huvudvärk och får mig utbrista mindre vackra ord som brukar tas fram från min vokabulär när jag blir på ett mindre glatt humör. Jag tappar helt enkelt förtroende för min karaktär när en sådan banal sak som att svara i telefonen blir som en ovanligt irriterande utmaning.

En annan del av styrningen som man kommer att ständigt stöta på vid pressade tillfällen är Quick Time Events som du styr med spakarna. Detta fungerar halvt som halvt då de är ett: nästan evighetslånga och blir bara frustrerande när man har hållit på med ett och samma moment i nästan 5 minuter och två: är ibland lite otydliga vid utomhusscener då färgen som visar åt vilket håll man ska dra spaken åt ibland smälter in med bakgrunden, så när du får ordet "FAILED" utan att förstå varför är detta svaret på din gåta. Detta kan ju självklart förlåtas om man är en öppenhjärtad person, men det tar ändå inte bort det mest irriterande med dessa QTE-momenten i spelets roll: De som inte spelar de minsta roll om du har gjort dem eller inte. I vissa passager kommer du få QTE-moment där det spelar ingen roll om du kommer få "Great" eller "Failed", slutresultatet kommer ändå att ha en negativ utgång. Då undrar man varför egentligen de ens har lagts in, då de inte är så roliga att göra från första början.

Grafiken i spelet är, kort sammanfattat, inte bra. Det är blurrigt, suddigt och det gör det knappast bättre av att det snöar för det mesta av spelet, då jag kände att jag redan hade problem att hitta mig i trakter som jag, enligt karaktärerna, vart vid flera gånger. Nu är ju självklart inte grafiken allt, jag har kunnat njuta av flera spel som hade halvtaskig grafik, men när den halvdana grafiken blandas med en dålig kamera och en taskig styrning kan det inte ge något annat slutresultat än irritation och, vid vissa tillfällen, även en viss ilska. Endast valet att välja att kameran vrider sig åt höger när jag trycker på vänster bumper-knapp från skaparna av spelet kan ge en aggresivt mordiska tankar när man kommer i pressade situationer, då blir det inte direkt bättre av att jag knappt vet vart jag ska när jag springer i den grafiskt suddiga snöyran. Det blir helt enkelt väldigt många onödiga irritationsmoment som i slutändan tyvärr även översköljer det positiva i spelet.

Så det som börjar så starkt och så underbart ger mig i slutändan mest en fadd smak i munnen av besvikelse. För jag vill verkligen, VERKLIGEN gilla det här spelet. Jag tycker att det introducerar flera trevliga idéer till den nästan utdöda genre som äventyrsspelen faktiskt är och lyckas röra om lite i grytan med ett klart unikt spel, men när det negativa blir så överdrivet tydligt och manuset till slutet skulle fungera bättre som toalettpapper kan jag ändå inte känna mig något annat än besviken.

Betyg: 6/10

Grafik: 5/10
Spelbarhet: 5/10
Ljud: 8/10
Hållbarhet: 6/10

+ mäktig öppningsscen av spelet
+ underbart atmosfäriskt soundtrack
+ unikt

- styrningen
- alldeles för långa QTE-moment
- slutet är helt horribelt