Condemned 2: Bloodshot

Condemned: Criminal Origins var en skräckfantasts våta dröm med en minst sagt ogästvänlig stad där de spritluktande uteliggarna var lite mer blodtörstigare än vanligt. Atmosfären var på topp och gameplayet var ett köttigt spektakel av plankor och järnrör till mjuka skallben och allt som allt ett grymt och minnesvärt spel. Frågan som ställs nu är dock om uppföljaren, Bloodshot, kan nå upp till ribban som dess föregångare satte?

Om du mådde illa av att vara en välbetald polis som (bokstavligt talat) trampade på de mindre lyckligt lottade hemlösa i föregångaren så kan du pusta ut. I Bloodshot så har Ethan själv nämligen tagit mer än ett par steg ner för samhällsstegen och är nu en bitter alkoholist som lever i en låda. Så nu kan man iallafall njuta lugnt av att hamra in en heroinmissbrukares näsben utan några baktankar.

Vad som har förbättrats i Bloodshot är dom där CSI-undersökningarna där man exempelvis ska klura fram dödsorsaken på ett lik osv. Vad som i föregångaren kändes lite stelt och enkelt har nu bytts ut av kluriga frågor som man faktiskt måste tänka efter för innan man svarar. Ibland kräver dem dock lite mycket av en, som när man ska bestämma vad för sorts blodstänk det är på golvet. Men det väger upp då man inte blir straffad allt för hårt om man råkar svara fel.

En annan ny sak är att man kan ta tag i en fiende och avsluta han med hjälp av miljön. Allt som har vita dödsskallar på sig går att använda, du kan exempelvis slunga honom i en TV-apparat eller in i ett elstängsel eller krossa huvudet på han med en dörr. Problemet med det här är dock att när man väl har någon i sitt grepp så börjar letandet efter närmaste dödsskalle och oftast så slutar det att denna tar sig loss innan man kommit fram till en eller så tröttnar man och bara bryter nacken av fanskapet.

Under smärre hälften av spelet så flyter allting på bra och man känner igen sig från föregångaren men det är även här hela storyn väljer att plötsligt slunga sig själv framför ett tåg. För er som spelat Fahrenheit så kommer ni absolut att känna igen er. Ja, Bloodshots story verkar dyka från samma klippa som Fahrenheits gjorde där igenom hälften av spelet så drar huvudkaraktären fram superkrafter från ingenstans och storyn plötsligt blir massa nonsens om konspirationsteorier och mystiska sekter.

När vi i början av spelet slogs mot galna uteliggare med våra bara händer i en realistisk miljö så får vi nu istället strida mot trollkarlar och gigantiska robotar gjorda av metallskrot användandes vårt superskrik (urgh...) på rent av bisarra ställen.
För att lättare kunna förstå så tänk dig ett par killar som jobbade på en uppföljare till Condemned men som sedan insåg att de inte hade material nog till ett fullt spel, så de slog sig ihop med ett par andra killar som jobbade på ett helt annat orelaterat sci-fi spel och kombinerade de två projekten tillsammans.

Jag menar tänk dig om du skulle köra Half-Life 2 och så hälften igenom spelet så utvecklar Gordon kraften att skjuta laserstrålar från ögonen och allt vad Combine heter blir utbytt av vampyrer och varulvar. Ungefär så känns det för mig när jag spelar igenom Bloodshot. Storyn drar även ner allting annat med sig i sin avgrund. Spelet förvandlas plötsligt till en tråkig shooter när man hittar vapen och ammunition överallt och pepprar på flera SWAT styrkor. CSI-undersökningarna ignoreras helt och atmosfären och skräckkänslan vaporiseras totalt.

Allt som allt så var Bloodshot ett gott försök till en värdig uppföljare av Criminal Origins men som inte riktigt når fram på grund av spelstudions lobotomering av dess arbetare efter att de gjort klart hälften av spelet.