Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Resistance 2

Det verkar oftast som att Sony lanserar den största delen av bra spel. Alltså så menar jag att Playstation 3 får alla välarbetade och grymma spel. Och Resistance 2 är då inget undantag.

Ända sedan jag såg den första trailern fick jag gåshud. Att man kan göra något så otroligt verkligt, och i undergångsform. Det såg ut som att hela världen låg i lågor. Men det är bara vad jag såg. Jag inkaserade spelet, och det var verkligen undergång.

Innan jag börjar att förklara vad storyn har att erbjuda, så vill jag gärna ta upp det här. Som jag sa här ovan, om just undergång, så menar jag då det på ett bra sätt. När jag allra först spelade det så verkade det så lungt, och mjukt. Inte så mycket "undergång" som jag hade förväntat mig. Allt jag såg var ett enormt slagfält, och mitt i slagfältet klampade en enorm maskin, som såklart var på fiendernas sida. Lite småbesviket, traskade jag vidare med min puffra. Sedan så sköt jag lite, men efter det så såg jag det. Undergång. Jag såg enorma krigsskepp, som dånade över den ynka staden som förut var en av USA:s största. Världen var i lågor tänkte jag. Inget hopp alls...

Storyn tar sin början i ett litet "intro" som man kan kalla det, och under det introt så fick man reda på hur viruset och den hemska utplåningen av mänskligheten skapades. Dessa "freaks" kallas för Chimera. Och det är dom som är dom onda på det här spelet alltså. Och redan efter dom tre första nivåerna så insåg jag hur idiotiska fienderna verkligen var. Av dom här äckliga mutanterna hade jag förväntat mig lite mer kamp, vilket spelet dock har, men dom vanliga rekryt Chimeras är helt hopplösa.

Du får alltså ta kontroll över den enfaldige Nathan Hale, som ska vara den "goda hjälten" på det här spelet. Men i själva verket verkar han ju ond nästan hela tiden. Han bär sina äckligt gula ögon, och sin lite onda attityd. Du som nu tagit över Hale, får slakta dig förbi en massa olika Chimeras på ett lite obehagligt sätt. Jag rös varje gång jag såg honom.

Trots att spelet har en massa trista fiender, så kommer äntligen det jag väntat på. Bosserna. Det är just det som är extremt viktigt i såna här spel. Det finns stora bossar, och även lite mellanstora. Den bossen jag åtminstånde hade väntat på var den där enorma Chimera-jätten om håller på och klampar mitt i den nermejade staden. En fight som man verkligen inte får eller kommer att glömma.

Chimerasnubbarna ser inte bara ut som soldater med både utrustning och ett vapen, det finns även en annan sort av dom. En sort som knappast springer runt på enorma slagfält, utan snarare på nedtonade platser. Så som en stad utan ljud, inget levande alls. Bara du och ingen annan. Känns först obehagligt, men sedan ser du dom. Dom är lite zombieliknnande varelser som ser ut som Chimeras men dom rusar, och inte ensama, utan i stora horder.
Så beredd dig på att komma ut ur staden trött, och utan ammonution.

Spelets story var bra, helt ärligt talat så var det bättre än vad jag hade tänkt mig, med mycket blod, krig, och mer blod. Fiender som sprängs i bitar och kamrater som faller. Ett farfyllt Singel-player helt enkelt. Helt okej längd och det var varken svårt eller frustrerande.
Men tro inte att det inte finns mer att göra. Co-Op och Multiplayern väntar!

Jag var rätt så utmattad efter att ha lirat igenom Resistance 2. Ett mycket bra spel helt enkelt, men sedan så hade jag sätt och läst att Multiplayern innehöll hård action med upp till 60 spelare. Jag blev mycket imponerad när jag först hörde om det, men när jag testade det så var det bara okej. Lite krånglit första gången man skulle spela, jag hade lite såna problem. Jag fann vapen, och sköt ja. Men det var helt enkelt någonting som fattades.

Multiplayern var bra, helt ärligt. Men jag hade sätt fram emot det en aning mer. Men det kanske först låter lite konstigt med att jag ger spelet en nia, fastän jag tycker att storyn är bra, och Multiplayern är bara okej. Så fanns det någonting där. Co-op alltså.

Grafiskt sätt så var Multiplayern och Stoyn snygga. Många fina detaljer och goda animeringar. Samt så var desigen någonting extra. Fina vapen, och så vidare. Men Co-op:en hade inte lika snygg grafik, men det var ändå rätt så snyggt. I Co-op:en så får du och sju andra människor spela igenom kampanjen på ett nytt sätt. Som en helt ny kampanj skulle man kunna säga.

Innan du kan börja slakta med dina kamrater så måste du förstås välja en klass. Det finns tre klasser att välja mellan. Soldat, Sjukvårdare eller Special op. Min personliga favorit klass var definitivt soldat. Den var helt enkelt klassisk. Dom andra är också bra, men inte lika.

Spelet har en mycket bra spelkontroll, som är lätt att komma ihåg. Men det känns rätt linjärt efter ett tag när du spelar igenom storyn. Jag är inte så fäst vid linjära sple helt enkelt, då blir det allt för enkelt, med bara skjuta, gå, skjuta gå.

Spelets ljud var rätt så bra måste jag också klämma in här. Det är skarpt, särsklit med HDMI förbättring. Ljudet från vapnerna är också rätt så godkända, Chimeras laservapen kan då och då låta lite oskarpa, då dom knappt har ett ljud.

Resistance 2 var ett bra actionspel som då är exklusivt till PlayStation 3. Jag kan helt enkelt inte sluta att älska det här spelet. _Captian Price

Sammanfattning: Mycket bra och fartfylld Co-op spel, samt helt medelmåttigt Multiplayer. Nathan Hale får många sköna dödssiffror som är helt omöjliga att räkna.

Testad version: PlayStation 3

Slutbetyg: 9/10

Grafik: 8 Ljud: 8 Spelbarhet: 9 Hållbarhet: 9

Plus: Mycket bra och lång story, okej Multiplayer, Mycket bra grafik och ljud, Bra spelkontroll, Fantastisk Co-Op, otroliga bossar, mycket bra atmonsvär och design, livliga miljöer.

Minus: Trist huvudperson, Korkade fiender, en aning Linjärt, känns inte värt att spela om storyn.

Medlemsrecensioner11
Samlat betyg: 8.9/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10