Rayman M

Rayman och hans vänner är tillbaka i ett nytt spel. Inte då ett äventyrsspel där du endast spelar som den alltid lika charmige Rayman, utan här är ett spel där du själv får bestämma vem du ska lägga vantarna på. M, står för Multiplayer...

När man hör att "M" just står för Multiplayer, så menas det självklart att spelet är ett "flerspelarspel" och det är självklart någonting positivt. Det känns härligt med ett Rayman Multiplayer spel, där man äntligen kan lira med sina polare. Såklart så fanns det tidigare Rayman Multiplayerspel, fast dom spelen bar inte samma namn. Ett av dom var Rayman: Rush, och där gick det endast ut på att springa och komma i mål. Rayman M bjuder på mer än så.

Rayman M känns lite fånigt efter att ha sätt den första filmen som kommer innan du når menyn. Lite smårolig, fast det räckte inte. Någonting saknades. Magin var det som saknades. Det allra bästa med Rayman förutom karaktären, är såklart den mystiska magin, som är grymt mysig. Fast jag visste ändå att Rayman M hade någonting som jag just ville ha. Och det hade det också.

Spelet är även tillräckligt barnsligt, så som ett bra barnspel ska vara. Jag tyckte inte att introt var något vidare, men när jag var yngre så skrattade jag och min kompis rätt så mycket åt deras små fåniga skämt. Då och då händer det att jag småflinar lite åt vad Rayman och hans polare håller egentligen på med. Så som att Rayman är lite småretig när han kommrt på första plats, under just den här videon. Då blir Henchman 800 tröttpå honom och hans skryt, så han skjuter eld mot Rayman så att det bara blir aska kvar av honom.

Spelet har ingen egentligen story eller kampanj, eftersom det nu är ett Multiplayerspel, så det allra bästa med hela konceptet är alltså att kunna lira med sina polare. Just mot varandra. Eller så kan man göra upp ett par lag, och sedan spela så. Det är helt upp till dig att bestämma. Men alla alternativ har naturligtvis gränser.

Rayman M går inte bara ut på att springa och ta sig förbi fällor och sedan bara komma först i mål. Utan Rayman M har någonting som Rayman Arena tidigare hade. Alltså massiv fighting. Hela fightläget är det bästa med hela Rayman M, då springandet känns lite stelt och lamt. Trots att fightingen är kul, så finns det brister, så som att det är för små banor att strida på. Hela grejen går ut på att välja en karaktär från dom klassiska Rayman spelen, och sedan få tag på olika vapen, som du måste använda för att få död på dina vänner.

Fightingläget är hysteriskt kul, särskilt när man själv sitter i ett hörn, med ett engångsvapen. Och för att kunna kontrollera det här vapnet, så behövs konsertration. Så att du lätt kan få ner en av dina fiender, på en smäll. Snubbarna springer rätt så segt, så det gäller att vara så "snabb" som möjligt innan någon kommer och haffar det du i själva verket skulle ta.

Rayman M är inte bara ett Multiplayerspel. Nejdå, du kan även lira för dig själv mot usla botar, som är oerhört korkade. Men räddningen kom, och du kan om du känner för det, byta svårighetsgrad på dina fiender. Tempot under striderna är skön, mysig, och helt enkelt läcker. Miljöerna är rätt så varierade, och det finns många gömställen, som faktiskt behövs när du minst anar det.

Då kommer vi till Springläget. Eller om man kan ens kalla det för det. Det är nästan lika simpelt som fightingläget. Välj en snubbe, och sedan bara springa, hoppa, och flyga över föremål, för att sedan komma till målet. Det beror helt på hur du själv spelar. Ibland så finns det omvägar som du måste ta. Oftast vid just en korsning som måste du bestämma vilken väg du ska ta.
Alla Rayman M karaktärer har såklart sin egen låt. En sorts "theme" kan man säga. Min personliga favorit är Teensies lilla go'a melodi.

Jag säger inte att Rayman M är ett dåligt spel. Utan att det snarare är lite medelmåttigt. Både Springläget och Fightingläget är rätt så roliga, men efter ett litet tag så blir det så pass enformigt att man bara vill släppa spelet och helt enkelt göra någonting annat.
Kontrollen är trög, meningslösa motståndare. Känns helt enkelt lönlöst ibland faktiskt...

Spelet fångar mig med sin extremt charmiga grafik och musik. Musiken är så pass bra att jag gungar lite med ibland. Och grafiken är som jag sa charmig. Gubbarna rör sig bra, och animationerna gör saken mycket bättre.
Rayman M var ett fint ögongodis på den tiden.

Kontrollen var dock inte någonting att hurra för. Okej, det är en aning lättspelat, men den är så extremt trög så att det nästan blir frustrerande. Det går att spela, men särskilt i springläget känns det stelt och trögt.

Spelet har som sagt ingen egentlig story, snarare så finns det saker som man måste försöka att låsa upp genom nivåerna. Nya karaktärer och nivåer är dom sakerna som man måste försöka att få fram. Du måste försöka vinna på bäst tid, eller sammla alla Lums som är utspridda över en nivå.

Det var alltså "uppdragen" till springläget. Under fightingläget, så måste du ibland sammla på dig vissa saker innan en annan spelare gör det. Det är just det här som hindrar Rayman M, från att bli helt enformigt.

Nu när man kan spela som dom andra karaktärerna så känns det lite meningslöst att spela som självaste Rayman. Man vill istället pröva någonting nytt. Alltså som att få spela som Globox eller Henchman 800. Trots det, så är Rayman fortfarande en bra karaktär.

Rayman M är ett riktigt bra flerspelaspel som ett enormt Rayman fan helt enkelt måste ha i sin spelsamling. Det är rätt så kul, och grafiskt sätt är det rätt charmigt också. Så ett bra Rayman partyspel helt enkelt._Captian Price

Sammanfattning: Globox, Rayman, Razorbeird tävlar om vem som ska ta segertiteln i en viss nivå. Välj en av dom, och se hur det går. Rayman M har många vackra miljöer som bara vill att du ska komma till den.

Testad version: PlayStation 2

Slutbetyg: 7/10

Grafik: 7/10 Ljud: 7/10 Spelbarhet: 7/10 Hållbarhet: 8/10

Plus: Smart upplägg, charmig grafik, , bra flerspelarspel, vackra miljöer, coola karaktärer, varierat.

Minus: Känns lite enformig efter ett tag, trög kontroll, små nivåer, korkade bots, trist enspelar läge.