Final Fantasy X

Herregud! Jag vet inte hur jag ska kunna klara av det här. Jag har gråtit så mycket om det att jag inte vill tänka på det. Dags att sluta vara blödig.

Först och främst, Final Fantasy X är ett väldigt bra rpg spel. Med både stridssystem och små pussel.

Nu säger jag bara början av spelet om det är okej.
Tidus är en proffs blitz fotbollspelare i den stora staden Zanarkhand. Han har ett bra liv med många fotboll fans. Men under en fotboll match så kommer en jätte våg mot staden. Ur vågen kommer eld bolla och vågen förstör allt i vägen. Fotboll stadium förstörs och Tidus föll överlevande från det. Under förödelsen stötter Tidus på Auron som han upptäcks känna på nåt sätt. Auron sägs ha väntat på honom. Han tar med Tidus igenom staden och vissar efter en stund en sak. Uppe i himlen är ett jätte monster som kallas för Sin. Ur monstret kommer små insect monster som landar över alla gator framför Tidus och Auron. Auron ger då ett svärd till Tidus som är en gåva från Tidus pappa. Dom slåss tillsammans mot alla fiender framför sig och fortsätter springa framåt. Till slutet så är dom vid en kant. Auron hoppar över till andra sidan men Tidus kunde inte hoppa hela vägen och tog tag i kanten med sina händer. Tidus ber om Aurons hjälp medans ett svart hål var uppe i himlen. Auron säger då till Tidus att det här är hans berättelse. Auron tog tag i Tidus och slänger upp honom luften. Tidus sugs in i den svarta hålet och allt blir sedan mörkt. Senare vaknar Tidus upp och upptäcker att han är i en okänd plats.

Stridssystemet är lite annorlunda från ff 12 och 13. Här står man helt still med fienden framför sig. Inget händer förrän man har bestämt sitt drag. Attackera, magi, och sånt. Bra med det här är att man får tid att tänka. I 13 så är det inga menu pauser och då måste man slå snappt utan att kunna hinna tänka.

Om det bara hade varit strider i spelet så hade det nog känns lite enformigt. Men här så finns det andra saker. Vid en del stunder så finns det pussel man måste klura. Man använder stenar i olika färger och sätter dom i stenhållare. Om lyckas sätta ihop alla stenar rätt så öppnas en vägg och man kan gå vidare. Men det finns också hemliga skatter som man kan hitta. Om man sätter ihop stenarna på ett annant sätt så kan en annan dörr öppnas och där kan det ibland finnas en bra skatt. Pussel stunderna är ganska enkla fast kan kanske va svårt för någon. Andra små saker i spelet så finns det mini-spel. Mini-spelen kan man antingen rida på en fågel eller så kan man spela fotbollsliknande blitzball. Mini-spelen har dock ingen menning med storyn men är ändå roligt att köra.

Storyn i spelet är helt makalös. Den har starka känslor och sorger. När man sitter och spelar så brukar man ibland inte vilja sluta då spänningen i spelet är för står. Då kör man tills spänningen har gått ner lite.

Bilden och miljöerna är otroliga också. Alla miljöer är väldigt bra gjorda och ser inte ett dugg fula ut. Det är i en stor värld och det finns en del hemliga områden också som man kan hitta.

För det mesta så är spelet ungefär som andra Final Fantasy spel när det gäller små saker.
Man kan lägga till olika vapen till karaktärerna och alla har en förmåga som dom är bäst på.

Vad som är lite jobbigt ibland är att man inte kan se sina fiender på kartan. Alltså, det tar aldrig slut. Man behöver bara springa omkring några varv och poff! Fiender duker upp från ingenstans. Dock på andra sidan så vänjer man sig av det här när man har kört det länge.

Grafiken, tja, ganska värdelös vid den här tiden men för 2002 så var det nog assgrymt. Alla andra spel som jag har spelar från 2002 hade inte lika bra grafik som det här hade. Dock vid en del små film scener så är grafiken helt otrolig och karaktärerna är totalt ass vackra.

Final Fantasy X är ett mästerverk för det spelåret och kommer minnas som det sorgligaste spel nånsin med en extrem bra handling

Grafik 8
Spellbarhet 9
Musik 10
Hållbarhet 10

Plus
Makalös story, grafiken är grym vid vissa stunder, vackra miljöer och bra stridsystem.

Minus
Att man inte kunde fortsätta spela efter slutet.