Svenska
MEDLEMSRECENSION

Rome: Total War

Den hyllade Total War serien är tillbaka. Med bepansrade bröst och glänsande svärd tar sig horder av soldater över slätterna för att dräpa våra tvivel. Rome: Total War är ett spel med stort djup och har strategiskt två väldigt olika delar.

Total War serien har länge väntat på ett tillfälle att blomma ut. Med Medieval: Total War och Shogun: Total War visade de att de kan det här med strategi, men där fanns mycket att utveckla. Det är inte svårt att se varför de, med sina storslagna strider som signum för serien, bestämde sig för att basera nästa utgåva på romarriket. Med en historia om krig och ett flertal hjältar som är kända än idag (Caesar någon?) finns det en väldigt stor värld att arbeta med samt en väldigt stor spelpublik. Detta spelet markerar en erövring, Creative vill att vi abdikerar. En kampanj, onlineläge och vanlig skirmish är det som erbjuds för vår abdikering. Låt oss ta en titt på dessa erbjudanden, vi börjar med kampanjen.

I spelet finns ett flertal olika länder som var aktiva under romarrikets period. Varje land har separata enheter och medan vissa tenderar att luta mot mer spjut- och pilanvändning kör andra hårt med infanteri eller kavalleri. Från starten har du endast romarriket till förfogande under kampanjen men varje nation du besegrar står sen till ditt förfogande när du vill spela om kampanjen. Romarrikets militärenheter är nog en av de mer balanserade i spelet, här tillåts du pröva nästan alla sorters enheter som finns i spelet och hitta din spelstil.

Väl inne i spelet målas en världskarta upp framför dina ögon, den sprider sig över nästan hela Europa men tar bort de minst viktiga faktionerna (som till exempel Sverige) från kartan. Inledningsvis så kommer du att få genomgå en hel del tutorials som Creative slängt in för att hjälpa nybörjare till serien. Ekonomisystemet i spelet är ganska simpelt men växer i djup ju längre in du kommer, att balansera på en gigantisk armé, stora inkomster och en glad befolkning är relativt svårt. Ju större armé du har desto större blir dina utgifter och ju högre skatt du har desto olyckligare blir befolkningen. Att hålla befolkningen lycklig är också viktigt, har du allt för lite arméer i dina städer och håller för höga skatter kan du räkna med uppror ganska snart. Och oavsett vad så kan du räkna med förluster om ett uppror skulle äga rum, särskilt då om du inte har en armé av tillräcklig storlek.

När det kommer till striderna så har du från början chansen att formera dina arméer fritt inom ett visst område. Detta bygger upp för flertalet bakhåll då fienden är svårare att se (även för vår kära AI) inne i till exempel skogar. Sätt dina trupper i skogen på vänster sida, låt dina andra trupper locka fienden mot nedre högra sidan och anfall bakifrån när motståndarna har garden nere eller är upptagna med dina beten. Att flankera eller omringa sina fiender kan leda till både positiva och negativa effekter, å ena sidan kan fienderna tappa hoppet och fly vilket leder till en omedelbar slakt. Men fiende som inte har någon som helst chans att fly kan (beroende på enhetstypen) välja att slåss till döden då den får betydligt bättre stridsfärdigheter och kan orsaka stor skada även om dina enheter har bättre grundläggande färdigheter och erfarenhet.
Erfarenhet och uppgraderingsmöjligheter finns till alla sidor och skillnaden mellan en fullt erfaren veteran och en nybörjarenhet är nästan löjligt stor. Du kan uppgradera samtliga enheter tre nivåer i försvar och anfall även om det inte väger lika tungt som erfarenheten.

Belägringar i spelet är riktigt farliga. Under tiden som du är belägrad kan du inte göra någonting som försvarare utan måste komma med utomstående trupper för att kunna hjälpa din stad i nöd. Själva striderna man har med städerna är utan tvekan de mest episka striderna jag någonsin tagit del av i ett strategispel. En fullt utvecklad och utrustad stad har ett formidabelt försvar och vaktas oftast av en relativt stor armé. Städerna i sig är även vackert utformade, att se sin stad i brand är ingen vacker syn och påverkar även din stad efter striden då du måste fixa med reparationer. Därför är det extra farligt med upprepade anfall då väggar och torn fortfarande kan vara sönder. Apropå upprepade anfall så vill jag tala lite om spelets artificiella intelligens.
Spelets AI är väldigt bruten. I vissa ögonblick agerar den väldigt smart och näst intill instinktivt medan den andra gånger är så dålig att jag skrattar rätt ut. Jag minns en särskild serie misslyckade belägringsförsök mot bara en av mina städer. De anföll oavbrutet samma stad runda efter runda, men med mina fullt utvecklade torn så tog det inte lång tid innan jag vann, varför? Bra fråga, de hade ett flertal verktyg till sitt förfogande men förlitade sig endast på sin murbräcka, och även om den är ett hot i tidigare stadier av staden så är det ett skämt att använda den mot en fullt utvecklad sådan. Så fort jag förstört den flydde de för sina liv som om striden var förlorad vartefter jag slaktade merdelen av deras armé med mitt kavalleri.

Allt som allt så måste jag dock erkänna att jag ändå blir uppspelt under varje strid, att jag känner ökad press när jag expanderar mitt rike och att jag njuter av nästan varje sekund. Grafiken håller hög klass och att spela med mina romarsoldater i nattetid när brinnande pilar flyger mot min motståndares ranker är en syn i sig. Om du ursäktar så måste jag tillbaka för att muta hela Grekland till min sida.

Betyg: 9/10

Plus:
Storslagna strider, djup kampanj, Rom

Minus:
AI:n kunde förbättrats

Samlat betyg: 9.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10