Svenska
MEDLEMSRECENSION

Far Cry 2

Med fansens otroliga press hade Ubisoft två val. Antingen kunde man välja att följa deras krav och skapa en regelrätt uppföljare, eller så kunde man skapa något där de hade fria händer att forma om allt utom själva stommen till något annat. Deras val kunde inte varit tydligare.


En bil kör mig fram över savannen. Taxichauffören i förarsätet ger mig lite grundläggande information om läget i Afrika och hur folk försöker fly landet. Han hintar till ett flygplan som korsar skyn ovan oss och berättar att det är det allra sista flyget som lämnar landet. Två faktioner har blivit armerade av "The Jackal", en krigsprofitör som utnyttjar krig för sin egen vinning samt själv tar hand om att skapa konflikter. Mitt uppdrag är att som yrkessoldat ta hand om denna killen själv. Några killar fullt utrustade med maskingevär och granater står vakt vid en bro och blockerar vägen. Med mig i baksätet slänger de några kommentarer om lovad öl till senare och vi kör vidare. Framme vid min destination kommer jag på att jag har malaria och sjunker ihop i baksätet. Några minuter senare har jag blivit mordhotad av min måltavla, flytt från en krigszon och äntligen släpps jag fri i vildmarken.

Far Cry 2 är en sandlåda, både i meningen att det finns mycket sand samt att det finns en väldigt stor spelyta. Träd breder ut sig även dit jag inte kan nå, små sjöar ger läger till trupper och fritt dansande eldar sprider sig från den outhärdliga torkan. Allt är vackert. De hästlika grafikmusklerna spänner sig också när jag tittar ut mot horisonten, ställer mig på en bergstopp eller gömmer mig inne i jungeln medan solstrålar simmar igenom trädtopparna. Detta spelet fjäskar inte lite för grafiknördarna. För det borde nog sägas ganska tidigt, för att spelet ska kunna åtnjutas fullt ut så krävs det också en stark dator.

Ubisoft ser ut att ha ägnat sig mycket åt att hitta Afrikas atmosfär när de gjorde spelet. För precis som man i första spelet kände sig som om man vandrade genom jungeln på jakt efter världens farligaste AI så känner man sig här riktigt inlevd i slätterna och själva världen de har konstruerat. Det finns ingen snabbkarta, vapnen låser sig, du måste själv behandla dina skador, dra ut kulor samt ta medicin för din malaria.

Det sistnämnda där är nog en av spelets mest störande funktioner. I sin suktan efter total inlevelse så vill Ubisoft även sätta press på sina spelare, men det gör även att det blir svårare att njuta av själva upplevelsen och världe de skapat. Du måste röra på dig nästan konstant, tar du för lång tid på dig riskerar du att känna av malarians effekter i en strid vilket oftast är ödesdigert. Detta resulterar i ett konstant sökande efter nästa sparpunkt och butik med medicin snarare än det främjar utforskning. Visst blir det ett adrenalinmoment, men när du är i strid mot flertalet tungt beväpnade soldater, varav en har en eldkastare, och du helt plötsligt får solsting så skärmen svänger är det inte lika mycket ett stressmoment som en underhållningsdödare.

Under ditt första besök till "hembasen" får du reda på lite grundläggande information, lär dig laga bilar, att valutan här är diamanter och att vapen går att inhandla för dessa så att de går att hämta från samtliga av dina "safehouses". Varje safehouse får du tillgång till genom att förinta soldaterna som vaktar dem. Efter detta får du permanent fri tillgång till husets säng, healthpacks, vapen du köpt i affären och kanske även en person att snacka med. För i Afrika finns fler yrkessoldater än du, och dessa kan du tjäna respekt ifrån genom att hjälpa dem på olika sätt. De kan vara livsviktiga om du blir överrumplad av fiendesoldater och är nära att dö, en av dina vänner kan springa in, dra dig i säkerhet och ge tillbaka lite av din hälsa. Detta är särskilt tacksamt om man håller på med ett uppdrag.

Med det sagt så är uppdragen spelets absolut svagaste punkt. Här finns inte rum för någon som helst variation. Åk dit, skjut dessa personerna, åk tillbaka och tjäna pengar. Detta är sant för i princip samtliga av spelets sidouppdrag (bortsett från de få där du råkar springa på andra som dig då). Det blir tradigt, en extrem torka på känslan av att vara underhållen började infinna sig efter bara några få timmar i spelet. Inte ens en AK-47 hjälper mot detta.

Vapnen jag bär på känns snarare som om de sover gott i mina händer än vilda bestar som vill slita mina fiender i stycken. Kulsprute elden är så pass otillfredsställande att jag nästan tvingar mig själv till att använda hagelgeväret varje gång det nalkas till strid. Spelets AI ät även den ganska lam, men på grund av att man tar mycket skada och de siktar bra så ligger det ändå press på under striderna.

Allt som allt så tycker jag att Ubisoft kunde gjort ett mycket bättre jobb här. Grafiskt sett är spelet bedårande och befinner sig utan tvekan i toppskiktet, men sett till själva spelkänslan och underhållningsvärdet så beror det nog ganska mycket på vad man har förväntningarna hos det här spelet. Ville du ha en öppen värld där du fritt kunde utforska vad du ville utan någon press eller myggsvärm att oroa dig för så är det troligt att detta spelet blir en stor besvikelse. Men om du hellre vill ha en värld där pressen ligger på hela tiden och osäkerheten under striderna blir en del av spänningen så finns det förmodligen inte ett mycket bättre val än detta.

Plus:
Gigantisk spelyta, Vacker vy, Inlevelse

Minus:
Repetitivt, Dåliga smygelement, Sovande vapen, Långtråkigt

Medlemsrecensioner31
Samlat betyg: 6.8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy