Svenska
MEDLEMSRECENSION

Final Fantasy XIII

Mina ögon vattnas och svetten rinner. Pulsen ångar och även om världen blivit sprängd i bitar hade jag suttit bänkad och helt omedveten om den pågående apocalypsen. Jag spelar nämligen det nygamla och extremt beroendeframkallande Final Fantasy XIII.

Jag har i ärlighetens namn aldrig ens vågat röra ett Final Fantasy förut. Jag har varit åskådare till gamerz som lattjat med FFX och bara synen av det har nästan fått mig att vomera. Detta var i mina yngre dagar och när jag nu närmar mig en högre ålder vågar jag pröva och kanske till och med uppskatta detta japanska verk.

Final Fantasy XIII har utvecklats under en fasligt lång tidsperiod och förväntningarna har varit skyhöga. Spelet skulle rädda och återigen bevisa att japanska rollspel är bäst. Square Enix satsade därför på att försöka nå ut till både nya spelare och insatta veteraner. Med höga förväntningar påbörjar jag därmed min 50 timmars upplevelse som skall etsa sig fast i tankeprylen bakom mitt pannben, väldigt länge.

Introscreen. Vitt och vackert. Underbart plinkande på piano ger mig en varm känsla. Jag trycker på New Game, och spelet startar. På skärmen lyser en underbar videosekvens upp och det finns bara ett ord som kan beskriva känslan; awesome. Det märks direkt att utvecklarna har lagt ner tid och hjärta i videosekvenserna för detta är utan tvekan något av det bästa som sett dagens ljus på väldigt länge.

Jag möter direkt 2 karaktärer som jag kommer att göra min resa med. Den ena en vacker kvinna och den andra en man med fin afrofrilla där en liten chocobo tittar fram. Jag faller direkt för kvinnan som kallas Lightning, vilket är ett både flummigt och ganska fint namn. Hon är ball, cool och hon verkligen visar att ingen kan sätta sig på henne. Herrn, vid namn Sazh, verkar inte lika ball utan mer uppgiven. Tillsammans spöar de dock skiten ur en armé som tagit dem till fånga. Det dröjer inte länge innan Lightning och Sazh möter nya vänner som de senare skall följa en längre tid. Vi möter den heroiske Snow (snö) och den unge, osäkre Hope (hopp). Namnen är flummiga men i Japan heter nog alla konstiga namn (om inte konstigare) som Snow och Light. Här i sverige heter vi Rune och liknande vilket säkert låter sjukt i deras öron. Vi möter även Oerba dia Vanille, och hon är den mest störiga huvudkaraktär jag varit med om på länge. Varje gång hon pratar låter det som om man ser på en billig porrfilm. Stön, stön och lite mer stön står på listan. Utöver det så är karaktärsdesignen mycket trevlig, och jag avgudar verkligen stora frillor som inte existerar utanför spelandets värld.

Efter att ha blivit kastad in i spelet på ett väldigt positivt sätt, börjar nu den viktigaste delen. Själva spelandet förstås. Kontrollen är lätt och det enda du gör är att röra karaktärerna i olika riktningar. Men var är nyheterna som japanerna lovat oss? Jo, det är stridssystemet som är nytt för Final Fantasy XIII och är en av anledningarna till att jag valde att spela just denna delen och inte en av de tidigare. Problemet med de förra Final Fantasy spelen har helt enkelt varit att striderna blivit enligt mitt tycke, sega och tråkiga. Ändring och bot gjorde ett underbart system som alla kan älska och förstå. Även om det är lätt så skall man inte underskatta och tro att det bara är till att trycka på X varje gång man vill vinna en strid. Till en början är alla fiender simpla och man vinner och vinner. Senare får man däremot lära sig att om man inte planerar och ändrar sin taktik kan man lika bra lägga ner och spela något lättsammare istället. Som Catz exempelvis.

Det som kan vara lite irriterande är att svårighetsgraden under dessa annars på underhållande strider varierar väldigt mycket under spelets gång. Det flyter på bra, fiender slaktas och allt är väl. Plötsligt möter du en fiende (vilket inte är någon boss/miniboss) som totalt krossar dig. Du lyckas ha ihjäl honom och direkt efter är det simpelt igen. Svordommar har flugit runt i rummet mer än en gång tack vare detta.

Efter en stunds hårt spelande och lite viktig information om både story och spelteknik är jag klar med första kapitlet och jag inser att det här bara är början....

Något negativt att säga om Final Fantasy är svårt, men inte omöjligt. Spelets story är ingen lätt sak att ta sig an, då den är otroligt komplicerad att förstå. Hög koncentration krävs om man inte vill missa viktig information och även minnet måste vara i topptrimm så att man kommer ihåg allt som sägs. Spelets story består nämligen av en storytelling där spelaren antingen skall ha varit med och utvecklad spelet själv, eller helt enkelt vara synsk. Karaktärerna talar om okända saker och förklarar verkligen inget om dessa nämnda saker, vilket gör det svårt att följa. Vill man fördjupa sig, finns det dock loggar att läsas, men detta tenderar att kännas mest som hemläxa än något som faktiskt är kul. Märk att spelet fortfarande är underbart och man förstår faktiskt lite av storyn senare i spelet utan förklaring. Kort och gott så blir hela storyn lite mystisk vilket kan intressera eller alternativt skrämma bort en del spelare.

Under hela spelets gång överöses jag av pampig musik och underbara körer. Stämningen av musiken kombinerat med underbart spelande blir ett flertal gånger överdrivet bra och jag faller i extas minst en gång i minuten. Nästan iallafall. Utan tvekan hade en spelkonsert med bara final fantasy 13 musik fungerat perfekt.

Spelet är bra, det är underbart och det skulle kunna vara bäst om det inte varit för den halvdåliga storyn, och speciellt sättet som den berättas på. Det faktum att man oftast bara följer ett rakt spår hela tiden gör heller inget till spelets fördel. Bortsett från dessa två punkter så levererade Final Fantasy XIII verkligen, och med det nya stridsystemet blev det extra fartfyllt och roligt. Mer action blandat med bra grafik, musik från himmelriket resulterade till en resa som inte kommer att glömmas. Sist men inte minst är jag är numera stolt över att kunna säga att jag i alla fall klarat ett av alla de existerande Final Fantasy spelen.

+ Välanimerade filmsekvenser
+ Otroligt mycket att göra
+ Mycket beroendeframkallande
+ Underhållande stridssystem
----------------
- Ojämn svårighetsgrad
- Dåligt utförd storytelling

www.superretrobros.se

Medlemsrecensioner16
Samlat betyg: 7.9/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10