Svenska
MEDLEMSRECENSION

Mafia II

Skrivet av: Crobos   2010-08-28

Makt, damer och pengar. Alla dom sakerna som män vill åt. Alla dom saker som kan fås, till ett pris. Alla kan köpas. Men till vilka konsekvenser?

För 5 minuter sedan spelade jag ut Mafia II. Alla olika kapitel klarade, och inget mera av huvudstoryn finns nu kvar att klara. Och, som Petter skrev, det finns en tomhet. Det finns redan nu en vilja att återvänd till Empire Bay. Att fortsätta äventyret. Eller att bara insupa atmosfären som faktiskt finns. För atmosfär och känsla, det finns det gott om. Känslan då? Vart kommer den ifrån? Jo, från att karaktärerna verkligen känns äkta. I många andra spel så bryr man sig inte riktigt om hur det går för personerna man spelar som, även om man kanske har gjort den själv eller om man spelar som någon förutsbestämd. Dom känns helt enkelt platta, och inte verkliga. Inte ens Niko Bellic känns riktigt äkta. Inte som Vito. Inte som Joe. Inte som Henry. Inte som någon av alla som finns i Mafia II. På något sätt så bryr man sig faktiskt om vad som händer. Man känner med karaktärerna när något ledsamt händer, och man känner också lycka när något bra händer.

För det finns inget läge då Vito's äventyr känns falskt. Visst, man kan aldrig veta hur det egentligen var att vara en i familjen, en "Made man" som det heter på engelska. Men det känns ändå som om det faktiskt är såhär det skulle kunna vara. Sen så finns det också små klagomål på att äventyret är alldeles för stelt, ett race från checkpoint till checkpoint, ett race för att se nästa cutscene. Jag kan erkänna, att det var så för mig. Men det var också för att alla små scener som utspelas genom hela spelet, måste vara dom mest genomtänka och bra jag sett i ett spel på länge.

Hur är då spelkänslan? Den är bra. Den är till och med väldigt bra. Versionen jag spelade var den till Xbox360, och det var aldrig jag kände att jag önskade att någon knapp skulle sitta på något annat ställe än vad den faktiskt gjorde. Det var aldrig att jag störde mig. Både när man tog skydd bakom olika objekt, eller när man sköt, eller när man körde bil, alla passade som handsken. Kort sagt så tycker jag att spelet flöt på väldigt bra, vad man än gjorde.

Jag vill tillbaka. Jag vill göra om allt igen. Men kanske inte direkt. Kanske också göra om allt på en svårare svårighetsgrad (Körde på Medium, dock var det inte helt lätt då heller), och uppleva allt igen. Kanske också ta mera tid på mig. Tid att bara kolla, att lyssna på Elvis som sjunger Rock Around the clock, åka upp mot hillbrook, och bara ställa mig och se ut över staden. Känslan är magisk. Mafia II borde, enligt mig, bli årets spel.

Spelet rekommenderas till alla som vill uppleva 2010års bästa story. Som vill tillbaka till 40 & 50 talet.

Dock så måste jag gå in med en rättelse. Spelet börjar år 1943 och slutar 1951. Eller så var det jag som läste fel vid sista kapitlet. Kan vara det.

Medlemsrecensioner17
Samlat betyg: 8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10