Svenska
MEDLEMSRECENSION

Doom 3

Skrivet av: Odane   2007-08-07

En makaber isande ångest drivs igenom själen när mörker, kött och rädsla sluts samman i en värld som vi endast hoppas inte existerar. Skrik ekar längst väggarna i en klaustrofobisk tunnel av skräck. Stål jämrar sig av oförklarlig anledning, ljuset är döende och runt hörnet väntar kanske ett öde värre än döden själv. Mardrömmen är ingen dröm, viskandet är inte overkligt och skräcken tar inte slut. Helvettets brinnande portar omfamnar dig.

Jag minns första gången jag spelade det ursprungliga Doom. Det var kort efter att det släpptes 1993 och innan dess hade jag bara upplevt FPS genom Wolfenstein. Att säga att spelet tog mig med storm är en underdrift. Till denna dag har inget FPSspel med undantag från möjligen Quake och Half Life gjort så stort intryck på mig under min uppväxt. Doom revolutionerade FPS grenen. Inte genom att vara först, utan för att spelet bjöd på en full 3D upplevelse med massiv action och multiplayer läge. Världen hade aldrig skådat något så brutalt, vidrigt och underhållande förut. Nu fjorton år senare har jag satt mig ner med det tredje Doomspelet. En hel del saker är annorlunda, men känslan finns fortfarande där.

Doom 3 är inte en uppföljare till ursprungsspelen Doom och Doom 2, utan snarare en nytolkning av det ursprungliga Doom. Platsen för vår onda dröm är Mars under mitten av 2100-talet. Liksom i det första spelet så tar man här rollen som den anonyme marinkårssoldaten vars namn och röst skiner med sin frånvaro. Allt för att göra spelupplevelsen så personlig och verklig som möjligt. Du anländer till Marsbasen på ett rent rutinuppdrag, allt verkar vara normalt till en början, men när du väl får ditt första uppdrag börjar konstiga saker hända. Folk säger underliga saker och när du minst anar det bryter helvettet litterärt löst. Det enorma marskomplexet förvandlas till en demonisk mardröm då helvettets portar öppnas och släpper igenom allhanda obehagliga saker. Här börjar din kamp för att överleva en ångestfylld resa där det finns värre saker än döden att oroa sig för.

Det finns distinkta skillnader mellan Doom 3 och orginalspelet från nittitalet. Doom var för sin tid ett väldigt makabert spel som fokuserade tungt på action och maffiga vapnen. Doom 3 återanvänder dessa principer från original spelet, men lägger även till ett mycket mer påtagligt skräcktema som gör att håren reser sig i nacken. Trånga mörka gångar som skapar en instängd känsla fylls av makabra varelser som dyker upp i mörkret med väldigt lite förvarning. Till en början har du bara dina nävar och en ynka pistol att försvara dig med, men efterhand letar du reda på nya, bättre och framförallt större vapen. Principen, desto större vapen desto bättre är dina chanser för att överleva fungerar tämligen bra här och vad vore ett Doomspel utan fantasifulla och grymma vapen?

Du kommer snabbt märka att din pistol inte är tillräckligt kraftfull för att stoppa de flesta fiender och nävarna använder man inte ostraffat. Ganska snabbt får man dock tag på den klassiska hagelbrakaren och blodbadet kan börja på allvar. Vapen efter vapen introduceras under vägen och nostalgiska försvarsredskap som den brutala motorsågen gör sitt återtåg på ett himmelskt sätt. Original Doom introducerade oss även till det berömda BFG vapnet som även i Doom 3 lyser upp tillvaron för fiender på ett ytterst smärtsamt sätt. Kort sagt finns det en hel arsenal förstörelseredskap som bara väntar på att användas. Det största problemet är bara att man skall hinna nyttja sitt vapen innan en snabb död anländer.

Fienderna i Doom 3 är till en början zombieliknande människor vars själar övertagits av demoniska krafter, men väldigt snart uppenbarar sig horribla skapelser formade av kött och stål. Spelets AI är tämligen godkänd, men långt ifrån perfekt. Om man inte blir helt överraskad av sin fiende är det ganska enkelt att undvika projektiler och närstrid, dessutom blir man aldrig konstant överrumplad av horder med fiender som i ursprungliga Doom. Här möter man ofta bara ett fåtal fiender åt gången, troligen pågrund av att utvecklarna vill behålla den där skräckkänslan som spelet lutar sig tungt på.

Den grafiska upplevelsen i Doom 3 är något utöver det vanliga. Bandesignen är helt fantastiskt uppbyggd och konstruktionen av mörka trånga gångar ger en ryslig upplevelse i positiv bemärkelse. Allt är mycket detaljerat, så bara för att du inte ser det betyder det inte att det inte finns. Man har dock en ficklampa som kan lysa upp områden, men av någon konstig anledning så kan man bara använda lampan när man inte har något vapen i händerna. Det går givetvis att byta snabbt när en fiende uppenbarar sig, men det är konstigt att 2100-talets vapen inte har inbyggt ljus och även om de inte har det så går det mer än väl att tejpa fast en lampa på ett vapen. Naturligtvis är denna lilla miss en medveten handling för att öka skräckupplevelsen som Doom 3 vill ge spelaren, men praktiskt är det något ologiskt.

Musiken är underbar i det faktum att det inte finns någon! I Menyn hör vi en låg tongång, men annars är spelet nästan helt utan någon som helst musik. Den totala dominansen ligger istället på ljudeffekter som dova maskinljud, brinnande eldar, knarrande metall och väsande otrevligheter. Allt som ofta hör man svaga viskningar runt hörnen eller grymtade stön innan någon fiende slänger sig på en. Även om jag saknar den tunga basgången som ursprungliga Doom hade så fungerar det här konceptet underbart bra till Doom 3. Utan musik koncentrerar vi oss mest på vad för svaga ljud som kan ge en föraning om vad som skall komma. Ofta händer chockeffekter då något exploderar, går sönder eller attackerar i en plötsligt ljudlig kaskad som får en att tappa greppet för ett par sekunder. Alla dessa effekter gör att man blir något utpsykad, en funktion som levererar på precis rätt sätt i spelet. Bästa motmedlet mot dessa utpsykningar är att öppna kanonerna på full urmatning och sprida död och förintelse runt om sig.

Med Doom 3 levererar id Software ytterligare en odödlig klassiker som tar FPS grenen till en högre nivå. Även om jag inte riktigt känner samma revolutionerande känsla som jag fick av ursprungsspelet så tar Doom 3 ett steg i rätt riktning och visar hur ett ordentligt skräckFPS skall göras. Att lyckas kombinera tung action med en ångestfylld förnimmelse är något som inte är en lätt uppgift och på det området får id Software mycket väl godkänt. Jag tror knappast att det kunde ha gjorts bättre. Handlingen är precis som den skall vara i ett Doomspel, simpel men väldigt intensiv. Jag kan inte sluta undra hur framtida Doomspel kommer att utveckla sig. Om femton år kanske jag sitter och skriver ytterligare en recension om en ny del i serien, men till dess så kan jag lova att Doom 3 kommer räcka väldigt länge.

Plus:
-Otroligt stämningsfullt
-Väldigt bra ljudeffekter
-Grafiskt imponerande
-Motorsågen

Minus:
-Ficklampan + vapen går inte
-Fienden är något förutsägbar

Medlemsrecensioner13
Samlat betyg: 7.9/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10