Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Fallout: New Vegas

Obsidian Entertainment har åter igen tagit över spakarna för Fallout-serien och släpper nu Fallout: New Vegas. Man har förflyttat hela spelet från Washington till Vegas området i västra USA. Radioaktivitet, kärnvapen och jämngråa områden har ersatts med blå himmel, casinon och marklöpare. Ekonomi och energi är huvudämnena för de olika giriga organisationerna som finns kvar. På många sätt är Fallout 3 och New Vegas väldigt olika. Hur bra är det då?

Jovars! På många sätt är det mycket bättre än Fallout 3. Det börjar väldigt smidigare än föregångaren då man har tvungen att bevittna sin uppväxt i en komprimerad men ändå lång sekvens. I New Vegas så börjar det med att du blir skjuten i nyllet av en gangster (spelad av Matthew Perry) för att sedan grävas ner i en grund grav. En vänlig robot som heter Victor gräver upp dig igen och upptäcker att du fortfarande är vid liv. Därefter fraktas du till en doktor i den sömniga staden Goodsprings där du vaknar upp. Så fort du vaknar så får du svara på lite frågor, justera dina skills och ge dig iväg. Så fort du är utanför dörren så ligger Mojave öknen framför dina fötter och bara väntar på att utforskas. Nu får du göra precis hur du vill. Ska du köra huvuduppdragen på en gång eller ska du döda allt du ser redan då? Valet är ditt.

Min sedvanliga fallout-karaktär, Johnny Guitar, är faktiskt en någorlunda schysst snubbe. Ganska stark, vältalig och tursam som en genomsnittlig irländare. Tyvärr är han långsam både i kroppen och hjärnan och kompenserar det med en saftig hagelsprakare. Johnny har nu varit med om det mesta i Mojave. I ena stunden så hjälpte han ett gäng pårökta ghouler att åka till rymden och i andra så så vinner han tusentals med stålar på blackjack i ett casino i Vegas. En sak jag märkte tidigt är att det kan vara jävligt svårt om man inte är försiktig med var man sätter fötterna. Vid ett tillfälle sprang jag över öknen utan att tänka mig för. Helt plötsligt viner ett skott förbi ena örat. Ett gäng rövare vill ha pengarna jag vann på casinot och tänker inte fråga om dem först. Jag börjar springa baklänges och skjuter febrilt mot dem när ett gäng kraftigt förstorade skorpioner ger sig in i leken med och följer efter. Mina förföljare börjar attackera varandra och det ser ut som om jag faktiskt kan vinna det här. Då, bakom mig, hoppar det fram en flock muterade hund/skallerorm-hybrider och tuggar i sig min lekamen. Detta var en av många händelser som Johnny Guitar var med om. En av många.

Variation och valfrihet har varit det som Obsidian lagt mest krut på. Mängden karaktärer, uppdrag, miljöer och vapen är sanslös. Man har hyrt in riktiga skådespelare den här gången för att göra rösterna och det har lyft kvalitén på dialogerna rejält. Även om de fortfarande är ganska stela så har många av dem lite integritet för en gångs skull vilket är trevligt. Ljudet överhuvudtaget är väldigt bra. Radion funkar bra och har lite country och jazz stationer som kan ackompanjera din resa. Vapnen i spelet smäller något så in i helvete med vilket är en skön kontrast till skräpljudet i till exempel Modern Warfare 2.

Grafikgnäll-kärringarnas tjat om att just grafiken är likadan som den i Fallout 3 är helt korrekt. Även om jag inte ser det som ett problem eftersom Fallout 3 ser skapligt ut. En hel del av byggnaderna och föremålen är direkt kopierade från Fallout 3. Däremot så varierar miljöerna en hel del. Grönska finns, radioaktiva områden finns men mest en jävla massa öken. Men det är en ganska omodifierad grafikmotorm så på den fronten= inget nytt. Tyvärr ni grafikkåta, den når inte samma visuella höjder som andra spel i genren, till exempel WoW (ironi).

De olika organisationerna du kan spela för är väldigt varierande med vilket leder till nya intressanta uppdrag och val. De tre stora organisationerna är New California Republic, Caesars Legion och Mr. House. Bland dessa finns det ingen organisation som är direkt god alls. NCR och Mr. House är organisationer som är rätt skaplig hyggliga. Ingen av dessa kommer påverka dina karma (som inte spelar en så stor roll) nämnvärt alls. Det viktigaste är hur du löser deras problem. Caesars Legion däremot är rakt igenom onda och korsfäster allt i sin väg. För de som vill ha lite mörkare uppdrag så rekommenderas dem då de är rätt underhållande. Vad alla har gemensamt är att de vill ha makt, pengar och energi. Vem du väljer att arbete med avgör hur slutet blir med.

En positiv grej är att man lagt dit Iron Sights på bössorna som gör att det blir roligare att spela. Kombinerat med VATS-systemet blir det en underhållande actionupplevelse. Dina fiender är en salig blandning med. Mina favoriter är de komiska geckoödlorna som hjulbent springer efter dig. Nightkin är även nya och är som supermutanter som kan göra sig osynliga vilket gör det nästan omöjligt att få in dem i VATS-siktet. Vidare positivt är att man klämt in en hel del svart humor med och dessutom ett helt nytt system angående kompanjoner. Det går att dra med sig några allierade helt som du kan ge order till via en meny. Vapenmodifikationer är ett nytt trevligt tillägg som gör att du kan snickra på dina vapen, som är väldigt bra redan innan visserligen. The Strip i New Vegas är även väldigt bra även om jag mest var där inne för att skrapa ihop pengar till nya fläskiga vapen. Hardcore Mode är även nytt och kommer göra det lite mer ansträngande och spännande i Mojave. Då krävs det att du regelbundet dricker äter och sover för att du inte ska dö. Jag tyckte inte att det gjorde det speciellt mycket svårare dock, man behövde bara planera lite bättre.

Men nu till det negativa. Först och främst så måste man fixa buggarna innan man släpper spelet tycker jag. Det finns hutlöst mycket buggar i spelet som antagligen kommer bli fixade på sikt. Sen kunde man fyllt upp spelet en aning bättre. Trots galet mycket och göra så blev de långa turerna i öknarna tråkiga i längden. Radiokanalerna har inte tillräckligt med innehåll heller vilket tvingar dig att lyssna på samma låtar om och om igen. Dessutom hatar jag att när spelet är slut så går det inte att fortsätta alls. Detta kommer säkert lösa sig med framtida expansioner precis som i Fallout 3.

Sammanfattning:

+Tonvis med grejer att göra
+En hel del härligt skruvade karaktärer
+Vapnena är många och högljudda
+Ljudet överhuvudtaget
+Intressanta uppdragsgivare
+Inga solklara "Good guys"
+Perks är fortfarande kvar och många
+Vapenmodifikationerna
+ Hardcore mode

Sen minus:
-Fruktansvärt buggigt
-Slutet är ett slut
-Lite väl öde i öknen
-Repetiv radio
-vissa saker direkt kopierat från Fallout 3 känns lite väl slött faktiskt

Överhuvudtaget gör Obsidian Entertainment en strålande comeback med ett roligt, engagerande, intressant och fruktansvärt våldsamt spel. Förutsatt att du inte stör dig på buggar och två år gammal grafik så kommer du ha många härliga timmar i Fallout New Vegas.

War never changes!

Medlemsrecensioner12
Samlat betyg: 8.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10