Svenska
MEDLEMSRECENSION

Half-Life 2

Skrivet av: T-Boy   2010-11-05

Half-Life 2. Ett spel som är så otroligt hyllat av vanliga spelare såväl som spelkritiker. Kunde det uppfylla mina önskningar efter all hyp kring spelet? Jag var lite osäker faktiskt.

Tills jag hade spelat det. Half-Life 2 är den maffigaste spelupplevelsen som du kan tänka dig. Bra story, djupa karaktärer, skön grafik, underbart spelupplägg och mycket mer. Det är spelens spel. Det hela börjar med att jag möter en snubbe i kostym som, på ett filosofiskt sätt, berättar för mig att det är dags att vakna upp och börja agera hjälte igen då världen är i stort behov av en. Efter det trevliga peppandet så vaknar jag upp i ett tunnelbanetåg precis när det ska till att stanna på hållplatsen. Jag kliver ur och bemöts av soldater iförda masker som får mig att tänka på Helghast-soldaterna ifrån Killzone-serien. Dessa soldater verkar vara innehava kontrollen över den här tunnelbanestationen. De forslar flera av min sort, nämligen människor, likt fångar i ett koncentrationsläger. Vi blir hunsade med som om vi inte vore annat än djur.

Efter att ha gått runt i en stund så blir jag införd i ett rum där det första jag ser, är en form av tortyrstol där blodet fortfarande finns kvar från tidigare offer. Just när jag tror att soldaten där inne ska till att avrätta mig så tar han istället av sig hjälmen och hälsar glatt på mig. Han berättar att han är med mig och ska hjälpa mig fly ifrån denna hemska plats som intagits av främmande fiender. Vi hinner dock inte prata någon längre stund för utanför så står soldaterna och bankar på dörren. Han säger då åt mig att gå igenom den hemliga lönndörren som han precis har öppnat, sedan så ska jag hoppa ut genom ett fönster i det andra fönstret för att komma ut till friheten. Men innan jag ger mig av så får jag min trogna kofot i handen som kommer att bli mitt viktigaste redskap genom hela äventyret.

Ja det kanske blev lite långt det där men anledningen till det var för att jag ville berätta händelserna som är i början. Låta er bli en del av min uppfattning av hela historien, för storyn som spelet är uppbyggd på är så otroligt bra och innehåller så djupa karaktärer så att det känns som att det vore på riktigt. Det är så otroligt bra gjort utav Valve att kunna göra spelkaraktärer så bra så att man bryr sig om vad som händer med dem. Om de överlever eller dör. Väldigt bra gjort.

Men om jag ska ta hela spelets story lite kortfattat så handlar det om Gordon Freeman som ska hjälpa motståndsrörelsen att slå tillbaka mot det invaderande hotet. Och för att göra detta så måste han slåss mot fiendesoldaterna, zombies, läskiga insektsliknande monster och mycket mer. Att de ens fick plats med allt i ett och samma spel är för mig otroligt. Och man får ju inte heller glömma de oförglömliga karaktärerna Alyx Vance , Barney Calhoun, Dr Eli Vance och m.fl. Just Alyx känns för mig oerhört levande då hennes reaktioner på saker och ting, samt hennes sätt att vara känns så mänskligt. Och att hon är en av de bästa medhjälparna i ett spel någonsin gör henne knappast sämre.

Förutom karaktärer och story så imponerar även både grafik, fysik och ljud i spelet. På högsta inställningarna så är det makalöst snyggt (speciellt med tanke på att det kom ut 2004). Fysiken i spelet är även den en viktig beståndsdel till varför spelet regerar. Att ta upp en metallbit och använde den som sköld mot skjutglada fiender och sedan slänga den på dem i hög fart när det laddar om är en av de bästa upplevelserna som jag har haft i ett spel. Ljudet spelar givetvis också sin roll i äventyret då ljudeffekterna låter väldigt bra i högtalarna. Och röstskådespelet är bland det bästa jag hört i spelväg.

Pusslen i spelet höll jag på att glömma. Pusslen som är så logiska att pussel i andra spel framstår som helt ologiska. En del var när jag skulle ta mig över från en plats till en annan. Problemet var bara att bron inte var nere så jag kunde inte åka över med bilen. Jag funderade och funderade då jag är van vid att sådana här typ av pussel brukar lösas på andra sätt. När jag såg mig omkring så upptäckte jag en kran. Den satta jag mig i direkt och försökte att lyfta upp bilen och föra över den till andra sidan. Problemet var bara att jag inte visste hur jag skulle komma över. Jag funderade en stund tills jag kom idén att jag kunde försöka knuffa ner bron med hjälp av den elektromagnetiska plattan. Lite dumt tänkte jag innan men det var värt ett försök. När plattan nuddade bron så knuffades bron ner och jag kunde kliva ur lyftkranen och gå över till andra sidan. Sådana simpla pussel som man inte ens tänker på att lösa logiskt bara för att man i tidigare spel har fått lösa de på andra konstiga sätt.

Som ni kanske har förstått så älskar jag det här spelet. Spelbarheten är hög men då så kanske ni undrar hur det är med hållbarheten. Tja, jag är nog ganska så säker på att man kommer att vilja spela om det här mer än en gång och då så utökas hållbarheten. Spelet klarade jag ut på runt 9 timmar så det är inte så kort. Och spelar man om det så får man runt det dubbla (beroende på om man kommer ihåg hur man klarade av vissa delar av spelet).

Så mitt råd är för er som inte har testat detta mästerlika spel är att ni ska köpa det nu. På stört. Helst få med det när ni köper The Orange Box, som även innehåller fyra andra spel (varav två är expansioner till Half-Life 2).

Grafik: 10/10
Ljud: 9/10
Spelbarhet: 10/10
Hållbarhet: 8/10

Medlemsrecensioner47
Samlat betyg: 9.6/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy