Vanquish

En sjuhelvetes Matrixopera - i rymden.

"What are you trying to tell me? That I can dodge bullets?"
"I'm saying when you're ready, you won't have to"

Jag är kanske inte Neo, men jag känner mig som det. När jag rullar fram från mitt skydd och från knästående tar ut tre droider med lika många välriktade huvudskott, samtidigt som jag noterar de hundratals närapå stillastående kulorna som pryder slagfältet och planerar mitt nästa drag innan slowmotiontiden rinner ut känner jag mig som honom. Untouchable.

Platinum Games har gjort det igen. Denna unga japanska studio, som jag fått ett ansikte av efter att ha pepprat deras foton i minispelet under sluttexterna, är bara för härlig. De gjorde Madworld. De charmade mig med Bayonetta. Och under namnet Clover Studio gjorde de också tidigare Viewtiful Joe och Okami. Och nu alltså Vanquish. Det står ganska klart att de gillar slowmotion, då de flesta spelen lägger stort fokus på det, men det står också klart att de är en grymt talangfull studio som jag antar att Sega är mycket nöjda över att ha i sitt team. Nu har producent Mikami startat en ny studio så vi får bli hur det blir fortsättningsvis, men helt klart kommer jag hålla ett extra, extra vakande öga på Platinums titlar. De är bland de mest lovande utvecklarna som finns idag i mina ögon.

Vad är Vanquish? Jadu, det är ett spel som påminner om den klassiska skolan, sånt som inte riktigt görs längre. En kaxig actionfest utan dess like med ett stridssystem, tempo och AI som få kan tävla med. Storyn, Sovjet ödelägger hela San Fransisco och krig utbryter på en rymdstation i framtiden, är lite svår att hänga med i initialt och även om det finns rätt många mellansekvenser (som är välgjorda nog) så är aldrig storyn någonting jag egentligen lägger någon vikt vid förrän de sista kapitlen då det börjar bli lite intressant.

Ljudet är techno all the way, passar alltid till den situation man är i. Musiken är bra, gör vad den ska, men rösterna kunde varit bättre. De känns ganska generiska faktiskt, precis som karaktärerna även om de är snygga och mycket detaljerade.

Striderna däremot är mäkta underhållande. Jag drog igång på hard direkt och det tar ett bra tag innan man lär sig spelet. I 99% av actionspelen som släpps idag ska man huka bakom ett skydd och vänta tills fienderna tittar fram så man kan skjuta dem i huvudet. Så spelade jag i början. Epic fail. Fiende-AIn är smart, den kommer närma sig dig, kasta granater bakom dig, flyga över ditt skydd och skjuta dig i ryggen. Rusha dig, attackera underifrån, skjuta dödliga one hit laserstrålar, fylla luften med så många raketer att du tror du börjar se dubbelt. Du måste börja tänka som dem. Skott i huvudet och bakifrån ger ofta bäst resultat. Du belönas i Vanquish för att spela aggressivt. Man ska rulla mycket, glida på knäna med jetpacket (hur coolt som helst), och absolut använda slowmotionfunktionen så mycket som möjligt.

Problemet är att man bara kan använda den en begränsad tid innan tiden blir normal igen så det gäller att ha koll och ta sina tillfällen. Den fungerar också som en livräddare ifall man blir träffad och är nära att dö - då aktiveras slowmo automatiskt och ger mig en sista chans att rädda livhanken.

Det finns ingen spawning att tala om, du dödar det du behöver och går vidare. Det finns ett bra urval av fiender, bland de bästa och mest varierade jag varit med om faktiskt, en av fienderna som kallas unknown är riktigt kreativ och animeras som om den kom direkt från en film. Bossarna är EPISKA och väldigt innovativa.

Jag känner igen mycket från det grymma Lost Planet 2 (känslan, vapenhantering, att man ska skjuta på gula kritiska ställen på flera av bossarna) men tempot här är så mycket högre och de sega detaljerna är som bortblåsta. Grafikmotorn verkar definitivt vara från Lost Planet 2 då explosioner och effekter känns igen. Och med den motorn och den här talangen kan det såklart inte bli annat än oerhört snyggt, även om jag skulle vilja se lite mindre sterila och mer varierade miljöer till en uppföljare. Men snyggt är det verkligen.

Vapenhanteringen fungerar bra och att man bara kan bära tre + två olika granater ger det ett nytt strategiskt element (vilka vapen ska man ha?). Det går att uppgradera vapen genom att samla drops när man spelar men det är inget djupt system, fungerar lite som i Earth Defence Force. Vapenurvalet är ganska konservativt med ett par inslag av framtidsvapen och alla kontrolleras perfekt, precis som resten av spelet när man lärt sig.

Många recensenter har klagat på att det är ett kort spel. Det är det dock inte egentligen. Visst, de spelar på normal eller casual (eller varför inte auto-casual med automatiskt sikte) och ingameklockan visar sedan fem-sex timmar när de har varvat det. Så går de och skriver recensionen och klagar på att det var kort. Jomenvisst.

Så här är det. Ingameklockan i Vanquish räknar inte med varken filmsekvenser eller misslyckade försök (dvs, när du dör). Filmsekvenser är säkert någon timme, och dör.. jag dog 90 gånger på hard. Eurogamer gjorde ett test där spelet visade att det tog fem timmar medan det i verkligheten var närmare 10. Min speltid visade ca sju timmar, men jag är säker på att det tog mer än 10. Är det ett kort spel? Det är ganska normalt. Man brukar säga att tiden går fort när man har roligt, uppenbarligen så tror recensenterna att det gått kortare tid än det egentligen gått - ergo tiden går fort när man har roligt. Ett gott bevis om något.

Dessutom, spela på hard. Spela som det var tänkt och få en utmaning. Det blir så mycket roligare. Visst, det är småsvårt men också befriande att klara. Det händer nästan aldrig att jag spelar om ett spel, men direkt efter jag varvade det så drog jag igång en ny omgång på auto-casual för att få achievmentet att inte dö någon gång under spelets gång. Därefter tror jag att jag kommer åtminstonde prova på God Hard som ska vara bland det svåraste som finns i gaming idag efter vad jag läst. Och lägg därtill att det finns challenges där det gäller att skjuta sönder vågor av fiender för varje akt. Spelet är inte alls kort, gillar man det så finns det att göra.

Det kan inte hjälpas, det blir ytterligare ett mycket högt betyg. Lords of Shadow, detta, och Enslaved. Tre fantastiska spel på kort tid, tre fantastiska nya IP:s egentligen (CV är en slags reboot iaf). Jag hoppas på uppföljare till alla tre men jag hoppas nog allra mest på en co-op funktion i ett kommande Vanquish för det här spelet är som gjort för co-op. Att få tackla God Hard-mode eller challenges med en polare hade varit fucking Nirvana. I vilket fall, köp också Vanquish, jag tror actiongenren kommer ha mycket att tacka det för. Jag vet att jag ser fram emot mer, fler fiender, fler fiender som man kan ta över, co-op, fler vapen, mer allt.

+ Awesomesauce strider
+ AI:n
+ Utmaningen
+ Grafiken, frameraten
+ Tempot
+ Kontrollen
+ Omspelsvärdet

- Miljöerna
- Röstskådisarna, storyn
- Snälla, ge mig co-op till nästa spel!