Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Mass Effect 2

Skrivet av: PatrYk   2011-01-21

Det första Mass Effect slukades hel av såväl kritiker som den stora massan utan det minsta täcknet på tuggmostånd. Personligen fann jag spelet (åtminstone till en början) ett stort besvikelse som misslyckades med den viktigaste aspekten ett spel ska ha, att engagera mig som spelare. Även om jag uppskattade Biowares rymdepos betydligt mer efter att den första besvikelsen har lagt sig så fanns det fortvarande oerhört mycket utrymme för förbättrningar på sågott som varje område.

Mass Effect 2 är på alla sett och vis ett bättre spel än originallet och ett utav de bättre rollspelen jag spelat. Det är däremot långt ifrån så perfekt som en del försöker att få det att framstå som. Mina största bekymmer är inte att hela ramhandlingen består av att rekrytera en massa besättningsmedlemar (förviso väldigt motiverande och kul första genomgången). Inte heller stör jag mig på att spelet har genomgott en förenkling i spelmekaniken som hanterar just grundläggande rollspelande såsom borttagen looting, nergraderad mängd specialiteter ens karaktär kan behärska och allmänt en produktion som känns med lättillänglig. Ja, inte ens den banala och ökända mini-spelet där man letar efter mineraler på diverse planeter står för den stora kritiken.

Istället så har utvecklarna helt enkelt vägrat att utveckla det fundamentala elementet i en action-shooter i rollspels-kläder som detta. Din spektakulära squad som man kämpar så hårt för att rekrytera gör egentligen inte ett dafs ute på krigsplanen. Av 10 (+ 2-3 till med DLC) valfria och ytterst välgjorda karaktärer känns det lite som en missad tillfällighet att faktiskt få dessa att faktiskt få ett syfte i stridens hetta. AI'n är tyvärr inte särskilt imponerande, dina vänner springer bakom dig och väntar in tills du som spelare startar en konfrontation. Därefter använder de sig av endast en speciell kraft (speciella färdigheter har bantats till en för en gubbe). Ingen direkt dynamik, ingen direkt strategi (trots spelets skrytsamma men yttert simpla order-system) och varför kan jag fortvarande bara ha endast två (!) kompanjoner med mig ute per uppdrag? Detta var redan störande i första Mass Effekt, i del två blir det tyvärr ännu värre då man har en sådan grandiös skara medlemmar och helst av allt vilja ha hela plutonen ute på kamp men istället lämnas man att prioritera. Av någon obeskrivligt korkad regel som redan känndes föråldrad för 10 år sen. Att man rycker ut tillsammans med hela gänget sker enbart något blygsamt nära det sista uppdraget. Visst 10+ gubbar alla krigande på din sida med varsin bionic-power osv hade skapat ett oerhört kaotiskt spel och nog hade spelupplevelsen lidit ordentligt. Men ge mig åtminstone en till figur på spelplan så att man rör sig som en heltäckande fyra-mansgrupp. Bioware borde lära sig lite av sig själva och ta ett kik Dragon Age: Origins. Att interagera med sina squad-mates är fortvarande ingen möjlighet om man inte befinner sig på New Normandy. Ehm, que?

Klasserna känns olika och komprimerade, mer tighta och individuella. Vilket ger spelet välbehövd variation men att man senare under spelet kan förse sin karaktär med andra klass-exklusiva färdigheter gör hela klass-systemet något meningslöst. Å andra sidan kanske man är speciellt nyfiken på den svincoola Rush-attacken men orkar inte med den lama Vangaurd-klassen.

Min största kritik till spelet är dock inte den bristande AI'n eller utvecklarnas oförmåga/ovilja att utveckla squad-mekaniken. Snarare så kändes den andra genomspelningen direkt tråkig just jämfört med den första, då främst av just ett orsak. Spelet består till stor del av rekryteringsuppdrag och tyvärr så blir detta något monotont i längden. The Collectors faller tyvärr lite i skuggan av alla följeslagare som ska med på skeppet och dessa utgör aldrig ett riktigt hot såsom Saren gjorde i det första spelet. Ja, skurkarna är grovt underutvecklade och tyvärr även rätt identiteslösa vilket förvisso förklaras i spelet men till trots inte gör saken bättre.


Nu slutar jag klaga, för även om dessa brister är svåra att svälja så är Mass Effect 2 i slutändan ett mycket välgjort och kompetent spel. Konversationerna känns mer belönande och givande än i något rollspel tidigare och det är stundtals så spännande innovativt att man häpnar. Karaktärerna, i synnerhet dina följeslagare är för många, en del av dessa kunde med lätthet ha kunnat pressas in i kommande Mass Effect 3. Ibland har man svårt att hålla reda på alla intriger och man tappar lite fokus då man smider romanser med Miranda samtidigt som man hjälper någon stackars lönnmördare (?) att hitta sin son. Men jag överdriver också, särskilt ofokuserat blir det aldrig. Snarare mättande och nästan bländande stort. Jag blir så insvept i mina karaktärer att jag lider med de som om dessa fanns på riktigt. Det ska Bioware ha stor eloge för. Min stora favorit i gänget är fortarande Garrus som med sin torra humor men beundransvärda lojalitet och förmåga att kasta sig åt en säker död för uppdraget lämnar verkligen ett bestående intryck. Gnällspiken Jack, som har en plågsam vana att ständigt påmina mig om att ordet "fuck" faktiskt existerar även 500 år i framtiden, är jag minst förjust i. Däremot växer även hon längre in i spelet.

Den största uppgraderingen förutom grafiken är helklart vilket stort ansiktslyft själva skjutandet har fått. Den helklart sämsta aspekten i det första Mass Effekt var att det försökte så gärna vara en thirdperson-shooter, nu behöver den inte längre försöka dock. I sina bästa stunder är den nästan i klass med Gears Of War 2 vilket inte är kattskit direkt. Trycket, i den nu breda massan vapenklasser, känns bra. Att trycka ner avtryckaren är helt enkelt roligt numera. Kombinera det med en visuellt uppgraderad mängd specialkrafter man har att tillgå så får man ett rollspel som briljerar på två fronter istället för bara på en. Mot slutet blir spelet så medtryckande och spännande att man blir anfådd, det sista uppgraget speciellt lämnar mig oerhört berörd. Alla val, uppoffringar och beslut man tar känns i hjärtat och spelet har en sälsynt förmåga att dra in mig som spelare i denna fantastiska värld och det släpper inte förens slutet. Man blir skakis. Återspelningvärdet är högt om man aldrig tröttnar på rekrytera och i slutändan är jag ändå mer än nöjd. Nu vill jag avsluta slaget om galaxen en gång för alla!

Grafik: 9
Ljud: 9
Spelbarhet: 8
Hållbarhet: 8

Medlemsrecensioner31
Samlat betyg: 9.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10