Dead Space 2

Små spoilers om Dead Space 2 kan förekomma, men inget som avslöjar större twists.

Det är rätt tyst vid den här tiden. Ensam som jag var så gick jag sakta runt och utforskade med min lilla lilla ficklampa. Främmande och märklig alienskrift syns överallt på de blodiga väggarna i rummet. Det ligger även ett groteskt lik i rummet. Och tystnaden blir subtilt ännu mer påtaglig. Men jag hittar credits! Härligt! Yeah! Och samtidigt börjar en jävla alarmklocka tjuta för allt vad den hade. I ren panik sätter jag 10 hål i klockjäveln och hjärtat sliter sig nästan ur bröstet för att ta en välförtjänt semester. Jag har spelat igenom DEAD SPACE 2, och man vet att man har lyckats med ett spel när en liten alarmklocka sätter tonen för allt.

Okej, så...Dead Space 2. Jag förutsätter att du har spelat ettan förut. Du tar alltså an rollen som Isaac Clark än en gång och det har gått tre år senare sen incidenten på Ishimura. Isaac har inte haft det särskilt kul. Han plågas ständigt utav minnena från Ishimura. Att han även är fast på ett mentalinstitution (och därav missat allt som har hänt under tre år) är inget plus i kanten direkt. Men att sitta med en tjock tvångströja och lipa till sömns gör inte mycket till spel, så självfallet lyckas Isaac rymma efter att ett nytt våldsamt utbrott av necromorphs har tagit sig an Sprawl (det metropol du befinner dig på, som är byggd på en av Saturnus månar #kuriosa). Isaac är vilse, men som tur är blir han kontaktad av en mystisk kvinna som påstår att han kommer dö om han inte får i sig ett motgift. Så destinationen är solklar (not really) - Isaac måste ta sig till denna kvinna och spelet sätter igång på allvar.

I ettan var Isaac en stum protagonist, vilket funkade hyfsat bra, men i tvåan har han nu tillsatts en röst. Jag var skeptiskt först, men blev snabbt imponerad av hur genuin hans karaktär är, speciellt när han kämpar mot sina andliga demoner. Det finns ett par karaktärer Isaac stöter på, men de är för det mesta bara uppdragsgivare. De har bra röstskådespelare och så, men allt som allt känns de bara inklistrade för att Isaac ska ha någon att växla ord med. Men detta är ju trots allt Isaac's Galna Skräckshow. Storyn har några twist and turns, och även om den inte är något mästerverk så gillade jag den. Dock så tycker jag att missade chansen att visa mer av Dead Space-seriens (faktiskt) djupa bakgrund.

Låt mig säga detta direkt. Skräcken finns definitivt kvar. Det har varit prat om att Visceral har tagit till den mer actionorienterade vägen i Dead Space 2, och det stämmer till en viss grad, men den där nervkittlande skräckkänslan är absolut kvar, och det är ytterst sällan jag har varit så här rädd när jag spelat ett spel. Som jag skrev förut om alarmklockan så är det sådana små detaljer som gör att man lätt blir ängslig och panikslagen. Tyvärr så måste jag säga att framåt de sista kapitlen så avtar skräcken och det fokuseras mycket mer på strider och action, vilket är lite synd. Men det är slutet det, och resten av spelet håller riktigt hög standard när det gäller skräck. Ibland kan man tycka att det finns en del klichéartade skräckmoment, men de är fortfarande förträffligt välgjorda att det aldrig blir något man irriterar sig på.

Ljuddesignen är en stor faktor till skräckupplevelsen. Att spela Dead Space 2 utan ljud är ungefär som att tillaga en stor fin stek för att sedan bara sitta och stirra på den. Jag vet, jag är konungen av metaforer. Men ljudet är näst intill perfekt. Allt från det atmosfäriska dunkande i metallväggarna till smådetaljer som t.ex alarmklockan (jag kommer aldrig släppa det, okej?). Necromorphs låter underbart motbjudande, det subtila soundtracket är riktigt påfrestande för min panikslagna hjärna och ute i rymden finns det en fenomenal tystnad. För att slå till med en riktigt jäkla klyscha: I rymden kan ingen höra dig skrika. Jag dog lite på insidan nu.

Grafiskt är spelet mycket prima, men rätt standard i dagens läge. Det som dock sticker ut är den superba ljussättningen. Den är fantastisk. Korridorerna är läckert utsmyckat med lampor och ljus som lyser och blinkar i olika färger. Ibland är det så klart också kolmörkt, och även det är fantastiskt utformat när du behöver ta hjälp av din ficklampa. Skuggorna är också riktigt imponerande och kan framkalla svett och nervositet när en skugga helt plötsligt börjar röra sig. Animationerna är även de mycket bättre i tvåan, även om ansiktena kan kännas lite stela ibland.

Har du spelat första spelet så kommer du inte bli förvirrad av tvåans gameplay. Skillnaden är närmast noll. Du antingen skjuter ihjäl, stampar dem till mos eller spränger stora hål i alla sorters necromorphs. Du har en bench där du kan uppgradera dina vapen. Du har en affär där du kan köpa ammunition, vapen och health packages. Du flyger i rymden med noll gravitation. Du svettas av panik. Inte mycket nytt. Men don't fix what's broken heter det ju. Däremot så har kinesis-förmågan blivit mindre av en gimmick och mer av ett vapen. Det är skönt faktiskt, och äventyret hade absolut varit svårare utan kinesis.

Vapnen är lika de i första spelet, och jag är lite besviken på dem faktiskt. Förutom favoriten (Plasma Cutter, så klart) så använder jag Line Gun, Contact Beam och Detonator, som är hyfsat bra vapen, men de andra intresserar mig inte särskilt mycket alls. Eldkastaren är inte särskilt effektiv om man inte uppgraderar den, och sågbladsvapnet ser coolare ut än vad den är användbar.

Kontrollen var det en del som klagade på i första spelet, och jag kan delvis hålla med. I tvåan rör man sig mycket smidigare. Det är skönt, men istället så är det den jobbiga kameran som ställer till problem för mig. I trånga utrymmen kan det vara svårt att vända sig om när en necromorph sitter och tuggar dig i nacken, och det har sänt mig till döden en del gånger. Att bläddra i spelet menyer är hyfsat häftigt, men det gäller också att kameran är på rätt ställe.

När man ser alla korridorer kan man snabbt tro att spelet saknar variation, men det stämmer inte alls. Visst, man går i korridorer och skjuter necromorphs, men det är mer än så. Det finns en förvånande stor mängd variation i fienderna som beter sig olika. Stalkers som springer och gömmer sig bakom väggar, odödliga aliens, muterade barn (ärligt Visceral, varför denna besatthet av monsterbarn?) och mycket annat. Spelet har också en del simpla pussel, vilket är spelet egentliga enda tillfällen för dig att andas ut. Sen har vi min favorit, att sväva i rymdens tyngdlösa värld. Att behöva fylla på med luft hela tiden ger känslan av att man inte är säker även om man inte har necromorphs som förföljer än hela tiden. Det är nervkittlande, OERHÖRT desorienterande och helt enkelt riktigt jäkla kul. Dessutom är det bättre variation på miljöerna den här gången.

Spelet tog mig ungefär 12 timmar att spela igenom på Survivalist (hard), vilket är klart godkänt jämfört med dagens framstressade shooters. För dig som vill spela mer så finns det Hardcore-läget, där allting är supersvårt och till råga på allt så får du bara spara tre gånger under hela spelets gång. Ingen cakewalk så att säga. Men det finns också rustningar att samla, trophies att avklara och sen finns det ju också ett multiplayerläge (som jag ej har testat). Så livslängden beror helt enkelt på hur mycket du gillar spelet.

Så för att summera det hela...
Dead Space 2 är ett riktigt briljant spel med sjuk detaljrikedom. Föregångaren var en riktigt spännande sleeper hit, och tvåan gör det som var bra i det första spelet lite bättre på alla plan. Ljudet, ljussättningen, skräcken, allt är på topp. Tyvärr så känns slutet framstressad och kameran gjorde så att jag dog ett par gånger, men dessa är grejer man enkelt kan förbise. Stark rekommendation till Dead Space 2, och om du inte har spelat ettan så bör du skaffa det snarast.

+ Ljussättningen är bland det bästa jag upplevt
+ Ljuddesignen är mästerlig
+ De ohyggligt brutala dödsscenariona

- Småkrånglig kamera
- Lugnet-före-stormen-skräcken avtar framåt slutet
- Liten besvikelse angående vapensortimentet

Borde du spela det här?
Ja, definitivt. Enda anledningen att inte spela detta är om du inte gillar att bli skrämd, alls. Gillar du föregångaren så kommer du garanterat gilla detta ännu mer. Köper du det till PS3 så får du även med Dead Space: Extraction, ett trevligt railshooter som faktiskt är rätt bra.

Nio ihjälstampade necromorphs utav tio necromorphs.

Dead Space 2 har spelats på Playstation 3 på svårighetsgraden Survivalist. Jag har inte testat multispelarläget på grund av att det inte gick att koppla upp sig..