Killzone 3

Killzone 3 är en av 2011 års största releaser, och kommer endast till PS3. Förväntningarna har varit höga. Levererar Guerilla därefter? Tyvärr inte.

Betygen
Grafik: 9
Bandesign: 4
Karaktärsdesign: 4
Story: Va? Vilken story?
Multiplayer: 6
Hållbarhet: 5
Overall (ej snitt): 5

Passar spelare: Casualspelare som vill ha "en cool och snygg shooter".

Kampanjen
Detta är liksom alla recensioner en redovisning av personliga intryck av spelet. Jag har spelat igenom kampanjen en gång på normal svårighet och lagt ca 12 timmar på onlinespel. Jag har inte provat stödet för Move, 3D och co-op.

Kampanjen är tråkig. Storyn som spelet baseras på känns helt ovidkommande, och det usla skådespeleriet bidrar inte det minsta till att man som spelare ska vilja sätta sig in i den. Karaktärerna är sådär överdrivt "tuffa" men tyvärr bara på ett fånigt sätt. Redan här kan jag ta upp plagierandet av andra spel. Karaktärsdesignen (inte den grafiska designen) av huvudpersonen Sev och hans allierade har tydligt inspirerats av Marcus Fenix och hans råbarkade polare i Gears of War. Skillnaden är att den överdrivna tuffheten funkar i Gears of War medan den bara känns fånig i Killzone 3. Guerilla vill uppenbarligen gärna att spelaren ska uppleva att han/hon spelar en film. De oftast korta spelsekvenserna hackas upp av filmsnuttar stup i ett. Det blir en fragmentarisk upplevelse. Guerilla ville säkert ge en känsla av storslagenhet och uppgivenhet för mänskligheten, och här inspireras dom tydligt av Bungies Halo: Reach. Tyvärr kommer Killzone 3 aldrig i närheten av Halo: Reach när det gäller känsla av närvaro och ödesmättad storslagenhet av episka proportioner.

Ett starkt bidrag både till känslan av att spela en film och bristen på storslagenhet är den extremt linjära bandesignen. Som spelare behöver man aldrig fundera på vart man ska ta vägen här näst eller på hur man ska lösa ett uppkommet problem, exempelvis hantera en ny fiende. Okej, Gears of War spelen (som tycks vara den främsta förebilden för Killzone 3) är linjära, men i dessa får man ofta möjlighet att tänka och röra sig fritt över ett lokalt område. Det går då att utarbeta olika strategier för samma problem. Detta är mycket sällsynt i Killzone 3. Rörelsemöjligheterna är starkt begränsade. Uppgiften är helt enkelt "Skjut på alla med röda ögon tills dom ligger ner och fundera inte så mycket". Tråkigt. Likaså behöver man inte fundera så mycket på hur en av de mer sällsynta minibossarna ska hanteras. Den allierade CPU-styrda medspelaren förklarar tydligt hur man ska göra, och det är aldrig speciellt svårt. Jämfört exempelvis med första mötet med en Berserk i Gears of War är det som att slåss mot en kanin snarare än en tiger. Jag hade gärna sett att Guerilla inte la så mycket energi på att göra spelet grafiskt snyggt, utan istället spenderade polygoner på att designa banor som är underhållande att spela. Eller varför inte lägga kraft på att göra miljöerna förstörbara? Flera gånger tänkte jag "kan inte det här kapitlet ta slut snart". Det säger lite om kampanjens kvalitet.

Spelet är på många sätt mer likt andra spelserier än den egna föregångaren Killzone 2. Det måste helt enkelt ha varit fullständig idétorka hos Guerilla när spelet skulle specificeras och designas. Medarbetarna har uppenbarligen lagt massvis med fritidstimmar på att spela spel från andra serier såsom Gears of War, Halo och Call of Duty. Flera gånger märkte jag hur lika element i Killzone 3 hämtats från olika inslag i konkurrentenas spel. Jag kände exempelvis igen sniperbanan i Call of Duty: Modern Warfare, Scaraben och Elites med svärd i Haloserien, bandesign i Halo: Combat Evolved, jetpacks som i Halo: Reach, svag gravitation och rymdflyg som i Halo: Reach, fordonsjakt som i Battlefield: Bad Company 2, m.fl.

Fordonsetapperna var med ett undantag riktigt tråkiga. Det är svårt att förstå hur Guerilla kan släppa så dåligt material som ett par av fordonsetapperna.

Multiplayer
När jag köper en shooter så gör jag nästan alltid det för multiplayerns skull. Även onlinespelet var en besvikelse i Killzone 3. Vanliga speltyper som team deathmatch och attack/defend finns. Den mer intressanta är matchtypen Warzone som Guerilla mig veterligen är ensamma om. Den fanns redan i Killzone 2. Det är en mix av olika objektbaserade spelformer som kommer i slumpad ordning under en match. Tyvärr är det ganska många spelare som inte spelar för att vinna, utan ägnar sig åt att jaga kills oavsett vad målet är för stunden. Orsaken är troligen (åtminstone delvis) att man ofta bara kan spawna en bra bit från den absoluta fronten och att det är för många spelare på banorna. Det blir då svårare att organisera ett bra lagspel. Det finns bara två fordonstyper, och dessa förekommer bara på några få banor. Det finns också bara ett litet antal olika vapen att låsa upp. Spelet erbjuder fem olika klasser. Jag har testat alla men mest spelat som Tactician, Engineer och Infiltrator. Man tröttnar tyvärr snabbt och längtar tillbaka till den strålande multiplayern i Battlefield: Bad Company 2 och Halo: Reach. (Se länken i mitt krypin för mer info om FPS-spel online).

Mitt exemplar av spelet befinner sig redan på begagnatmarknaden.