Call of Duty: Modern Warfare 2

Infinity Ward, skaparna av Modern Warfare, bestämde att det var dags för en uppföljare. En uppföljare som tog hela världen med häpnad. Call of Duty: Modern Warfare 2.

Allt känns tomt, i huvudet. Någonting riktigt storslaget hade inträffat, och det känns fortfarande smått oklart. Spelet slutade plötsligt, verkligen bara sådär. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, eller tycka. Det känns för tomt...

Drygt 5 år efter första Modern Warfare inträffar nya händelser i världen. Efterträdaren av Zakhaev vill nu ha hämnd, och vi får återigen ta rollen som en Amerikansk och en Brittisk soldat för att få tag i denna, Makarov som sprider dumheter över hela världen. Det blir inte lätt kan jag säga. För spelet lever inte endast på denna grund utan det förekommer en del vändningar i spelets gång. Låter det något vidare? Kanske till en början, men när man väl lägger märke till uppenbara problem i storyn så blir det mer komplicerat. Det kan jag lova.

Vad vi får se i början av spelet är en lång presentation som visar händelser från första Modern Warfare, innan man kan börja spela på riktigt. Eller ja, det var vad jag från början trodde. Men istället så befinner man sig på en skjutbana, där en sergeant, närmare bestämt Foley förklarar för några rekryter hur Mariner tar kål på fiender. Vi kommer under spelets gång, när vi väl tar rollen som Amerikanen spendera all sin tid åt att följa denne sergeants order, och tro mig. Det är jobbigt så att det blir löjligt. Ständiga order som han ger åt dig, och som själv aldrig gör någonting. Typiskt, men man får försöka överleva. Efter en långtråkig träning så får vi känna på lite riktigt strid. Och spelet flyter på bra, skulle jag kunna säga. Till en början.

Sedan börjar "Hollywood" delen. Överdrivna sekvenser med orealistiska påhopp och flera stunder där Amerikanerna kan rensa förbi fienderna utan några problem, trots att det hade anmärkts på början av nivån. Och det är exakt likana laddningssekvenser som i föregångaren. Övermäktig musik, dock väldigt bra och välgjord. Musiken är trots allt skapad av mästaren Hans Zimmer, så det förvånar mig inte. Som sagt, laddningssekvensera visar vilken karaktär man får ta rollen som, och det är ett minus. Ständiga hopp mellan varje karaktär, och det finns verkligen onödigt många. Alla sekvenser är filmade från en satelitkamera, som sedan zoomar in i den position man befinner sig i. Och då samtidigt så berättas det vad som pågår.

Det finns dock stunder i storyn som är värda att minnas som till exempel undervattens scenen och definitivt den grymt tjusiga rymdscenen som dock inte varar länge. Trots de överdrivna delarna som att man ska infiltrera en hel militärbas, endast två som utför det. Och sedan fly med snöskotrar. Dock så är uppdragen så pass varierade så man imponeras verkligen av de grymt atmonsfäriga miljöerna, med sinnessjukt detaljrika områden. Man hoppar lite överallt om i världen, vilket kan bli lite snurrigt ibland. Ena stunden befinner man sig i Afghanistan, och i nästa stund i Brazilien och sen i nästa så skjuter man ihjäl hundratals civila i en rysk flygplats. Och man befinner sig till och med i självaste USA som har blivit invaderad av ryska Spetsnazstyrkor.

Angående nivån där man mejar ner ryska civila har något att göra med karaktärshoppen. Man spelar totalt fyra karaktärer. Gary Sanderson, eller så kallade Roach och när man tar rollen rom Roach så leds man av en snubbe vid namn Simon "Ghost" och hjälten från Modern Warfare, Soap Mactavish som man även få kontrollera ett få tal gånger. James Ramirez är faktiskt soldaten som får släpa efter Foley och han sömnande order. Den sista karaktären som man får ta rollen som är Joseph Allen. Massakernivån fick namnet "No Russian" där man får ta rollen som en oväntad karaktär. Denna nivå är så brutal att den till och med fick en varning på början av nivån, där man fick alternativet "Skip Mission" eller helt enkelt starta masslakten av försvarslösa människor.

Vad som verkligen lyfte upp stämningen i denna, väldigt korta kampanj var bland annat musiken. Det finns inget bättre sätt än att sätta dit lite episkt Zimmer musik. Jag uppskattar den väldigt mycket. Tempot var även högt det med, men jag hade velat lugna ner den i stora delar av kampanjen där den absolut inte behövdes. Det fanns ett fåtal Stealth- uppdrag, men de kändes aldrig riktigt speciella, utan det slutade ändå alltid med att man ställde sig upp och fick skjuta villt. Det fanns aldrig något uppdrag där man endast smög. Vad som sänkte trovärdheten något rejält var de fjösiga vapnerna som spelet utger. Absolut ingen rekyl alls, och plastiga ljudeffekter. De kändes allmänt fjösiga, och det gav aldrig rätt känsla av att man verkligen befinner sig i ett blodigt krig.

Röstskådespelarna är någolunda bra, dock låter "talen" de har väldigt skriptade och de känns påtok för mycket Hollywood. Det kunde ibland till och med låta onödigt oseriöst. Spelet kändes allmänt gammalt, och inte speciellt nytt. Verkligen inte storyberättandet. Dock så gillar jag hur den utvecklas på ett begripligt sätt, men det känns absolut inte trovärdigt. Det är troligtvis underhållsvärdet som räknas. Men till och med den känns väldigt mager.

Kampanjen är cirka 5 timmar kort, och jag hade hoppats på mer. Det är till och med inte speciellt utmanande, inte ens på den svåraste svårighetsgraden. Det kan dock bli en aning frustrerande när en ryss från ingenstans, kommer och slår ihjäl dig. Även granater är något jag helst försöker undvika, då fienderna ständigt kastar dem. Det kan vara utmanande, ibland. Men verkligen inte alltid.

Efter en halvdan kampanj så är det dags för lite kul Multiplayer, tänkte jag till en början. Det började rätt okej och man får intresse för det väldigt fort. Men så småningom så inser man hur grymt obalanserat flera av möjligheterna är, och det är extremt ofta man blir sönderskjuten av en Chopper Gunner, som oturligt nog är en Killstreak som i stort sätt alla använder. För att inte tala om alla de ständiga Air Strikes och Helikopter understöd som också får Multiplayern till något ospelbart. Man kan ibland lyckas ha kul med spelet, men ofta dör man av frustration och man vill endast slå sönder spelet. Man kan återuppstå mitt framför fienderna och Infinity Wards hjälpmetod på det är att den som återuppstår har en chans att överleva med hjälp av "Death Streak". Man får välja en speciell Death Streak, men just Death Streaken "Pain Pills" används alltid.

Multiplayernivåerna är små, riktigt små. Man kan slänga över granater tvärs över banan och förhoppningsvis ha ihjäl någon. Multiplayern är innehållsrik, men grym obalanserat. Och flera av de nya möjligheterna känns onödiga och överflödiga. Nu kan man skräddarsy sina vapen hur som helst och möjligheten att välja egna Killstreaks personligen är något användbart, om Killstreaksen hade varit mindre löjliga. Man kan nu även fixa och konstruera sin "Gamer Card" eller hur man vill kalla det, lite hur man vill. Man kan lägga en bild och bakrund, och de låser man upp efter att ha slutfört "Challenges" och gått upp i rang. (Vilket är löjligt enkelt.)

Det spelar ingen roll hur smart du tänker och listar ut smarta strategier och taktiker, för den som tjänar snabbast poäng vinner överdrivet simpelt. Nu finns ju möjligheten att avsluta matchen med en atombomb explosion, vilket är den största Killstreak man kan ha. Men jag kan säga att allt är inte totalt värdelöst i onlinedelen, utan det roligare är när man strider tillsammans med kamrater, och har allmänt roligt. Men spelmässigt så är Modern Warfare 2's Multiplayer riktigt usel. Delvis för att spelarna har missbrukat funktionerna, och delvis för att Infinity Ward inte gör någonting åt problemen. Tragiskt, men sant.

Men man ska inte förlora hoppet för snabbt, för vad som höjer Modern Warfare 2's hållbarhet är Co-Op läget, Special Ops. Och det går ut på att man spelar igenom små uppdrag, antingen själv eller med en kompis via nätet eller delad skärm. Uppdragens miljöer är tagna från båda Modern Warfare spelen, och det finns riktigt härliga stunder, särskilt tillsammans med en kamrat. Nivåerna har olika svårighetsgrader, och ju svårare svårighetsgrad du väljer, desto svårare blir det. Och det betyder också att man kan få chansen att tjäna in tre stjärnor. Hela Special Ops går ut på att tjäna in stjärnor, så man kan låsa upp flera Special Ops nivåer. Riktigt underhållande och utmanande.

Modern Warfare 2 var något av en besvikelse skulle jag vilja påpeka. Det räcker inte att spelet är riktigt snyggt, och ljudkvalitén är på topp utan det måste vara roligt också. Jag hade hoppats på att spelet skulle nå samma klass som första Modern Warfare, men tydligen blev det inte så. Spelets story är svag och Multiplayerdelen bitvis ospelbart. Det räcker inte med att spelet hade bra Co-Op.
Storyn må ha sina stunder, men det kändes väldigt torrt berättat och något tillgjort, och det var väldigt synd. Jag är besviken, men inte fullt ut besviken som man kunde ha varit. Den som gillar snabb och ständig action bör införskaffa spelet. Men den som är ute efter ett välgjort och allmänt bättre spel bör söka vidare.
Modern Warfare 2, meningslös action. Tyvärr, Infinity Ward. Men ni imponerade inte den här gången._Cpt. Price

Sammanfattning:
Infinity Ward's andra Modern Warfare spel imponerade tyvärr inte lika mycket som den tidigare delen. Kort och trist story och meningslös Multiplayer. Jag hade hoppats på bättre, men det blev tyvärr som det blev.

Testad version: Xbox 360, PlayStation 3

[Grafik]: 8
[Ljud]: 9
[Spelbarhet]: 5
[Hållbarhet]: 5

[Slutbetyg] 6,7

[Plus] Härlig atmonsfär, välgjord musik, bra variation, utmanande Co-Op, riktigt snygg grafik, bra röstskådespelare.

[Minus] För kort, kass story, fjösiga vapen, obalanserad Multiplayer.