Svenska
MEDLEMSRECENSION

Gears of War

Revolutionerande. En överanvänd tärm. Men kan samtidigt ändå inte låta bli att tänka just "revolution" som när Cliffy presenterade spelmekaniken i Gears of War. Genom åren har utvecklare försökt härma i Cliffys grundmekanik men utan att lyckas. En del har förvisso kommit längre än andra men inget har kommit nära Gears.

Idag känns originalet en anning ryckigt, speciellt om man jämför med uppföljaren, men det är fortfarande vansinnigt läckert på sina håll. Detta kan vi dock utforska mer i en Gears of War 2-text en annan gång.

Som Marcus Fenix kastas man rakt in i helvetet utan någon direkt förförståelse eller anknytning till något. Det är krig på planeten. Vi ska förpassa den imhemska Locust-rasen till avgrunden. Nåja. Likt många underbara B-filmer där ute behövs det inte alltid en mastig introduktion för att få en helhetsuppfattning men lite mer kött på benen hade nog ändå inte skadat. Man vet väldigt lite om Locust när spelet börjar. När det slutar vet man inte mycket mer heller.

Det intessanta med den humanoida orch-rasen Loust är deras intelligens och barberism. Gillar också att dessa blöder rött blod och inte rosa gägga såsom nästan alla andra fantasi-raser i där ute. Motivet till deras ödeläggelse av människans städer på planeten Sera är däremot knappt berörd under spelets handling tyvärr.

Locust vill väl förinta männskligheten för att... Konflikt är bra grund för ett krigsspel, antar jag. Humanoiderna är fula, arga och hänsynslösa i sin destruktiva kraft. Planeten Sera koloniserades av människan medan Locust, som är ursprungsbefollkningen här, reagerar på den invarderande rasen, med våld. Mer än så kanske inte behövs förklaras.

Spelets huvudrollsinnehavare är Marcus Fenix, en slags throwback-karaktär till det glada 80-talets Schwarzeneggers och Stallones. En hård och fåordig individ som låter sitt Lancer-gevärr föra talan åt hans vägnar. I Gears of War passar just denna maskulinta attityd förträffligt bra. Fenix känns inte mer "människa" än besten han dräpar men det är medvetet. Spelarens sympati för karaktärerna här är liten, det handlar mer om få fram testosteronet och röja loss på slagfälten! Gears of War känns därför mer avslappnad trygg, nästan banal, i sin konstruktion. Mer som en barnförbjuden actionfilm från forntiden än något annat.

Spelkontrollen är superb och Epic får toppbetyg när det kommer till det här med precision redan här i den debuterande första delen. Följsamt, exakt och smidigt. Trycket i vapnen är enastående bra och massiva skjutjärn som Hammer of Dawn-pickan skapar verkligen en sensation i sin förödelse. Motorsägsgeväret Lancern är det primära vapnet och numera det man associerar hela serien med. Hagelbrakaren Gnasher och Snipern Longshot är båda fantastiskt roliga att använda. Granaterna måste man manuellt välja fram och har inte en säregen knapp som exempelvis i Call of Duty och Halo har. Brutala som få dock, sliter fiender i stycken och lämnar dessa endast dränkta i stora blodpölar av köttslamsor. Underbara.

Kampanjen är medel i längd och rolig att spela om. Speciellt med en kompis i soffan eller över Xbox Live. Striderna får givetvis ytterligare dimensioner när man tacklar dess tillsammans. Spelet är indelat i fem ACTs som i sin tur är indelade i mindre Chapters. ACT 2 och 4 gillar jag mest.

Grafiskt har spelet åldrats något men piskar fortfarande merparten av dagens spel. Den perverst vackra ljussättningen framförallt är gudabenådad. Det mörkt regniga kapitlet som börjar i skogen är inget annat än visuell briljans som måste upplevas på en stor skräm som möjligt. Stabil skrämuppdatering, fantastiska texturer och imponerande fysik. Ljudet håller precis samma höga klass som grafiken. Vi serveras tunga vapenljud (Lancern låter mäktig), monstruösa vrål, öronbedövande explosioner och annat som ofta förknippas med krig. Rekommenderas!

Grafik: 9
Ljud: 9
Spelbarhet: 9
Hållbarhet: 6

Medlemsrecensioner127
Samlat betyg: 9.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10