Crysis 2

Att beskriva Crysis 2 för en spelintresserad är som att beskriva whisky för Motörheads Lemmy. Det behövs helt enkelt inte. Däremot önskar jag att någon hade förklarat för mig lite mer om vad Crysis egentligen handlar om. Jag förstår att dräkten är viktig - det påpekas ungefär en miljon gånger under spelets gång. Och jag förstår att aliens är skitsura på mig och vill döda mig, alternativt ta mig till fånga, det är lite oklart. Men de där små detaljerna som gör min karaktär personlig uteblir och jag får nöja mig med korta filmsnuttar som i all hast sammanfattar mig och min bakgrund (och ett jädra tjat om min dräkt). På samma sätt upplever jag själva funktionerna i spelet; först när jag närmar mig slutet har jag förstått hur man på bästa sätt använder dem tillsammans, och först i slutet förstår jag vidden av att man kan "köpa" uppgraderingar till sin dräkt.
Men, visst. Grafiken är suverän, miljöerna inspirerar och snubben har coola attribut. Men Crysis 2 hamnar ändå lite i den klassiska "Rockstar-fällan": det är stort, pampigt och ruskigt påkostat. Men det är helt enkelt inte särskilt underhållande. Jag LÄNGTAR inte efter att sätta igång konsolen och köra vidare. Jag MÅSTE inte få veta vad som händer i nästa del av spelet, utan kan lika gärna klippa färdigt gräsmattan först. Det som förvånar mig mest är ojämnheten i banorna. Vissa är uppumpade och med så mycket action att man vill spela om dem genast efter sista checkpoint. Samtidigt märks det tydligt att flera partier lagts in som transportsträckor för att kamouflera en ganska kort story. Och ett spel - eller epos, som Crytek menar att det är - av den här digniteten får inte vara kort.
Sorry nanosnubben, det funkar bara inte mellan dig och mig.

BÄST: Spänningen på vissa banor, möjligheterna med dräkten.
SÄMST: Ojämnheten i banorna och fiendernas intelligens.