Dragon Age II

Jag tyckte om DA:0 skitmycket. Det var verkligen ett spel i Bioware klass och stil i ett nytt spel universum som både var intressant och mörkt. Så även om Bioware gjort många titlar innan som jag älskat ( Mass effect frälste mig ), så blev DA:0 min nya favorit. Och medan de flesta spelade ME2 när det släpptes så satt jag fortfarande med Dragon age, djupt inne i min andra eller tredje spelomgång. Det skulle faktiskt inte vara förän i slutet av somras efter jag spelat klart DA2 för tredje gången som jag tillsist testade på ME2. Nu efter med facit i hand så kan jag säga att även om ME 1 och 2, samt DA:-o är alla underbara spel av bästa kvalite och klass i rollspel, så är DA:2 för mig något av en pelare i utveckling av rpg av Bioware, och något som visar på ännu bättre saker att komma. Låt mig förklara:

DA:2 är på många sätt ett annorlunda spel mot DA:-o. Det har ett nytt dialog system lånat av ME, ett omgjort skil system, ett snabbare och mer aktion baserat stridssystem samt en förenkling av traditionella rpg stats och föremål.
Det sist nämnda är lite av vad som hände mellan ME - > ME2. Du har förlorat möjligheten att ändra både looken och själva föremålen i den utrustningen dina kompanjoner använder. Medan detta till att börja med kan verka tråkigt och något man skulle sakna, så kan jag verkligen inte nu i efterhand säga det på något sätt gjort spelet mindre intressant och roligt. Vad som gör att Bioware spel äger så rejält är det i min mening hur bra gjorda kompanjoner är. Dessa karaktärer som följer dig genom ditt äventyr har alltid varit välskrivna och välgjorda, och alltid fångat mitt största intresse i djupa konversationer istället mer än själva stridsdelen i valfrit Bioware spel. Att dessa karaktärer nu i DA2 ( och i ME2 ) har unika kläder och stilar gör nu bara dessa karaktärer ännu mera unika för mig, vilket jag älskar. Att jag sedan inte att kan ändra deras prylar för att customiza deras stats och gear glöms snart bort. Faktiskt när jag spelade DA:-o igen tidigare i år, var det nästan mer än börda att igen sitta och välja ut stats och items. Helt klart för mig iallafall är det tillräckligt att göra det här för min egna karaktär.

För att gå tillbaka till kompanjornas konversationer så är nästa stora ( och bra )skillnaden i DA2 dialog systemet. Borta är de flertal text baserade valen och in är hjulet från ME, som ger mera redan definerade och hintade val. Du vet utan att kolla vad din karaktär egentligen säger om han kommer vara charmig, elak, skämtsam, otrevlig, snäll osv genom enkla ikoner vid varje alternativ. Detta är en stor skillnad för mig från DA:-o, och något som inte är helt i min smak. Jag saknar att ha en konversation utan att veta hur det kommer sluta. Då jag kan säga något och inte alls vara beredd på var det kommer leda. ME hjulet är sjyst, och den ger fortfarande underbara konversationer, men jag saknar fortfarande de text baserade alternativen från DA:-o. Det är också problemet med att alla val du gör i konversationer leder nästan alltid till samma slut. Du kan skälla på en person eller prata med silverlena ord, du kommer fortfarande ha samma outcome och detta är enligt mig en av DA:2s största missar, som sträcker sig ända till spelets story. Men innan jag kommer på in på det vill jag säga att konversationerna i DA:2 är fortfarande underbara, välskrivna och väldigt underhållande. De kunde bara vara lite mindre förutbestämde och hintade.

Miljöerna i spelet är i klass med karaktärerna. De är snygga, har atmosfären , och är intressanta. Vissa kan klaga på att de återanvänds och helt seriöst har jag inte tänkt på det själv så mycket då de faktiskt fortfarande levererat men då jag spelar spel som ME2 som jag inte fattar de kunde gå från ME1 till den explosion av varierande miljöer som ME2 är så känns det som DA:-o till DA:2 har gjort lite tvärtom. Båda spelen har intressanta och snygga miljöer, DA:2 har bara för få. Detta är ett minus oavsett om det påverkar min hela bedömning.

För att gå över de andra ändringar så har striderna gjorts om till att bli mer snabba och aktion baserade. Jag finner dom inte lättare ( faktiskt på svåraste svårighetsgraden har jag funnit mig pausa mer i DA:2 än vad jag gjorde i DA:-o ) men mycket mer roliga och uppfinnelserika än vad DA:-o var. Skill systemet är omgjort och är något av det bästa jag sett i något rpg gjort, även om jag missar att crafting nu inte längre är skills, utan något sorts vendor system.

DA:2 är ett jättebra spel och som jag sa tidigtast så är det något av en milstolpe för mig. Det är Dragon age men bättre på många punkter fast samtidigt sämre på andra. När jag kollar på de båda spelen och ser fördelar och nackdelar kan jag inte låta bli att hoppas att någongång kommer ett Dragon age som har det bästa av båda världarna. Det är det jag menar med att DA:2 är början för något underbart i utvecklingen av rpgs, då potentialen för en uppföljare är enorm. Och helt ärligt med tanke på slutet i spelet, en uppföljare kommer att komma. Och jag kan inte vänta :)

Jag har inte testat den dlc som släppts till spelet när jag skrev den här recensionen ( ME2 är att skylla på för detta ) . Tyvärr, då den och den kommande verkar vara super :)