Svenska
MEDLEMSRECENSION

Doom 3

Helvetet på jorden? Nej, men ett djävulskt bra spel som det ryker om det (thihi, ordvitsar). Följ med på en resa till den röda planetens forskningscentrum och gör dig redo att smiska djävulens kreatur till du eller de har fått nog.

Det första som man kommer att märka av när man sätter sig ner och spelar Doom 3 är miljön.
För innan själva "skräckstoryn" har börjat så märker man spänningen i luften hos arbetarna i området. Man färdas igenom korridor efter korridor som faktiskt aldrig liknar varandra.
Plötsligt så brakar dock helvetet loss och du måste slåss för överlevnad.
Du hör när säkert hundratals av människor dör av smärta eller blir förvandlade till hjärndöda zombier. Korridorerna som du en gång gick genom är nu färgade med blod och kryllar av varelser från underjorden.

Skräcken blandad med all action är det som gör Doom 3 till vad det är och nog är skräckmomenten många alltid.
Du vet aldrig när någonting hoppar fram ur hörnet och du vet aldrig åt vilket håll som du ska sikta. Fienderna kommer bakom dig, framför dig, åt sidorna eller rent ut sagt hoppa fram ur golvplattorna rakt under dig. Hur som helst så finns det inte ett ögonblick i Doom 3 som man "tyckte man hörde något" bakom sig eller går väldigt sakta till nästa dörr för att kolla överallt om det inte är nåt som bestämmer sig att hoppa fram från taket.
Om du tror att du har rensat ett visst område eller säkrat en korridor så är det aldrig säkert att något kommer att plötsligt komma tillbaka från den där låsta dörren och attackera innan du fått upp vapnet.

Fast det som faktiskt är det riktiga skräckmomenten i spelet är som sagt miljöerna. För när man går igenom blodsmärjda korridorer med satanistiska medelanden överallt för att sedan komma till ett labb fullt med ohyggligheter som mutationer och andra experiment så kan man inte undgå från att känna håren resa sig längs ryggraden. Eller varför inte plötsligt finna sig i ett helt bäcksvart där man helt måste förlita sig på sin ficklampa för att se fienderna för att sedan ta ner ficklampan och ta fram vapnet och skjuta i mörkret i hopp om att man träffar.

Det som dock glorifierar hela spelets spänning och framhäver skräcken är alla PDA:s, eller personliga loggar, som man hittar varstans tillhörande nu döda arbetare, forskare eller vakter. I loggarna så ser man bland annat deras e-post vilket kan variera mellan att vara brev till familjen, handskrivna loggar om livet i Mars City eller reklam som tippsar om hur man kan få ett större könsorgan.
Höjdpunkten med det här är dock alla "Audio logs", eller "talade" loggar med inspelningar etc. Med dessa loggar så får man en verklig uppfattning om exempelvis alla olika arbetares "olyckor", hur folk har blivit galna eller hur maskiner har plötsligt löpt amok. Detta förhöjer stämningen i mångfalld samtidigt som man inte kan undgå att tänka att Helvetet redan har varit här.

En sak överträffar dock allt ovanämnt. Vart man än är och vad man än gör så är det aldrig någonsin under hela spelets gång så är det aldrig helt tyst.
I början av spelet så kommer man att höra ljudet av avlägsna skrik från soldater som kämpar långt bort tills tiden går och skriken bakom väggen tynar bort. Överallt så kommer man att höra moterer brumma sådär läskigt i mörkret, surrandet av maskiner finns överallt och stönanden av zombier lurar bakom varje hörn. I Doom 3 så kommer du garanterat att aldrig få en lugn och tyst stund för digsjälv.

Miljöerna av korridorer och andra trånga och mörka utrymmen verkar aldrig bli repetativt eller likna varandra. Skräcken är i toppklass med hjälp av den underbara miljön, tvångsanvändandet av ficklampan och såklart alla PDA:s och diverse loggar.
Vapnen är både klassiska och lite modernare med allt från måtorsågar till plasmakarbiner.
Det enda som jag riktigt kan klaga på är svårighetsgraden som skifftar mellan "Lagom" till "uber-svårt" mellan vissa banor och områden och att inte tala om de senare bosstriderna som kräver allt av vad tummarna går för.

Doom 3 är minst lika mycket stämningsfullt som det är actionfyllt och kommer utan tvekan vara ett äventyr som man kommer tillbaka till. Igen och igen.

Medlemsrecensioner13
Samlat betyg: 7.9/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10