Just Cause

Just Cause

Just Cause är helt klart det största spelet som jag har haft äran att spela. Spelvärlden mäter 1,025 kvadratkilometer och då framstår Oblivion som en trång skrubb. På den ytan kan du göra precis vad du vill - sno ett av de över 100 fordonen i spelet, reta upp polisen och skapa en hisnande biljakt, ta en tur bland molnen i en helikopter och hoppa fritt fall rätt ner i havet.

Spelet sätter inga som helst begränsningar i vad du gör, utan här är allt möjligt. Utöver den enorma frihet som du faktiskt har, bjuder spelet på 21 huvuduppdrag och ungefär 150 sidouppdrag för att få tillgång till fler hus och ta över öar. Huvuduppdragen är roliga och väldigt variationsrika. I ena stunden fritar jag en fånge från ett fängelse och i den andra sticker jag och spränger en bränsledepå. Friheten märks även i uppdragen, där man kan tackla dem på det sätt man vill. Ska jag sticka dit genom att hoppa fallskärm rätt in, eller ska jag åka dit med en bil framifrån? Du spelar som Rico Rodriguez, CIA-agent med uppdrag att störta terrorpresidenten Mendoza. Håll utkik efter slutscenen som osar så mycket humor och James Bond att det inte är svårt att skratta.

Rico bär alltid på sin svarta, enormt välbehövliga fallskärm som aldrig tycks vara krånglig att bära. Faktum är att den heller aldrig syns, förutom då du vecklar ut den. Du kan använda den när du vill - om du sitter i en bil och kör i snabb fart kan du när som helst sparka ut dörren, hoppa upp på taket på bilen och veckla ut fallskärmen, vilket gör att du slungas upp 50 meter upp i luften. Allt i en rörelse. Eller så kan du hoppa från ett höghus och dingla ner i din svarta, moderiktiga fallskärm. Roligare kan det inte bli...

Övärlden San Esperito består för det mesta av djungel, hav och små sandiga vägar. Men det finns undantag - i mitten av San Esperito ligger det en stor vulkan som faktiskt går att hoppa ner i och utanför kusten hittar man en oljerigg. Lyxhus finns gott om, och det spelas alltid samma musik och skratt när man går förbi. På sandstränderna ligger det solstolar och båtar åker jämt ut på havet. I luften flyger det helikoptrar och ibland ser man även flygplan. Höga berg är också en vanlig syn. Överallt är det djungel och hav - det är helt underbart vackert.

Grafiken i Just Cause är underbar, till stor del av den underbara miljön. Vyerna slår allt du tidigare sett i ett spel förut och att hoppa fritt fall från tusen meters höjd är bland det vackraste som finns när man ser havet, öar och djungel. Explosionerna är i toppklass de också och Rico själv är cool och delar många sidor med James Bond. Att köra bil i höga hastigheter är så snyggt att tårarna nästan rinner. Ett plus för att fordonen blir skitiga när man har kört dem ett tag, men då är det bara att köra ner dem i vattnet - sedan blir det rent. Något som däremot inte alls är lika imponerande är karaktärerna som ser hutlöst fula ut på klassiskt GTA-vis och som inte alls är särskilt detaljerade eller ens skarpa.

Mellansekvenserna är inte fula, men eftersom resten av spelet håller en sådan hög standard är de inte så snygga. Men ingenting kan förändra det faktum att Just Cause i helhet är ett makalöst snyggt spel och ser otroligt bra ut i rörelse - låt dig inte luras av bilderna, det här måste man se i rörelse. Sidouppdragen är inte alls lika välgjorda och roliga som huvuduppdragen och saknar samma humor. Egentligen är nästan alla sidouppdrag precis likadana och allt kommer att upprepas alltför många gånger, bara att namnen skiljer mellan uppdragen. Det handlar först om att ta över en bas genom att döda alla fienderna och förstöra barrikaderna som hindrar dig från att komma in längre i basen.

När basen väl är intagen kan du börja med de små tjänsterna för att få mer tillit till antingen gerillan eller Riohas (det beror på vilken av dem parterna som du tar uppdrag från). Det är oftast att ge en viss person en sak i utbyte mot en annan eller att förstöra en helikopter. Om du har tur kanske du får i uppdrag att döda en farlig militär som kör en bil - men det är inte ofta. Det enda som skiljer sidouppdragen åt är olika namn på sakerna som man byter mellan gubbar och avståndet mellan dem.

Det känns som Avalanche har varit väldigt lata på den här punkten och gett spelaren slumpvis utvalda uppdrag.
Men att klara av sidouppdrag har en mening det också - du får fler och fler hus till ditt förfogande, som du med några knapptryck kan bli transporterad till. Genom att ha många hus utspridda på San Esperito är ett bra sätt att utforska mer av världen, utan att behöva gå särskilt långt. Det är bekvämt och skönt.

Fordonen i Just Cause är som sagt över 100 till antalet och är allt från grävmaskiner (javisst!), båtar, bilar, helikoptrar, flygplan, stridsvagnar och undervattensskotrar (!). Kontrollen när man styr fordonen är riktigt bra, det är lättåtkomligt och smidigt. Körkänslan är också riktigt härlig och det märks att Avalanche har slipat på det här. Alla fordonen är välgjorda och snyggt designade, tillkommer gör bilskademodellen som är lika läcker som Driv3r:s där det går att skjuta bort individuella delar från karossen och även skjuta hål på däcken, vilket försvårar farten för bilarna rejält.

Att köra omkring på San Esperito och ställa till med kaos är en riktigt rolig upplevelse, främst eftersom du snabbt får ett helt gäng av polisbilar efter dig. Ju mer efterlyst du blir, desto mer blir din efterlysningsranking som kan gå upp till fem som max. Om du håller ut i fem minuter då, har du plötsligt tjänat ihop fem achievements! Ett tips för den poängsamlande galningen. Det fina med polisjakterna är att de inte räds för något och gör allt för att stoppa din framfart.
Om du kör rakt ner i ett stup, kör det genast ner flera polisbilar efter dig - och då är det bara för dig att veckla ut din fallskärm. Hejdå! Utöver att ställa till med kaos, finns det inte så mycket att hitta på här, förutom att njuta av naturen.

Miljöerna är nämligen löjligt ointeraktiva och tro inte att du ska kunna gå in i hus här inte, nä, du kan inte gå in i ett enda hus eller påverka miljön på något sätt. Det känns lite tomt och ensamt då exempelvis Saint's Row erbjuder spelaren att gå in i många hus, köpa saker och råna affärer.

Striderna i Just Cause är roliga, även om de aldrig når samma briljanta nivå som Call of Duty-serien. Spelet använder sig av ett målsökningssystem, ett auto-sikte, då fiender är inom räckhåll.
På förhand tyckte jag att det här var ett dumt och tråkigt val, då jag hellre hade valt att sikta själv. Men faktum är att auto-siktet är ett bra val, eftersom striderna kan bli ganska intensiva med många fiender samtidigt. Det skulle vara svårt att klara sig utan målsökningssystemet och jag är glad att det är där.

Taktik är inget att tänka på då skottväxlingarna är rättframma och det bästa är att bara springa rakt på. Visst, det kan tyckas lite finesslöst, men det är inget som jag skulle vilja vara utan. AI:n i Just Cause är ganska dum. Både dina vänner och fiender beter sig likadant - springa rakt på och skjuta. Men det spelar ingen roll, då det är den bästa taktiken. Ibland retirerar fienderna och tar skydd, men något mer med det är det väl inte.

Sammantaget är Just Cause ett underhållande sandlådespel med en fantastisk grafik, väldigt bra spelkontroll, härligt ljud och med en livslängd som räcker länge, passar den till en stor publik. Personligen älskar jag Avalanche debutspel, trots att det inte alls är perfekt, men för att det är originellt, vackert och minnesvärt. Man glömmer inte Just Cause så enkelt, så är det bara...

Grafik 9/10
Ljud 8/10
Kontroll 8/10
Hållbarhet 8/10