Call of Duty: Modern Warfare 3
Då var det dags igen. Vi får en sista gång delta i ett påbörjat tredje världskrig, tillsammans med Soap, Price och hela patrasket så att man sedan kan avsluta det kriget en gång för alla...
Ska man se det här som ett slut på det hela? Är det verkligen här allting slutar? Det känns... tomt. Dock betyder det inte att hela Call of Duty konceptet avslutas här, nej. Utan Modern Warfare kapitlet gör det. Nu tar det stopp, tycker Infinity Ward och Sledgehammer Games. Nu hoppas jag att de förhoppningsvis går vidare och lägger Modern Warfare universumet åt sidan, för vi ska inte vara för säkra på att de avslutat här. Men för mig, så avslutades Modern Warfare. Här.
Vi kommer ihåg den ultimata stöten från Modern Warfare 2, hur allting bara föll ihop och länder invaderades etc. USA stod i lågor, och det var bara en tidsfråga innan Ryssland skulle invaderas. Europa var i fara, allt bröt ut i kaos. Modern Warfare 2 innehöll så mycket action och explosioner att det var svårt att begränsas. Ständigt skulle något inträffa, och inte en sekunds ro. Tillskillnad från föregångaren, Modern Warfare, då istället allt utfördes på ett försiktigare sätt. Visst, det var ju krig, men inte "kaotisk-Michael Bay-bom-splash-krig" som på ett visst Modern Warfare 2. Om vi nu ska gå över till Modern Warfare 3, så händer det faktiskt... mer än anat, och jag blev minst sagt överraskad. Hela tiden, nivå ut och nivå in. Om vi ska jämföra med Modern Warfare 2, så kändes Modern Warfare 3 mindre kaotiskt, och helt enkelt bara mycket bättre.
Jag hade egentligen inga jättestora förväntningar på spelet. Jag blev smått intresserad i början, men sedan avvaktade jag och så blev det inte så mycket av det, tills jag äntligen fick spela det. Jag minns hur föregångaren slutade. Med en tydlig cliffhanger. Redan då så ville jag ha en direkt uppföljare för jag var så ivrig och förväntansfull på vad som skulle hända. Hur skulle det egentligen gå för Soap och Price? Invasionen i USA och allt. Så när jag startade kampanjen på Modern Warfare 3, så väntade jag. Det började med en direkt fortsättning från Modern Warfare 2. Bara några timmar efter slutstriden. Soap dras på en bår medan man får betrakta omgivningen från hans synvinkel, samtidigt som scener från tidigare Modern Warfare dyker upp på skärmen. Price och Nikolai drar båren med Soap längs korridorer och hallar, tills de når ett rum. 3...2...1... Clear!
MW3
Intensivt, intensivt och ännu mer intensivt! USA ligger fortfarande i lågor och nu sprids stridigheterna till New York, där man ska inta rollen som en ny karaktär vid namn Derek, eller "Frost" som hans smeknamn lyder. Det händer mycket samtidigt, men man hinner hänga med gott och väl. Ryska och Amerikanska fartyg skjuter på varandra. Skyskrapor rasar, och ryska Hinds sveper runt New Yorks gator, som annars är fyllda med fiender och kamrater som fyller varandra med bly. Det är väldigt lite fokus på storyn i början av kampanjen, då man mest bara fokuserar på att strida färdigt i USA tills man intar Europa där allting sedan händer. Saker förklaras, hemligheter avslöjas etc. Men så länge det är intensivt och underhållande, så är jag nöjd.
Spelkontrollen är simpel. Lika simpel som på tidigare Call of Duty titlar. Det är lättstyrt, och det är inga problem att lära sig hur allt går till om man redan är van vid serien. Naturligtvis så finner man ingen tyngd i kontrollen, eller någon form av känsla. Det känns som att spela vilket Call of Duty spel som helst, vilket faktiskt är bra i och för sig. Men jag föredrar oftast spelkänslan, när man verkligen känner som att man kontrollerar karaktären, mer. Liksom. I Modern Warfare 3 så känns kontrollen luftig, lätt. Det är förmodligen därför de flesta fastnar för Call of Duty serien, då det är så lättspelat.
När jag spelade kampanjen på Modern Warfare 3, så förväntade jag mig Michael Bay-boom-boom, med ständiga explosioner och absurt orealistiska drag som att folk faller från kyrktorn fast ändå klarar sig helt fint. Nu kommer då frågan. Fick jag det? Jag skulle ljuga om jag sa nej, och en Bay inspirerad kampanj fick vi absolut. Ständigt så skulle man följa efter antingen Såpan eller Price, eller vem som helst för den delen för att sedan då och då skjuta en hel massa pantade fiender, som är lika lätta att pricka som det är att blinka med ögonen. Ständigt ser jag fiender springa helvilt omkring, som man sedan kan spreja ner hur lätt som helst så tänker jag för mig själv. "Call of Duty, Call of Duty..." med en liten sarkastisk ton, liksom.
Det är som att spela vilket Call of Duty som helst, fast ändå inte. Trots alla Bay drag, så kan jag inte sluta gilla kampanjen. Det är inget dåligt i och för sig, men eftersom föregångarna känts lite "meh " när det kommer till Storyutveckling, så gillade jag faktiskt hur de gjorde i Modern Warfare 3. Om man nu kan försöka ignorera alla explosioner och kärnvapen etc. så finns det faktiskt en bra story som de berättar. De nya karaktärerna är bra, och de bygger på en bra stämning från början till slut. Makarov, som är spelet huvudfiende, känns nu mer mystisk då helt plötsligt nya twists förekommer. Flera gånger under kampanjen så blev jag "Va, nej, va? VA?" för så mycket avslöjas. Och det gillas, allt gillas.
Jag blev redan överraskad av att kampanjen i Modern Warfare 3 varit den bästa i Modern Warfare serien, så jag började bli mer och mer förväntansfull för de andra spellägena. Spec Ops, Survival och Multiplayern. Vad fanns det därute som jag hade missat? Spec Ops spelades, likaså Survival och Multiplayer. Varför är jag då inte lika nöjd som jag var med kampanjen? Det ska förklaras om en stund.
Vad som gör kampanjen den här gången ännu mer episk och intressant är hur de lyckats koppla ihop de andra Modern Warfare spelen med det här. De referensrar ganska ofta till föregångarna, då de har med karaktärer från första Modern Warfare, som t.ex. Macmillian och Kamarov. De har också knutit ihop alla tre Modern Warfare spelen på ett bra sätt, så att allt kan sammanställas och det känns mer logiskt i slutänden. Då får man helt enkelt vara beredd på oväntade sammanträffanden, och det var tack vare dem som fick mig att intresseras av Modern Warfare 3's story.
Om vi glömmer de intensiva närstriderna och den goda variationen på både miljö och uppdrag, så är det alla hemligheter som jag fastnade för. Personligen så har jag inte riktigt varit så aktiv med att bry mig om Modern Warfare spelens handling tills nu. Nu när det ändå är den stora avslutningen och allt. I första Modern Warfare hände det inte speciellt mycket, men det påverkade bara lite uppföljaren, som sedan byggde på en ganska häftig stämningen som man sedan slutför i Modern Warfare 3, typ. Det är därför Modern Warfare 3, eller MW3, känns så speciellt.
Något som jag börjar smått irritera mig på dock är grafiken. Liksom, börjar det inte bli dags med en ny grafikmotor? Det börjar föråldras, märkbart. Och det är svårt att ignorera den uppenbarliga föråldringen på både texturer, skuggning och framför allt animation. Okej, det ser någorlunda hyfsat ut när mycket händer på skärmen samtidigt, tack vare alla ständiga explosioner, helikoptrar och massiva grupper av fiender. Men när man inte dränks av allt det här, så kan man ta sin tid att beskåda grafiken. Det är inget Crysis, Killzone eller Uncharted och det märks. Speciellt om vi ska tala om bandesignen som ser direkt horribel ut. De flesta nivåer som utspelar sig i mellanöstern ser bedrövliga ut. Färgerna är svaga så in åt helvete, och det fattas fantasi och kreativitet känns det som. Inget känns nytt, eller fräscht, rent grafiskt. Texturerna är lågupplösta, karaktärerna rör sig hackigt och skuggningen är ojämn. Men spelet har sina stunder och kan se någorlunda hyfsat ut, så jag godkänner grafiken. Mestadels för de ljuvliga 60 bilder i sekunden och att de flesta effekter ser hyggligt maffiga ut.
Modern Warfare 3 är ett mäktigt avslut, det måste jag medge. Jag hade inte kommit på ett bättre sätt att avsluta den här serien, än hur de lyckades avsluta det. Efter alla intensiva strider och skjutande så får man en helt annorlunda känsla när allt är över och eftertexterna rullar. Det var en upplevelse, ja. Och det kommer förmodligen spelas om då och då, kanske någon minnesvärd nivå, men det kommer givetvis inte kännas lika mäktigt som den första gången man spelat igenom det. Musiken gjorde allt ännu mer spännande. Mäktig, dånande musik i hög klass. Inget Hans Zimmer kanske, men tillräckligt bra för att få en att kännas tillfredsställd. Det känns som en bra mix av alla höjdpunkter i Modern Warfare serien, som sedan sätts ihop i ett enda grymt soundtrack. Spelets atmosfär räddas också tack vare musiken. Det är inte många som märker det, men musiken är oftast den som höjer spelets helhetsintryck. Utan bra spelmusik så kommer man inte ihåg spelet lika väl. Så det är ett stort, stort plus!
Varför spelar folk Call of Duty egentligen? Jo för Multiplayern såklart! Det är oftast där all kraft och tid har lagts åt, och Infinity Ward satsar som tokar för att få ett balanserat Onlineläge. Eller? Helt ärligt så har jag svårt att tänka mig det. För det är inte många olikheter mellan Modern Warfare 2's ruskigt obalanserade Multiplayer och Modern Warfare 3's. Det är ungefär som alltid. Ibland är det ruskigt roligt, och ibland är det fruktansvärt frustrerande. Och jag har faktiskt väldigt svårt att se med ett positivt öga på Modern Warfare 3's Multiplayer. Det började bra, när allt var nytt och fräscht. Men efterföljderna var förjävliga.
Småbanor och en massa poäng att samla! Det är bara att börja. Det är lätt att skräddarsy sin egen klass. Det har aldrig varit ett problem. Det gäller att ta de saker som känns nödvändigast. Jag brukar vara den person som nöjer mig med en simpel Assault Rifle med något trevligt tillbehör på. Jag brukar inte vara den där Shotgun eller Sniper typen, utan jag kör med det simpla, naturligtvis.
Perksystemet och Killstreaks finns fortfarande kvar, och jag har svårt att gilla både Perks och Killstreaks. Jag tappar förståndet när någon släpper ner missiler och bomber på mig, innan jag ens hinner ta mina första steg, och det blir bara mer frustrerande. Det slutar ofta med negativa slutpoäng, och jag hamnar någonstans bland de tre sämsta. Men så kommer ändå de gångerna då jag verkligen sparkar arslet på fienderna. Nu är det istället min tur att släppa ner Predator missiler och spränga sönder folk med min Reaper. Att se det här som ett balanserat Multiplayerspel är svårt, för Onlinet har sina stunder helt enkelt, men de finns för få av just dem.
Folk föredrar att springa runt och bara skjuta varandra. Det är sällan folk som faktiskt utför uppgiften. Om det är flaggor man ska ta kontroll över, då ska man väl göra det. Om det är speciella punkter laget ska detonera. Då ska vi väl detonera dem! Såklart finns det spelare som gör det som står på pappret, men som sagt det beror från person till person, och vilka man spelar med. Det är det som avgör, samarbete. Det är därför Modern Warfare 3 blir ett så mycket roligare spel när det finns ordentligt folk, speciellt kompisar, som man kan spela med.
Förutom nya vapen, Killstreaks och Perks, så finns det även nya spellägen. Team Defender är ett av dem, och det går ut på att ett lag ska hålla kontroll över en flagga, medan poäng för laget ökas, och det gäller för fiendelaget att ha ihjäl personen som bär på flaggan, så att de kan istället ta den och samla ihop poäng för sitt lag. Ju längre man håller flaggan, ju mer poäng får man.
Mitt favoritspelläge är förmodligen Kill Confirmed, som också är ett helt nytt spelläge. Det känns väldigt mycket som Team Deathmatch, fast med ett litet tillägg. Istället för att döda och få poäng till laget, så ska man plocka på sig fiendernas dog tags för att öka poängsumman för sitt lag. Det gäller dock inte bara ta fiendernas dog tags, utan det är också väldigt viktigt att ta fällda kamraters också, så att fienderna inte hinner ta dem. Vanligtvis så brukade jag älska de simpla spelsätten som Team Deathmatch eller Capture the Flag. Men Kill Confirmed och Team Defender vände upp och ner på det hela, och jag njuter mer av de nya spellägena.
Multiplayern var alltså inte något speciellt. Inte det minsta, förutom ett par nya förändringar och tillägg. Tyvärr så var det inte mycket som var balanserat heller, utan jag förekommer ofta i situationer där jag blir vansinnig av allt som händer på en och samma gång. En helikopter hade ihjäl mig, jag respawnar, men så dör jag istället av missiler som störtar ner från ovan. Vilket är synd, för det förstör en hel del. Call of Duty för mig är intensiv action på lagom stora nivåer, inte allt för trånga utan lagom. Och så skjuter man på varandra. Det kändes lite mer balanserad på t.ex. Black Ops där det fanns så få Killstreaks, och de var inte lika frustrerande som allt som finns i MW3. Det blir ofta kaos och det blir svårt att hålla sig vid liv, om man inte kommer på en viss taktik som kan fungera. Jag har lärt mig att ljuddämpare är det första man ska lägga fast på sitt vapen för då blir det lättare att smyga på fienderna och ha ihjäl dem på nära håll. Man kan hålla på tills man faller offer för fiendernas AC-130 missiler.
Jag älskar Co-Op, speciellt på föregående Modern Warfare, där ett spelläge vid namn Spec-Ops kunde spelas antingen själv eller med en kamrat. Riktigt trevligt att utföra diverse uppdrag, som det fanns gott om. I Modern Warfare 3 så gör Spec-Ops sin återkomst med fler nya och varierade uppdrag. Man får bland annat skjuta fiender på ett infiltrerat flygplan, samt även klä sig som en Juggernaught och skjuta sönder fiender samtidigt som man måste deaktivera bomber som är utspridda lite här och var. Dessa uppdrag är givetvis roliga och framförallt mer varierade än tidigare, men det är inte det som jag fastnade så jättemycket för. Utan jag fastnade nästan omedelbart på det nya Survival spelläget.
Survival Mode påminner om Treyarchs zombieläge, fast nu utan zombies och istället får man tampas med Juggernaughts, självmordsbombare och andra galningar som är ute efter ditt skinn. Till en början så kan det kännas mycket simplare och lättare att överleva än på zombieläget, fast där tar man fel. Nivåerna är mindre och tajtare, eftersom de baseras på Multiplayer kartorna och det gäller att hitta en bra punkt någonstans i nivån, där man kan söka skydd när det behövs. Taktiker finns det gott om, och jag föredrar att kalla in kamrater som kan assistera mig medan vi skyddar en viss punkt som bevakas av Sentry Guns.
Vapen finns det mycket av, samt granater, Perks och Killstreaks. Survivallägen i spel har alltid varit något jag tyckt extra mycket om, för allt man slåss för är sin egna överlevnad och att man ska kunna komma högre upp på Leaderboarden. Det är blir såklart dubbelt så roligare med en kompis som man kan kommunicera med, och hela konceptet känns genialt. Jag älskar det. Det må inte hålla samma charm som zombies, fast det har ändå sitt lilla egna.
Jag kan tänka mig att det var allt som fanns att säga om Modern Warfare 3. Jag tycker faktiskt om det, ja, riktigt mycket också. Kampanjen var överraskande välgjord, Surivalläget var briljant och trots att Multiplayern lider av samma problem som tidigare Modern Warfare, så har det ändå sina stunder då man verkligen tokregerar och dominerar matchen. Annars så kan jag säga med värdighet att Call of Duty: Modern Warfare 3 är det bästa i Modern Warfare serien. Hittills. _Cpt. Price
Sammanfattning:
Ett överraskande välgjort kampanjläge, och ett minst lika bra Survivalläge tätt efter det vanebildande Spec Ops. Om vi glömmer den halvdana Multiplayern och den föråldrade grafiken så är Modern Warfare 3 ett briljant action spel med stridigheter i alla hörn och kanter.
Testad version: PlayStation 3
[Grafik]: 6
[Ljud]: 8
[Spelbarhet]: 8
[Hållbarhet]: 7
Slutbetyg: 8/10
[Plus] Intensiv och välgjord kampanj, spännande, värdigt avslut, bra musik, varierat, simpel spelkontroll, underbart Co-Op.
[Minus] Föråldrad grafik, inga stora förändringar, halvstrulig Multiplayer, trist bandesign.
