Prey (2006)

Då jag såg de första bilderna av spelet såg det inte så speciellt lockande ut, plastigt, mörkt med trånga korridorer - inget som tilltalade mig direkt. Ett par månader senare var det full sommar och solen sken. Jag hade lite att göra och speltorkan hade just inletts, då fick jag syn på det i butikshyllan, glänsande, lockande,,, så jag kunde inte hindra mig utan köpte det på direkten.

"The world is full of storys and from time to time they premit themselfs to be told,,,,"

Från första stunden jag hörde den gamla indianen uttala orden så var jag liksom trollbunden. Jag älskade det. Trots att solen sken så satt jag inomhus framför datorn och njöt av äventyret. Efter att Quake 4 krossat mitt hjärta, då det var en total besvikelse så var Prey liksom den gröna häftmassan som lappade ihop mitt krossade hjärta och gjorde mig hel igen. Prey var allt det som Quake 4 skulle ha varit - det hade den grymt snygga grafiken, onda aliens, saftiga vapen, kebab i mängder och något som quake serien alltid saknat - en motiverande handling.

Spelet använder sig av portaler för att förflytta sig till nya miljöer, för att lösa pussel och för att överraska fiender. Att kastas omkring mellan väggar och tak som en vante då gravitationsfälten på rymdskeppet ändras kan till en början göra frambringa lätt åksjuka men man vänjer sig rätt snabbt. Portalerna ger den variation och nytänkande som spelet behöver för att undkomma att bli ännu ett FPS-spel i mängden.

Prey är ett utmanande och episkt äventyr som jag ofta återvänder till för att spela igenom. Nu råder jag er alla som skulle ha råkat missa denna något bortglömda pärla att springa ner på närmsta affär och investera i detta helt underbara spel.

Plus: Ursnygg grafik, roliga spelmoment, grymma bossar

Minus: Lite för kort, klaustrofobiska miljöer

Totalt: Ett mycket underhållande och nytänkande FPS som man mer än gärna återvänder till.