Svenska
MEDLEMSRECENSION

James Bond 007: Nightfire

Världen behöver räddas ytterligare en gång från en galen skurk, och det finns bara en man som kan stoppa honom. Hans namn är Bond, James Bond.

James Bond 007: Nightfire (om man ska köra med det fullständiga namnet) är ett spel som jag har spenderat så mycket tid på, att jag inte ens vågar föreställa mig hur många timmar jag lagt ned på det. Framförallt på spelets multiplayerdel, som jag redan nu kan säga är en av de bästa, om inte den bästa, som jag någonsin har spelat.

För att återgå till spelets kampanj, så är storyn mer eller mindre som en typisk Bond-film. Vilket absolut inte är negativt, men om du skulle förvänta dig en djup story så är nog James Bond-spel inget för dig. Dock så ska det sägas att handlingen är i nivå med de bästa Bond-filmerna. Hursomhelst, skurken i Nightfire heter Raphael Drake, och utger sig för att vara starkt engagerad av miljön. Hans företag, Phoenix International Corporation, tros leta upp kärnvapenmissiler för att montera ned dem. Men eftersom han är spelets skurk så är det inte vad han sysslar med egentligen. Som James Bond så skickas du in för att ta reda på Raphaels planer och stoppa honom.

Om man bortser från att jag har lirat spelets kampanj ett antal gånger innan, så känner jag ganska snabbt igen upplägget från föregångaren, Agent Under Fire, vilket kan ses som en nackdel med kampanjen. Samtliga nivåer är väldigt linjära och det finns bara en enda väg att gå. Längs vägen finns det (oftast) korkade fiender utplacerade som är tänkta för att stoppa dig. Men trots det så lyckas jag hela tiden bli underhållen av den action som Nightfire erbjuder.

Dessutom brukar en del nivåer ha några alternativa rutter. Det bästa exemplet är nog en av spelets första nivåer, där Bond ska infiltrera en fest som hålls i ett österrikiskt slott. Jag kan välja om jag ska skjuta mig fram som Rambo, eller så kan jag tyst ta ut vakterna. Jag kan också smyglifta med en lastbil som är på väg in, eller istället för att ta mig genom huvudingången så kan jag klättra runt borgen och ta en bakväg. Alla nivåer erbjuder inte denna form av valfrihet, men de flesta går oftast att antingen ta sig framåt tyst eller skjuta sig fram som en galning. Försöker du dessutom vara lite tystare, eller försöka tänka som självaste James Bond, så kommer du att bli belönad med högre poäng.

Då och då får du även ratta Bonds Aston Martin, utrustad med missiler, kulsprutor och annat godis som kan komma till användning. Även om dessa nivåer är ganska få, så bidrar de ändå med variation till de trånga korridorerna.

Precis som i Agent Under Fire så finns det enligt mig ett ganska högt omspelsvärde. Efter varje uppdrag så kan du bli belönad med en medalj efter dina prestationer. Ju pricksäkrare du är, ju mindre skada du tar, ju fler fiender du har ihjäl (bonuspoäng om du tar ned de med dina bara händer) och ju mer du "tänker som Bond", så får du högre poäng och blir belönad med en högre medalj. Du kan bland annat låsa upp uppgraderingar och spellägen och karaktärer från filmerna till multiplayerläget.

Och så har vi multiplayerläget. Om jag bara skulle använda ett enda ord för att beskriva det, så skulle jag använda ordet "gudomligt". För det är verkligen ett av de bästa multiplayerlägerna som jag någonsin har spelat, om inte till och med det absolut bästa. Spelets kartor känns allihopa riktigt bra och känns olika varandra. Några känns igen från spelets kampanj, och några känns igen från olika filmer.

Men anledningen till att jag verkligen älskar multiplayerläget, förutom att det är sinnessjukt roligt, är för alla valmöjligheter som jag ges. Förutom att kunna spela med fyra polare, så kan jag även fylla på med fyra datorstyrda spelare. Och vad som är coolt med dessa är att man kan modifiera minsta lilla aspekt med dem. Hur mycket hälsa de ska ha, vilken spelstil de kör med, hur snabba de ska vara, hur aggressiva de ska vara, hur duktiga prickskyttar de ska vara och hur snabbt de ska reagera på saker och ting. Och som om det inte vore nog med det, så kan man modifiera nästan varenda lilla aspekt av de olika spellägena som finns. Hur långa matcherna ska vara, hur många poäng som krävs för att vinna, vilken typ av vapen som ska finnas, om det ska finnas utplacerade kanontorn, om det ska finnas minifordon, och flera andra alternativ. Det går verkligen inte att ha tråkigt alls, eftersom du kan modifiera matcherna precis hur du vill och du kan variera de exakt hur du vill.

Grafiken har fått ett lyft jämfört med föregångaren, trots att det bara är ett år mellan att spelen släpptes. Grafiken är riktigt snygg och är hyfsat detaljerad för sin tid, och även idag tycker jag faktiskt att grafiken imponerar. Även ljudet är riktigt bra, främst vapenljuden och röstskådespelarna. James Bonds klassiska temalåt är naturligtvis också med, och varianterna på det som finns i det här spelet är riktigt bra och får en att verkligen känna sig som James Bond.

Nightfire är verkligen att riktigt bra spel. Visst skulle man kunna klaga på att nivåerna är linjära, att fienderna är korkade och att kampanjen är relativt kort. Men vad gör det egentligen, när man aldrig har tråkigt en enda stund? Dessutom är ju multiplayerläget gudomligt bra, och trots att jag har spelat hundratals matcher, så har jag inte tröttnat på det och jag kommer nog aldrig att tröttna på det heller.

Plus:
Bra story, underhållande kampanj, ganska högt omspelsvärde, bra grafik och ljud, gudomligt bra multiplayerläge

Minus:
För kort och linjär kampanj, korkade fiender

Testad version: Playstation 2

Medlemsrecensioner6
Samlat betyg: 7.5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10