Resistance: Burning Skies

Med Burning Skies inleds en ny epok av bärbart onlinekrigande.

Här finns också en kampanj om Tom Riley, en brandman vars familj måste hittas och räddas från utomjordingarna. Det finns bokstavligen endast en utstakad väg dit, och det är genom att släcka de sistnämndas liv.

Året är 1951 och kriget mellan tidigare civila människor och Chimera är i full gång. Ett krig som tar dig genom ett spännande men ack så linjärt äventyr. Det påminner till stor del om actiongiganten Call of Duty i berättarstilen där vi får styra Riley genom vägar trånga som korridorer, skjuta på allt som rör sig och avbrytas då och då av obligatoriska scriptade händelser.

Under berättelsens gång stöter vi på en del olika karaktärer, och de få gånger spelet försöker röra vid våra känslosträngar förblir jag oberörd. Jag känner mig inte som en brandman som kämpar mot alla odds för familjen, och jag bryr mig knappt om den nära relationen Riley och Ellie får, en kvinna som vill påminna om Half Lifes Alyx men inte lyckas.

Det femte Resistancespelet innehåller inga brandsläckare, men däremot nya vapen med specialfunktioner som är väl anpassade efter Vitakonsolen. Turligt nog sköter man det vanliga skjutandet med höger axelknapp, men vill du knorra till dina skott eller kasta granater får du se till att ha fingrarna redo för lite svepning på skärmen. Alla vapen som plockas upp presenteras på ett pedagogiskt sätt med videos. När man har kommit en bit in i kampanjen och samlat på sig ett gäng vapen kan det dock bli svårt att minnas alla manövrar. Men det är definitivt ett roligt sätt att spela på där granatkastandet har blivit lite av en personlig favorit för mig.

Vapnen kan också uppgraderas genom att man använder sig av kuber. Jag känner inte att dessa uppgraderingar egentligen gör någon väsentlig skillnad, men för den som behöver mer variation är det en trevlig bonus.

Fienderna känns inte smarta för fem öre. Då och då tar de skydd från mina skott, men något samarbete mellan dem existerar inte och för det mesta springer de fram mot mig som om det inte finns någon morgondag. Trots detta får jag se mig besegrad många gånger om, förmodligen för att jag är utlämnad mot så många samtidigt.

Grafiken alternerar mellan att vara bra och mindre bra. Det är framför allt animationsskillnaderna i vanliga- och mellansekvenser som drar ned helhetsupplevelsen. Exempelvis kan Ellie i mellansekvenserna röra sig mänskligt och smidigt, för att senare bli stel och inte ha en fungerande mun när hon pratar. Dessutom har jag råkat på några komiska grafiska buggar, som när ett lik plötsligt får för sig att börja sväva åt sidan och vidare genom väggarna. Väggar och miljöer som förresten inte är förstörbara. Men den mesta av tiden går ut på att knäppa utomjordingar, och då känns spelet bitvis snyggt.

Musiken, till skillnad från det grafiska, är riktigt bra. Det finns perioder mot slutet av spelet där jag sitter på helspänn och faktiskt har hoppat till, och jag är säker på att mycket är den orkestrerade musikens förtjänst. Det som många mest ser fram emot med Burning Skies är det inkluderade flerspelarläget. Äntligen kan vi ta med oss krigandet vart vi vill! Tyvärr har jag inte lyckats hitta några fungerande onlinematcher än, vilket är förståeligt då spelet inte hade släppts än vid recensionstillfället. Men Burning Skies kommer att bjuda på de mest traditionella spellägena, nämligen dödsmatcher i lag eller ensam, eller ett Hordeliknande läge där du och några vänner ska hålla en plats fri från anstormande fiendevågor. En våt dröm för många och stor anledning nog att skaffa detta, så länge det visar sig fungera väl.

Slutligen känns Burning Skies något framstressat, men det har knappast hindrat mig från att ha dödskul. Det får mig inte att tappa hakan då jag - bortsett från kontrollmetoderna - redan har sett det mesta. Hade detta varit ett stationärt konsolspel hade det knappast gått till historien, men att det är bärbart gör det istället till en milstolpe i och med onlinematcherna och användandet av skärmen och de två styrspakarna.

(OBS: Texten skrevs innan spelet hade nått ut till butikshyllorna, därav avsaknaden av information om flerspelarläget.)