Professor Layton får ingen vila. På tre spel har den höghattade gentlemannen löst ett flertal mordfall, varit i framtiden samt mött hundratals robotar. Men i det fjärde spelet, Proffesor Layton and the Spectre's Call, så tar han en paus från mysterielösandet medan vi blickar tillbaka på en tidigare punkt i hans karriär.
Spectre's Call utspelar sig före alla de tidigare spelen i serien, när Layton och hans sidekick Luke först möttes. Spelet lägger lika stor fokus på handling som sina föregångare, vilket är väldigt mycket. Men Spectre's Call har en av de intressantaste handlingarna bland Professor Layton-spelen. Särskilt eftersom slutet inte är helt absurt som i de två första spelen i serien. Något annat som förbättrats sedan Laytons ungdomsdagar är karaktärerna. De känns väldigt levande och lyckas hålla sig intressanta från början till slut, vilket det utmärkta röstskådespelet bidrar till.
Men det som gör Professor Layton vad det är är dess pussel, och de är som de alltid har varit; svåra, kreativa och underbara.
Det har aldrig funnits någon anledning att ändra på spelens koncept och det gör det fortfarande inte.
Även den estetiska delen av spelet är densamma, och det är inget fel på det. Bakgrunderna är lika snygga som vanligt och karaktärsdesignen är ännu full av liv och lekfullhet. Spelets filmsekvenser är även de snygga och väl animerade.
Det finns dock något nytt, som vi aldrig sett i ett Proffesor Layton-spel förut. Det är ett spelläge som heter London Life vilket mer eller mindre Animal Crossing med Professor Layton karaktärer. Det är roligt för oss som gillar den typen av spel men det är ingen anledning att köpa spelet om man inte gillar spelets vanliga gameplay.
Jag tycker Proffesor Layton and the Spectre's Call är det perfekta spelet att börja med om man aldrig spelat ett Layton-spel förut. Eftersom det är en prequel behöver man inte spela de tidigare delarna för att förstå handlingen. Och det överträffar det första spelet i serien på ett flertal punkter. Och om du redan är ett fan av Proffesor Layton så måste du ju spela det, du har ingen anledning att inte göra det.