Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Mirror's Edge

Mirror's Edge, ett FPS nästan helt utan S:et. Det är svårt att definiera Mirror's Edge inom en särskild genre, det är alldeles för unikt. Det spelas i förstaperson, men du använder knappt några vapen. Istället tillbringar du den mesta av tiden till att fly. Kan svenskutvecklade Mirror's Edge vara något att ha? Jag har svaret.

Jag har spelat på PS3

Mirror's Edge utspelas i en kraftigt övervakad stad. En stark diktatur styr staden med järnhandske och övervakar alla kommunikationer i staden. Alla telefonsamtal och dylikt avlyssnas och därför har en hemlig organisation kallad "runners" bildats. Dessa skickar meddelande till varandra via taken i staden.

Allting är dock inte frid och fröjd för dessa "runners" då de är ständigt jagade utav regimens styrkor som gör allt för att få stopp för dessa "runners".
Det är här du kommer in i bilden. Som du kanske redan listat ut så spelar du som en av dessa "runners", nämligen en kvinna som heter Faith.

Det spelet krestar kring är egentligen att Faiths syster Kate har blivit oskyldigt dömd för ett mord på en borgmästarkandidat. Storyn är överlag extremt tunn och inget man lägger någon som helst tid eller fundering på.

Till en början får du lära dig grunderna och utföra ett simpelt uppdrag där du hämtar en väska som du ger till en annan "runner". Här får du ett litet smakprov på vad som väntar dig då du blir jagad av några få personer. Trots att detta i grunden är ganska enkelt så kommer du att dö flera gånger redan här.

Du dör dock inte på det sättet man kanske kunde vänta sig, åtminstone inte i början. Trots att de som jagar dig har vapen så är de fruktansvärt dåliga på att sikta, så det är bara att springa ifrån dem. Dock så går ju hela spelet ut på en form av parkour. Du hoppar ifrån tak till tak, från tak till stupränna, från stupränna till ventilationssystem och från ventilationssystem tillbaka till tak. Någon gång på vägen kommer du att falla och få höra Faith bryta alla ben i kroppen och stendö. Du börjar om från en väl utplacerad checkpoint, hoppar från tak till tak och från tak till en plågsam död.

Så här kommer det se ut för dig under hela det cirka 8 timmar långa äventyret. Du kommer dö, massor. Främst kommer du dö av att du misslyckas med ett hopp och istället ramlar ner, men några gånger lär du också bli ihjälskjuten. Men spelet är ändå inte vad jag skulle kalla svårt. Det är utmanande och frustrerande, absolut, men inte svårt. Du kommer alltid känna att det var du som gjorde fel och lösningen är alltid väldigt nära till hands.

För att hjälpa spelaren på traven så finns det något som kallas "Runner Vision", vilket funkar som så att objekt du bör hoppa från/till är knallröda. Skulle inte detta vara nog så kan du också trycka på O/B så riktar sig Faith automatiskt åt det hållet ditt mål ligger.

Om du förväntar dig massa skjutande och ett vanligt FPS så är Mirror's Edge verkligen inte spelet för dig. Visst, du kan avväpna dina fiender och ta deras vapen för att försöka ta ner resten, men oftast är det bara slöseri med tid. Vapnet du tar har extremt lite ammo och räcker oftast inte till mer än 1-2 fiender.

Nej, det bästa sättet att komma vidare i Mirror's Edge är att springa för livet. Det är också det som gör Mirror's Edge så unikt och roligt. Du kommer genom hela spelet känna dig jagad och extremt hjälplös. Paniken sprider sig i kroppen när du är jagad utav 7 poliser med SMG och du bara springer för livet och försöker hitta rätt. Mirror's Edge är det enda spelet jag någonsin spelat där jag känner att paniken inte stör. Det är snarare en riktigt härlig känsla och även om det blir sämre mot slutet så har DICE verkligen lyckats bra med det här.

Som jag dock redan avslöjat så blir det här ganska rejält mycket sämre mot slutet av spelet. I början så hade du alltid ett val. Försök att döda alla dina fiender eller spring fort som tusan därifrån. I slutet av spelet har du ofta bara ett enda val, nämligen att döda allt och alla. Detta är något som inte funkar alls bra i Mirror's Edge enligt mig. Slagsmålen är inte alls roliga utan du springer helt sonika fram till någon, trycker 3-4 gånger på R2/RT och sen är han död.

Valet du har är att istället försöka avväpna honom genom att trycka på Triangel/Y vid rätt tillfälle och sedan använda den ammon du har till att döda så många som möjligt av de andra. Dock ska det sägas att det inte alls är skönt att använda vapen i spelet. Det är extremt svårt att sikta och det finns ingen känsla över huvud taget.

Men oavsett hur många skott som måste avlossas så försvinner aldrig det som är det absolut bästa i spelet, nämligen grafiken. Mirror's Edge är nämligen ett av de absolut snyggaste spelen jag någonsin spelat, trots att det är från 2008. Det är så stilrent och bara helt underbart. När de dessutom har anpassat musiken efter grafikstilen så blir allt helt perfekt och jag kan inte låta bli att stöna lite när jag spelar, så vackert är det.
Mellansekvenserna utspelar sig dock i en annan, mer tecknad stil, som också den är fin, men inte i närheten utav den som själva spelet spelas i.

Sammanfattningsvis så är Mirror's Edge ett riktigt, riktigt bra spel som än idag står sig som ett av mina absoluta favoritspel. Om man bara låtit bli att göra spelet mer actionfyllt samt försökt göra spelet något längre hade det varit en klockren 10:a, nu blir det tyvärr inte det. Det ska dock sägas att jag skulle välja det här spelet framför andra spel som jag kanske skulle ge ett högre betyg!

+ Plus
. Fantastiskt vackert
. Originellt
. Ger en härlig panikkänsla

- Minus
. För kort
. Blir något sämre mot slutet
. Tunn Story

Medlemsrecensioner66
Samlat betyg: 8.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10