The Legend of Zelda: Twilight Princess

Jag vandrar in i skogstemplet, oförberedd och svettig om händerna, ovetandes om alla de faror som kommer sätta sin skräck i mig. Det enda jag har gjort i mitt liv är att hjälpa mina stackars medmänniskor i min lilla by och jag har varit ganska bra på det, så pass bra att jag står inför att bli borgmästare.
Men det här något nytt, något jag aldrig gjort förut och jag höjer lyktan för att kunna se djupare in...

Zelda. Ett namn som nog alla gamers känner till och de få som inte gör det har något gott att vänta sig. Första gången jag spelade Twilight princess var stämningen total. Jag satt hemma hos min bror och sögs in av spelet direkt. Med Wii-fjärren i handen högg jag som bessat varje gång ett monster kom fram och ville mig ont.

Nu i efterhand vill jag dock påpeka att Gamecube-utgåvan av spelet är bättre, då det kan bli lite jobbigt att hugga vilt efter allt elakt i spelet, men det är bra spel till båda konsollerna. Designen är helt underbar och Hyrule har aldrig varit mer levande. Grafiken är helt okej, även fast den inte är gjord med Unreal-motorn, som så många andra spel idag.

Stämningen är som nyss nämnd helt underbar och jag får kalla kårar längs ryggen när jag besöker den mörka versionen av Hyrule, fast i formen av en arg varg men min lite underliga förljeslagare Midna. Jag vill bara nu passa på att gratulera Nintendo för att dem har vågat att ta steget mot ett lite vuxnare och mörkare spel som faktiskt fick 16+-stämpel. Även om tidigare Zelda-spel har varit bra, där Ocarina of Time i mening står ut lite extra och glänser lite mer, så har dem varit lite väl gulliga när slutet uppenbarar sig.

Men men, det är ett fantastiskt spel och jag har svårt att släppa dosan när jag väl har börjat spela. Marsch iväg och köp nu!