Silent Hill
Vi får för första gången besöka den läskigaste spökstaden genom tiderna, Silent Hill. Konami lyckas verkligen att skrämma skiten ur mig
När vi för första gången för besöka staden Silent Hill så får vi följa Harry Mason och hans jakt efter adoptivdottern Cheryl. I början av spelet får vi se en scen där Harry och dottern Cheryl är påväg mot staden Silent Hill. Efter ett tag så kommer en polismotorcykel och kör om och försvinner in i dimman, men lite senare så får Harry syn på motorcykeln liggandes vid vägkanten, han släpper blicken från vägen i någon sekund, och när han tittar upp igen så står ett barn mitt i vägen och Harry blir tvungen att göra en skarp väjning för att inte köra på henne. Detta resulterar i en krock och Harry slås medvetslös. Efter ett tag vaknar han upp, och till sin förskräckning så är Cheryl spårlöst försvnunnen!
Jag kommer väl ihåg första gången jag fick börja spela Silent Hill. Jag tyckte att allt var så otroligt snyggt, och allt var extremt läskigt! Det jag personligen tycker var läskigast i spelet var när man fick möta de små barnen i början av spelet, dom hasar fram, flåsar, skrattar och viftar vilt med knivar. Efter denna händelse så satt jag otroligt spännd genom hela spelet, det var alltså ingen lugn stund för mig. Jag satt i stort sätt och svettades och skakade av skräck, jag vart tvungen att tänd ljuset i mitt rum!
Nått som jag inte riktigt gillade med det första Silent Hill spelet var att jag inte riktigt var överense med styrningen och att den inte var nå vidare direkt. Det vart lite små fördröjningar när man skulle försöka slå eller skjuta de läskiga monstren som smyger runt i mörkret i Silent Hill. Men efter att ha brottats med kontrollen så började man tillslut få hum om hur styrningen fungerade och man vande sig att med att det var lite delay från knapptryck till handling.
Grafiken tillförde otroligt mycket till känslan i spelet (jag vet att om man kollar på spelet nu så tycker man att det ser ut som om att Harry springer runt med en jätte blöja), alla miljöer var så otroligt snygga och detaljrika. karaktäresdesignen var bland det snyggaste jag hade skådat i hela mitt liv! Och den otroligt läskiga dimman fick mig att sitta på kanten av soffan hela tiden och stirra stint på TV:n efter monster och läskiga rabies hundar!
Musiken i detta första spelet är nog nästan den bästa i hela serien. Akira Yamaoka vet verkligen hur man skapar läskig och spännande stämning med bara en massa konstiga ljud! Man blir nästan lite rädd när man sitter själv hemma vid datorn och sätter igång soundtracket från Silent Hill, kalla kårar är ett faktum!
Så! om du har är redo för att bli skrämmd, skaffa dig då Silent Hill, släck ljuset och vrid upp full volym på din TV! Ett till tips är att se filmen Silent Hill, den kommer att uppskattas mer efter att du har spelat spelet!
Enjoy
7/10
