Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Gears of War

Skrivet av: nap_exe   2007-09-19

Gears of War är spelet Epic Games gigantiska team jobbat på i tre år med att färdigställa, och slutresultatet är minst sagt tillfredställande på många punkter. Gears of War borde ha varit spelet som kom till Xbox 360:s release i form av dess flaggskepp, jag är övertygad om att det skulle gett Microsoft ett strakt försäljningskort. I stället kommer det ett år efter konsolens release och blir idag konsolens starkaste argument för ett köp. För nog är spelet årets absolut bästa actionspel, och ett lir ingen 360-ägare under några som helst omständigheter får missa.

Epic Games hade skyhöga förväntningar på sig innan releasen av deras skötebarn Gears of War. Trailers och bilder har imponerat på folk världen över och har fått actionrävar såsom jag själv att sukta efter det i omänskliga proportioner. Så när Gears of War äntligen damp ner i mitt knä var förväntningarna på stratosfärisk nivå. Jag var lika förväntansfull som när man var liten då julen stundade och man visste att tomten när som helst skulle ringa på dörren, för nog är julafton det närmaste jag kan komma att beskriva Gears of War. Jag har alltid gillat actionspel och smiskar mer än gärna demoner i Dantes sällskap eller slår mig fri från Black Mesa tillsammans med Gordon Freeman. Då kan tyckas att Gears of War borde passa mig som hand i handske.

Redan i menyn får man känslan av råhet, krig och ond bråd död. Hela spelet genomsyras av denna känsla, en rå, brutal, bitterljuv och hämndlysten känsla. Ett new game startas och den första känslan jag får när jag spelar introduktionen i Gears of War är att det verkligen märks att detta är ett spel som tillhör den nya generationens konsoler. Grafiken är klanderfri och utan att överdriva det snyggaste jag sett, ja på gränsen till teknisk perfektion. Allting flyter på mjukt och smidigt, ja allt jag ser är som godis för mina sinnen. Suddeffekten som uppstår när man vrider på huvudet för fort, de snyggt utformade miljöerna, gubbarnas rörelseschema, ja allt får mig att bli imponerad. Arkitekturen i spelet är intressant och ger en trovärdig känsla av att detta faktiskt kan vara Jorden om några år. Byggnader runt omkring ser förfallna och krigshärjade ut men samtidigt vackra och sorgsna, som något stort som gått förlorat. Miljöerna i spelet är varierande och man får slåss mot Locusterna på övergivna baser, under jord samt i stadsmiljö.
Men hur imponerande och snygga omgivningarna än är, kan de stundtals tendera att bli lite tjatiga då mycket ser likadant ut, men snyggt var ordet och jag är överlag imponerad.

Planeten Sera har blivit övertagen med storm av en ras kallad Locust, som består av ett gäng illasinnade varelser som bor underjord där ingen kunnat ana deras existens. Där har de bott längre än människan och ingen har märkt dem förrän den dagen de bestämde sig för att ta sig upp till ytan. Det blev starten till kriget som skulle leda till att mänskligheten näst intill blev helt förintad. Det ser minst sagt mörkt ut och de få människor som återstår för ett krig för sin överlevnad. Handlingen tar vid i en fängelsecell där huvudpersonen Marcus Fenix är fängslad för ordervägran under sin tid i det militära. Men detta är hans turdag (nåja) och han blir frisläppt av en kompanjon eftersom armén behöver all hjälp de kan få. Väl inne i armén igen ska Marcus hjälpa till att slå tillbaka mot Locust-rasen, den stundande sista och desperata kampen om människornas överlevnad står vi dörren. Bitterljuv hämnd är det som driver våran protagonist.

När man väl får ta kontroll över Marcus känner jag direkt hur följsam och lätt kontrollen är att hantera. Kameran är placerad lätt bakom Marcus vilket till en början kanske kan kännas lite ovant, men när man väl satt sig in i det önskar man att det inte hade gjorts på annat sätt. Väl ute ur sin cell i fängelset får man lära sig det mångsidiga kontrollscehmat som är relativt lätt att ta till sig, a-knappen används till det mesta, och beroende på åt vilket håll man trycker med styrspaken gör man olika manövrar. Så efter en liten stunds övning bemästrar man Marcus rörelser med lätthet och alla skottlossningar med Locust-rasen blir rena rama fröjden.

Väl i strid har man en massa olika vapen att tillgå, standard är pistol samt granater. Två sekundära vapen kan man ha på det, och det är helt upp till spelaren vilka man vill plocka upp. Bland de personliga favoriterna hör maskingeväret med tillhörande motorsåg, som resulterar i brutalt, rått och hänsynslöst sågande i intet ont anande Locuster. Ett annat trevligt vapen vid namn Hammer of Dawn fungerar som så att man pekar med ett lasersikte på sitt mål, förutsatt att himlen är fri, så att en satelit kan sikta sig in på målet och förinta det med en laserstråle. Detta används mot de lite större och elakare bland Locust-soldaterna. Att skjuta går lätt med ett litet knapptryck, men man gör bäst i att gömma sig samtidigt som man stötvis skjuter på sina anstormande fiender. Locusterna tål nämligen en hel del och man gör alltså inte bäst i att storma, utan lagarbete och taktiskt tänkande är att föredra. För att enklare kunna träffa dessa bestar som tål ofantligt mycket trycker man bara på en till knapp, då åker kameran fram till Marcus kind och ett sikte ploppar upp vilket möjliggör lite mer precist siktande.

A-knappen som jag nämnde tidigare används till en hel del manövrar, bland annat till att rusa fram till objekt för att ta skydd, byta mellan säkra platser för att avancera mot fienden för bättre skottvinkel samtidigt som man hukar. Man kan även rulla åt olika håll för att bli svårare att träffa eller undvika granateld. Kontrollen är alltså väldigt enkel, vilket resulterar i att spelet blir väldigt givande och roligt att spela. Man känner sig verkligen ett med huvudpersonen och allt du vill att Marcus ska göra, gör han.

Gears of War är inte på något sätt nyskapande, utan lånar friskt från andra actionspel, men är inte dåligt för det. Det märks att mycket är influerat från till exempel Resident Evil 4, vilket får mig att dra på smilbanden. Jag blev förvånad över att jag stundtals blev skiträdd under min spelsession, för inte trodde jag att Gears of War skulle innehålla skräckmoment. Detta bevisar bara på Epic Games mångsidighet som spelskapare och spelet är fullproppat med varierande uppdrag där man får göra allt från att köra bil till att besöka läskiga övergivna anläggningar. Epic Games har som sagt lånat från en massa spel, men har inte plagierat för den sakens skull, utan har tagit scenarion, förbättrat dem och vridit upp hastigheten och adrenalinnivån till ofattbara nivåer. Svårighetsgraden är varierande då den lättaste (casual) lämnar en mer att önska när man skjutit det sista skottet, men kör man på svårare grader kan man förvänta sig ursinnigt motstånd. Detta kompenserar för ett allt för kort spel, men som de säger, underbart är kort. Men det första man tänker på när man besegrat sin sista Locust är att man vill spela om. Så Epic Games levererar ett actionpackat spel utan lugna stunder, och ett spel med merspelarvärde, inte minst med tanke på multiplayer funktionerna.

Mellansekvenserna är filmiskt utformade och ger en bra krigskänsla, gubbarna skriker matchokommentarer, skott flyger och blodet stänker. Gears of War är rått, brutalt och testosteronstint. Gruppen man basar över består alla av överdimensionerade soldater med sällan skådad attityd vilket får mig att mysa som pensionärer när Allsång på Skansen stundar eftersom jag bara älskar hårdkokt action. Konversationerna medlemmarna sinsemellan kan stundtals vara riktigt roliga, en personlig favorit är den storkäftade Cole Train, som mer än ofta säger vad han tycker blandat med en handfull svordomar och sköna skämt. Attityden i spelet genomsyras av detta, vilket borde få vilken actionfantast som helst att älska det.

Banorna som tidigare nämnt är varierande och bidrar till tempoväxlingar. Allt från hektiska eldgivningar till skräckmoment till att bli jagad av en fem ton tung Locust som inte stannar för någonting. En personlig favoritbana är när man är på ett tåg, det trånga utrymmet bidrar till intensiva strider samt en och annan härlig sågning med motorsågsbajonetten. Banan bjuder inte bara på härlig intensivitet utan underbar musik också som bidrar till tempohöjningen. Något som förnöjer ännu mer är spelets co-op läge, för delad glädje är dubbel glädje, eller hur var det nu? Jag tycker att samarbete i spel är på tok för underskattat och alldeles för många spelskapare tycker att folk ska spela mot varandra i stället för med varandra. Att samarbeta i Gears of War är mins lika kul som i Halo, som även det har ett strålande co-op läge. Jag blir mäkta imponerad av att min Xbox 360 orkar rendera den ursnygga grafiken i två skärmar. Där har verkligen Epic Games gjort ett bra jobb.

Marcus Fenix är här för att stanna i årets actionspel. Gears of War är spelet ingen borde missa. Så varför sitter du här och läser? Spring och köp!

Grafik, 10 - Bländande snyggt.

Ljud, 9 - Bra ljud och musik, men lite väl låga röster ibland samt smärre ljudbuggar.

Kontroll, 10 - Lätt att lära sig och lämnar inget över att önska.

Livslängd, 9 - För kort, men multiplayerläget samt omspelarvärde förlänger livslängden

Medlemsrecensioner128
Samlat betyg: 9.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10