Starcraft II: Heart of the Swarm

Regnet öser ner och dränker staden i en matt grå färg. Miljoner prickar lyser upp denna metropol. Sirener ekar matt genom omgivande stadsdelar knappthörbart. De har gått 16 dagar och 4h sedan invasionen började. Den stora flottan som en gång var vår stolthet ligger utspridd i delar, rost och skruvar i det tysta universum som håller våran planet så lättsamt. De resterande flottorna försöker nå planeten i ett desperat försök att skydda våran värld, vårat rike och vår kejsare. Vi är rädda... allteftersom mörkret omfamnar vår värld blir ljusen från alla de kanoner som konstant beskjuter vår fiende tydligare. Ljusen som lyser upp himlen och kastar skuggor av de enorma monster som flyger stilla över staden gör oss nervösa.

Välkomen till Heart of the Swarm. Expansionen till kanske ett utav de bättre rts spelen på många år får sin första expansion och jag har precis klarat av kampanjen. Om du spelat äldre starcraft eller Wings of liberty vet du vad du får. Många tycker att Starcraft enbart är multiplayer, det är ungefär som att säga att Warcraft 3 är enbart om multiplayer. För bakom dess mp finns ett enspelarläge. En kampanj som är väldigt bra och välgjord.

Spelmekaniskt är det fantastikst. Några utav de bästa punkterna med expansionen kommer till strukturen på uppdragen. Den erbjuder ca 20 mycket varierande uppdrag. Vissa sämre andra helt fantstiska. Det kan vara allt från vanliga bygg bas och utplåna fienden till variationer eller styr hjältar genom ett uppdrag. Ett utav mina favoriter låter dig ta kontrollen över ett rymdskepp och strida dig genom en nivå. Det görs väl, det är vackert, det är polerat och varje uppdrag vet vad det vill. Du har en viss frihet men spelet kastar alltid nya saker mot dig. Jag blir konstant överasskad och får ofta byta strategi. Jag vill notera dock att Hard var på tok för lätt för mig och Brutal lite för svårt bitvist. Men kampanjen spelades genom på Hard.

Den andra aspekten av kampjen är lite som i Wings of Liberty, du spenderar majoriteten utav spelet ombord din Leviathan (enorma trupptransportskepp), där du kan prata med karaktärer som följer med dig under resans gång. Det här systemet fungerar ypperligt och precis som I WoL driver det berättelsen framåt, eller avslöjar saker som kanske inte relevanta för huvudberättelsen men ändå är intressant. Med ett par riktigt minnesvärda karaktärer.

Ljudet är fenomenalt. Det finns inte mer att säga om det här. WoL och Heart of the Swarm har två utav de bästa soundtracks jag hört i ett rts genom alla tider. Det är minnesvärt, pompöst och varierar från vackert, sorgset, mäktigt och hela skalan beroende på scen och uppdrag. Det gör det här välldigt väl. Röstskådespelet är topnotch, de är ruskigt bra. Det tillhör toppen vad gäller rts.

Multiplayer fungerar mer eller mindre precis som i Wings of Liberty vad gäller ligor, och hur spelet spelar. Det som skiljer dem åt är ett nytt levelings system för att låsa upp avatarer till din profil, nya modeller för enheter och några helt nya enheter för varje ras. Multiplayer är riktigt bra och för många den viktigaste biten. Den är lika polerad och bra som i Wings of Liberty där de nya enheterna ställer om en del i mp. Jag hade kanske önskat för lite mer där men det är svårt med balansen och det är förståeligt. De nya enheterna är alla dock roliga välbehövliga och tillsammans med de nya förmågor och andra förändringar ger det Wings of Libertys gamla mp ett välbehövligt lyft.

Berättelsen är en annan femma den är ganska märklig och har varit så länge. Det känns som att man inkorporerar fantasy med B-Scifi här och det är spännande, klyshight och ibland nästan pinsamt. Den har både riktigt grymma stunder och ibland sämre stunder. Men den gör sitt jobb och den gör det väl. Storyn i Wings of Liberty och Heart of the Swarm är inte sämre än Brood War och föregångaren. De har båda sina styrkor och svagheter. Jag rycktes med, och fann att jag uppskattade den berättelse Blizzard försökte berätta. Jag älskade också hur Kerrigan (protagonisten/antagonist beror på hur man ser det) framställdes. Jag älskade också det faktum att vi verkligen fick dyka ner i Zerg rasens historia, kultur, ursprung och det är lite det som faktiskt lyfter spelet för mig, framförallt då spelet får en att nästan tycka synd om ett gäng massmördande människoätande insekter.

Expansionen är fenomenal kanske något mer slipad kampanjmässigt än Wings of Liberty på flertalet punkter. Den tar också Zerg i beaktande och framställer dem som de brutala massförökande mer eller mindre verktyg för dess ledare de är. Det lyckas verkligen framhäva hur olik Zerg är mot Terrans inte bara i tankesätt utan även spelsätt. Gillar du strategi främst RTS är det ett måste då både Mp (som också är väldigt bra)och sp leverar, kanske ingenting direkt nytt till bordet, men något så slipat och så pass bra att det inte spelar någon roll.

+ Polerat och putsad upplevelse(inga buggar och liknande)
+ Fenomenalt Soundtrack och makalösa Cgi kortfilmer!
+ Underbar och varierande kampanj
+ Grymt Mp läge
+ En hel del fanservice!
+ Bra röstskådespel

- Storyn går från bra till svag.
- 1-2 riktigt svaga uppdrag

Mitt omdöme blir en svag 9a. Storyn må kanske inte vara i toppklass men det är så mycket som är så bra med det här spelet att jag inte kan ge det ett lägre betyg. Det finns få moderna rts som tävlar med Starcraft vad gäller värde för pengarna och bra innehåll. Ett ganska komplett expansionspaket för rts entusiaster!

Jag längtar redan efter Legacy of The Void!