Svenska
MEDLEMSRECENSION

Sly 2: Band of Thieves

I Sly Coopers andra äventyr har jag skövlat ännu mer, smugit ännu mer, utdelat mer stryk till elakingar och flytt från snuten ytterligare ett par gånger.

Föregångaren Sly Raccoon var ett riktigt välgjort spel. Det hade en charmig huvudperson, underhållande dialog, nivåer som var bra designade och atmosfäriska, men framförallt så var det riktigt roligt. Men om det var något som jag märkte med andra plattformsserier så var det att de började röra sig mer åt actionhållet. Lyckligtvis är Sly 2: Band of Thieves ett undantag, där plattformandet fortfarande står i centrum.

Handlingen utspelar sig två år efter att Sly tagit tillbaka alla sidor ur boken Thievius Raccoonus från skurkarna i The Fiendish Five, som mördade hans föräldrar när han var ett barn. Den här gången är Sly och gänget (som innefattar, förutom Sly själv, den smarta sköldpaddan Bentley och den starke flodhästen Murray) inställda på att stjäla delarna från Clockwerk, robotugglan som var ledare för The Fiendish Five och som Sly besegrade i slutet av föregångaren. Det visar sig dock att det skurkaktiga gänget Klawwligan har hunnit först. Detta gör att gänget måste resa runt till olika exotiska platser för att hitta robotdelarna och förstöra de, eftersom en återuppbyggd Clockwerk är det sista som Sly vill se.

Även fast storyn i föregångaren var rätt simpel så kändes den ändå välgjort tack vare mellansekvenserna och röstskådespeleriet. Samma principer gäller även för Sly 2: Band of Thieves, men det som enligt mig skiljer storyn i det här spelet från föregångaren, är att denna blir riktigt spännande. När jag var yngre så kommer jag ihåg att det faktiskt var en av mina absoluta favoritberättelser, och även fast jag har lite svårt att säga det idag efter att ha upplevt många fantastiska berättelser, så tycker jag fortfarande om storyn i Sly 2 riktigt mycket.

När det gäller uppföljare så brukar ju de i regel vara princip samma spel som föregångaren, fast med ett par nyheter för att det ska kännas fräscht. Vilket såklart är naturligt och jag menade inget negativt med det, men jag känner att Sly 2 tar ytterligare ett steg framåt som uppföljare, eftersom det är lite större nyheter jämtemot föregångaren. En av de främsta nyheterna är att hubvärldarna har blivit större och mer friare. I föregångaren fungerade de mest som stationer mellan nivåerna, men den här gången är det lite mer som en öppen värld där jag har en relativt stor yta att röra mig på. I varje hubvärld så finns det också en bas, där det går att välja karaktär, sälja tjuvgods och köpa nya förmågor. Men trots att hubvärldarna är mer öppna än i föregångaren, så är det hela tiden glasklart om vart man ska och vad man ska göra under själva uppdragen.

En annan nyhet är att vi får ta kontrollen över Bentley och Murray, utöver Sly själv då. Eller, rent tekniskt sett så kunde vi ta kontrollen över de i föregångaren, men det var aldrig på samma sätt som det är i Sly 2. De tre karaktärerna är rätt olika varandra och uppmuntrar till olika spelstilar. Sly är den smidiga tjuven som kan hoppa och klättra i princip överallt, Bentley är lite mer av den tekniska typen och är utrustad med ett flertal bomber och ett armborst som skjuter bedövningspilar, medan Murray är "stridstanken" som det gäller att slå in så många skallar med som det bara går. Detta bidrar till mer variation, inte bara med olika spelstilar men också hur uppdragen är utformade beroende på vilken karaktär som krävs.

Ytterligare en nyhet är en sådan som är mycket välkommen. I föregångaren så räckte det med en smäll eller miss, och sedan var det kört. I Sly 2 är detta åtgärdat, och istället för att kola av efter en smäll så finns det numera en traditionell hälsomätare som visar hur mycket mer stryk du kan tåla. Detta gör att jag vågar prova mig fram lite mer.

Precis som i föregångaren så är spelkontrollen mycket smidig och enkel att använda. Framförallt för att de flesta av rörelserna kräver nästan bara två knappar, vilket gör att det blir lätt att komma ihåg. Dock så sprang jag in i några enstaka kameraproblem. Det är inget som jag stör mig sådär jättemycket på, men när det väl inträffade så var det i de mest olämpliga stunderna.

Platserna som Sly och kompani besöker har otroligt god variation och känns riktigt olika ifrån varandra. De är också atmosfäriska, och personligen så fann jag de två episoderna som utspelade sig i Prag mina favoriter, för där var det verkligen bra atmosfär som kändes härligt gothiskt med kryptor, gargoyles och en blodröd himmel. Just det, grafiken i Sly 2 är förresten riktigt läcker, och precis som i föregångaren så känns det verkligen som att titta på en tecknad film. Det förekommer även ett flertal smådetaljer som gör att jag inte kan sluta le över grafiken. Även ljudet i spelet är bra, framförallt röstskådespelarna gör ett bra jobb för att få karaktärerna att kännas levande och i vissa fall (framförallt i fallet med Sly) charmiga.

Med Sly 2: Band of Thieves så kan jag inte göra annat än att applådera åt Sucker Punch. De har nämligen inte bara infört en massa nyheter som gör att spelet känns otroligt fräscht jämtemot sin föregångare, de har även tagit det bästa från det förra spelet och gjort det ännu bättre. De har till och med tagit den punkt som jag hade som största klagomål, längden på föregångaren, och åtgärdat detta. Det enda riktiga klagomålet som jag kan komma på är att kameran kan trilskas vid något enstaka tillfälle, men annars tar jag bara av mig hatten för utvecklarna. Med en spännande story, roliga uppdrag och charmiga karaktärer så är Sly 2: Band of Thieves enligt mig en av de bästa uppföljarna som har gjorts.

Plus:
Spännande handling, charmiga karaktärer, smidig och enkel spelkontroll, läcker grafik

Minus:
Något enstaka problem med kameran

Medlemsrecensioner7
Samlat betyg: 8.7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10