Tomb Raider

Tomb Raider anno 2013, Lara Croft känns otvetydigt som en Nathan Drake.
Ta mig inte fel, i detta fall passar det mig utmärkt.
Jämförelsen med uncharted serien går inte att undvika, för min del kunde det inte ha blivit bättre, som ren underhållning håller Tomb Raider världsklass, precis som uncharted.

Lara Crofts resa i detta spel är annorlunda mot tidigare spel i serien, allting känns lite mer seriöst, mörkare, skitigare & det ligger en ton av ångest i luften.
Lara får möta sina inre demoner tidigt i spelet, när hon för första gången tvingas ta livet av en 4-bent varelse sker det med allra största trovärdighet.
När hon sedan efter bara ett par minuter blir överfallen & måste ta livet av en människa, sker det med samma känsla.
Det är här fasaden spricker lite, för hur jobbigt & ångestfyllt den tidigare situationen varit är det precis som bortblåst efter detta.
Full slakt av både djur & människor förtar känslan av sårbarhet jag precis upplevt, vilket gör det hela lite schizofrent.

Bortsett från Laras plötsliga minnesförlust eller multipla personlighet diggar jag resten av spelet, allt ifrån hur du utvecklar din karaktär & uppgraderar vapen, till hur storyn utvecklar sig & hela tiden förflyttar mig genom olika miljöer.
Just miljöförändringarna & den ganska linjära upplevelsen gör att det sällan blir tråkigt eller enformigt.
Flytet är väldigt bra avvägt & den genuina Tomb Raider känslan finns där, trots aningens korta sekvenser med just "tomb raiding".

Sammanfattningsvis vill jag säga att denna pånyttfödelse av Tomb Raider var nödvändig, spelet är genomarbetat & väldigt underhållande från början till slut.
En klar köprekommendation!