Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Bioshock Infinite

Ken Levines andra del i sitt Bioshock är suveränt från första början och hela vägen fram tills dess att eftertexterna börjat rulla. Varför, tänkte jag gå in på nu...

Till att börja med så har som bekant undervattensutopin Rapture fått ge vika för staden Columbia, en knallfager stad svävandes högt ovan molnen. Protagonisten är inte längre namnlös som i sin föregångare utan heter Booker DeWitt och kan dessutom prata.

Spelet tar sin början i en roddbåt tillsammans med två stycken mystiska personer i gula regnställ. Man får instruktioner om att man ska hämta tillbaka en flicka från staden Columbia och ta henne tillbaks till New York. Man blir sedan avsläppt vid en ödslig fyr som man tar sig till toppen av för att bli uppskjuten i en slags kattapultstol som tar en till staden.

När man så småningom kommer ut bland dem pittoreska gatorna i Columbia så möts man av en enormt tjusig värld som utvecklingsteamet lyckats enormt bra med. Just när man kommer till Columbia så är det till synes en marknad i staden och barn springer omkring och det spelas gladlynt musik, allt verkar frid och fröjd i Columbia.

Utan att gå in för djupt på berättelsen så visar det sig vara allt annat frid och fröjd i Columbia. Dess ledare, Comstock styr staden tyranniskt men det pågår samtidigt ett mörklagt inbördeskrig mellan maktens män och arbetarklassens Vox Populi som tröttnat på maktens behandling av den lilla människan. Sen var det ju det här med flickan som man skulle rädda, som visar sig vara allt annat än någon vanlig flicka och som dessutom inte var någon lätt match att bara gå och hämta heller skulle det komma att visa sig.

Just storyn i spelet är fantastisk och på sant Nolan manér så kommer det dyka upp både en och två twistar innan efterteexterna börjat rulla. Det är ett nästintill perfekt balanserat avvägt berättande. Det ända jag kan tycka är lite synd är att det finns vissa viktiga delar rent storymässigt som lämnats till spelets collectibles (Voxophones och kinectoscopes). Om man nu är en sån som vill njuta av spelets story utan att för den sakens skull finkamma varenda område du befinner dig i.

Grafiken (xbox 360) är riktigt snygg tycker jag. Det är lite lågupplöst här och var. Men bilduppdateringen är riktigt smooth och det flyter på stabilt i sina 30 fps. Designmässigt så är spelet helt fenomenal och det känns som att dem verkligen tänkt på allt ur den aspekten av spelet. Columbia är tillsammans med Rapture dem två mest atmosfäriska spelplatser jag någonsin besökt, där jag håller Rapture en aningen högre än sin efterträdare.

Ljudet är också det bra. Med ett härligt tryck i vapnen och suveränt röstskådespeleri, främst från Elizabeth som är namnet på flickan man ska rädda samt Daisy Fitzroy som är rebellernas ledare. Ibland kan ljudet vara llite dovt och svajigt, men det var inte många gånger under min genomspelning av spelet, som det märktes av.

Kontrollen i spelet är även den bra även om jag nog tycker att det är den svagaste länken i spelet. Hur man går och springer i spelet flyter på jättebra och det känns även bekvämt och meningsfullt att kunna hoppa vilket det inte gör i så många first person shooter spel. Men vapenkänslan lämnar dessvärre lite att önska. Kontrollen i ens vigors (krafter man har till sitt förfogande som hjälper en i strid) känns betydligt bättre och har förfinats ytterligare sedan sin föregångare "plasmids" ifrån det första Bioshock. Det känns ganska så klumpigt att emellanåt sikta med vissa av vapnen som man förfogar över under spelets gång. Även om där finns guldkorn som en utav hagelbrakarna och en utav pistolerna.

Spelbarhetsmässigt så har jag otroligt kul från första stund till sista, det ända lilla som lämnar något att önska på den fronten är att det skulle vara lite roligare att skjuta mot sina fiender. Men storyn och atmosfären tar tag i en med en sådan kraft att det har föga betydelse. Hållbarhetsmässigt så tycker jag att spelet är något så ovanligt som precis lagom långt. Det blir aldrig tjatigt och det slutar heller inte för tidigt. Jag varvade spelet på cirka 11 timmar på Hard (rekommenderas att spela på).

Till sist så är Bioshock ett helt fantastiskt spel som bör köpas av alla som gillar genren och dess föregångare. Spelet är verkligen superbt. En stark kandidat till året spel 2013 och en av dem absolut starkaste titlarna till denna generation. Det är endast små pettitesser som gör att spelet inte når hela vägen fram till en 10 poängare. Grymt bra jobbat Irrational Games!

Medlemsrecensioner27
Samlat betyg: 8.5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10