Tomb Raider

Under tiden på en stormig kväll har jag hunnit fly från ett sjunkande skepp, blivit strandsatt på en ö, nedslagen, upphängd, genomborrad av en mindre trädgren och flytt från en grotta som håller på att rasa samman på mig.
Och jag har bara haft kontrollen i handen i 10 minuter.

Jag tillhör den där gruppen av folk som aldrig tidigare spelat något av Lara Crofts äventyr, dock alltid varit sugen på att kasta mig in i det, men det hände aldrig fram tills nu.
Nu när Square Enix valde att visa upp en ny Lara Croft, under hennes första äventyr.

Lara har nu blivit av med Angelina Jolie liknelserna detsamma gäller hennes tuffa iskalla personlighet
Hon har blivit ersatt av en yngre, naivare och framförallt mänskligare Lara som nätt och jämt överlever spelets första faror, fast med större psykiska påfrestningar efteråt.
Rädslan att vara ensam på en främmande ö, kall och skadad vissas tydligt.
Det är här i början av spelets gång man ser hur rå omgivningen är, något som också sätter tonen för hela spelet under sin gång.
Det är blodigt och skitigt, Lara täkts mer och mer av trasiga kläder, lerigt ansikte och sår längs kroppen ju mer av spelets grottor, kryptor och fiender man möter.

Grafiken är snygg och välpolerad och tillika så animationerna som verkligen kan kännas levande speciellt under något av spelets flykt moment. Även om det finns enstaka buggar, fast i min erfarenhet är dom väldigt få.

Några stapplande steg in i storyn så inser man väldigt snart att Lara och de överlevande från skeppet inte är dom ända som gästar ön.
Ön kryllar av forna strandade människor som nu istället är en sekt, ledda av spelets antagonist, Mathias.
Sekten som dyrkar en forntida japansk gudinna, vid namn av The Sun Queen, och hennes makt som enligt som hindrar människor att ta sig från ön.
Detta leder till kidnappning av Laras tidigare besättning, en längtan till hämnd och en jakt efter sanningen som ligger gömd djup i öns hjärta.
Storyn är välskriven och känns mänsklig i dialogerna, både i framförandet av skådespelarna så som texten.

Lara är bara människa och det innebär ju också att hon verkligen inte kan springa in i en fiendegrupp, utan mycket har fokuserats på att försöka vara lite smart och ta ut fiender tyst, detta funkar till viss del bra. Tyvärr känns det som fienderna kan se dig lite väl lätt, och du kan inte fly och gömma dig igen, fienderna ser dig oavsett vad du gör vilket gör smyg tekniken lite frustrerande.
Och spelet kan faktiskt kännas lite linjärt i vissa stunder.

Till slut så har jag bara haft roligt med Tomb Raider under dom 8-12 timmar det tog, det är kanske inte det bästa spelet som gjorts men det är en spännande och trevlig bekantskap man knyter med en av spelvärldens mest kända hjältinnors början.