Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Bioshock Infinite

"Bring us the girl, and wipe away the debt."

Med dessa ord så beger jag, Booker Dewitt, en pinkerton agent, mig upp i den flygande staden Columbia.
Bioshock 1 var en av de (ifall inte det) bästa spelen någonsin skapat och med den bakgrunden så kan man säga att mina förhoppningar på Infinite för väldigt höga.

Det första du kommer märka med Infinite är hur mycket du känner igen det här.
En man, en fyr, en ny värld, all dat shit.
Man skulle kunna klandra Ken Levine och hans team för att vara riktigt lata, men så är inte riktigt fallet.
Allt känns exakt likadant, men fortfarande väldigt annorlunda.
Det är en abstrakt känsla att få uppleva och känns riktigt, riktigt bra!

Spelet bombar mig med mysterium och frågor precis som ettan från första början enda till slutet.
Varför har jag skulder, vilka är dessa skumma britter som tar mig till farkosten upp till staden, varför flyger staden och varför är glassen i Columbia så jävla dyr?


Columbia är ett paradis för de flesta men det tar inte länge för oss som spelare att se helvetet det är för andra.
Staden är fylld med rasism och fiendefientlighet och en allmän attityd av "Skydda era fruar från de hemska invandrarna".

" Why is one bathroom for colored and one for whites? Seems like an unnecessary precaution.
- It just is."

Jag är imponerad över alla tunga frågor spelet vågar ta upp då rasism bara är att skrapa på ytan när det kommer till detta spel.

Bioshock är känd för alla detaljer dem lägger ner i spelet och Infinite är inte ett undantag.
Allt är tänkt på, allt.
Jag blev så besatt med all detaljrikedom så att på min tredje genomspelning sprang jag bara runt och försökte hitta något som var dåligt gjort eller malplacerat, jag misslyckades, grovt.

Man är nästan aldrig ensam i Bioshock, efter de två första banorna i spelet så får du sällskap av Elisabeth.
Elisabeth är din enda anledning du är i Columbia, give us the girl and wipe away the debt.
Detta är lättare sagt en gjort när man får reda på att Elisabeth har en större betydelse för staden och folket inte kommer släppa henne i första taget.
För att inte spoila storyn för er så lämnar jag det sagt att hon kan göra "revor i tiden".

99% av gångerna man får en dator till vän i spel så vill man slå sig själv med ett baseboll trä tills man inte kan märka skillnaden på bra eller dåligt igen, men Elisabeth är ett undantag.
Hon är aldrig ivägen och hon klarar sig själv.
Faktum är, att hon räddar mig ganska ofta till och med.
Mitt i en eldstrid kanske jag får slut på ammo, när fienden närmar sig för att penetrera mig så hör jag Elisabeth skrika bakom mig:"NEED AMMO?!".
Hon ger även respons på allt som du kollar på i världen och detta får en att se på saker ur två perspektiv.

Spelet är uppdelat i två delar, utforskning och strid.
Man vandrar runt och tittar på columbia och dess befolkning enda tills någon polis bestämmer sig för att du är svart och hela staden börjar skjuta på dig.
Detta spelupplägg äger då storyn hinner insupas och man hinner andas innan nästa Sven Svensson försöker bli av med dig.

Plasmider gör en comeback och heter nu istället "Vigors".
Det fungerar exakt som i förra spelet förutom att man inte behöver se ut som en knarkare genom att injectera det i armen med en spruta, utan nu räcker det att dricka skiten.
Audio Diaries gör även en comeback och det älskar jag!
Dessa dagböcker går att hitta lite överallt i staden och ger dig fakta kring allt.

För de otåliga går det att skita i att lyssna på dagböcker samt käka glass och bara gå för att få ut henne ut ur staden så fort som möjligt.
Jag däremot hade ingen bråtska ut ur staden och stog och kolla i bokäffärer samt snacka med människor på gatan enda tills jag kom på mig själv och fråga varför in i helvete jag gör det?
Svaret är simpelt, man vill stanna kvar på denna underbara plats!

Jag skrev alldeles för lite om det här mästerverket men jag måste runda av då jag skulle kunna sitta och skriva i evigheter om hur bra det här spelet är.
Det är inget genre revolution som ettan var, men det är helt klart ett mästerverk.
Alla borde spela det, förutom de känsliga.

Jag vill stanna kvar i staden, jag vill äta mer vit glass och ifall staden inte var omringad av extremister med ett hagelgevär på ryggen, skulle jag vilja bo där

Betyg: 10/10

+ Grym story, engagerande, välgjort, ljudet, moraliska frågor.

- Dyr glass

Medlemsrecensioner27
Samlat betyg: 8.5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10