Batman: Arkham City

Ingen utväg från Arkham City... det vidsträckta jättefängelset i hjärtat av Gotham City, som huserar de mest våldsamma ligisterna och de mest ökända superskurkarna. Med oskyldiga civilas liv i fara finns bara en man som kan rädda dem och bringa rättvisa till området: Batman.

Jag köpte Batman Arkham City begagnat, vilket gjorde att den kod som låser upp Catwomans alla uppdrag redan var förbrukad och jag har inte känt något större behov av att köpa den ånyo. En försmak av den ljusa framtiden är det dock, där vissa delar av spelen inte blir tillgängliga för andrahandsmarknaden utan en extra avgift.
Men först till historien:

Av någon anledning har Hugo Strange vunnit upphandlingen om att driva Arkhams största fängelse City, som mera liknar en stadsdel än en isolerad byggnad. Tänk kultrullen Flykten från New York:s premiss och du har en bra bild framför dig! Och för att krångla till det ytterligare har herr Strange placerat ut en mängd superskurkar i staden, t ex Jokern, Pingvinen, Two-Face och Mr Freeze, med tillhörande gängbusar, som ett slags socialt experiment kan tänka.

I denna gryta med missanpassade, ligister och oskyldiga civila hamnar så mörkrets riddare Batman, för att bringa ordning i kaoset samt stoppa alla galenpannor från alla grandiosa planer, inte minst Hugo Strange. Eller finns det någon annan bakom kulisserna?

Grafiken är precis som i sin föregångare välgjord, med mörka & skitiga miljöer. Det som är mera imponerande denna gång är storleken på spelvärlden. För om Arkham Asylum var en korridorbaserad historia, så är Arkham City i det närmaste en sandlåda med en enorm yta för Batman att glidflyga runt i. Och det flyter på sömlöst, det är bara vid in- & utgångar till byggnader samt vid dödsfall, som längre laddningstid uppstår.

Ljudet är utmärkt, musiken fint orkestrerad och röstinsatserna goda. Röstskådespelarna är ju några av Hollywoods främsta namn inom sitt gebit, med röstarbeten från animerade serier såsom Scooby-Doo, Star Wars: Clone Wars & Garfield t ex. Och återigen är det Mark Hamill som Jokern som stjäl showen. Lyssna bara på när han sjunger "Only You" under eftertexterna. Magiskt...

Spelkontrollen är både bra men vid slagsmål jobbig. För vid smygande, hoppande & flygande så är Batman en fröjd att styra. Spelet är dessutom rätt förlåtande när det gäller att landa på gatlyktor, husfasader och isflak. Däremot har jag problem med stridssystemet, det blir knappmosning av den högre skolan och jag kan inte få till kombinationerna utan att någon skurk träffar mig. Särskilt vid större grupper fiender blir det svårt på sina ställen. Jag minns att jag hade samma invändning mot Arkham Asylum.

Hållbarheten har blivit bättre iochmed den större spelvärlden. Själva huvudstoryn är ett par timmar längre än första spelets, ca 12-13 timmar, det finns några sidouppdrag att klara men framför allt finns Gåtans alla troféer utspridda över staden, 400 stycken(!) lite drygt, för dig att samla in.
Sen finns det även Challenge Mode, men precis som hos föregångaren fann jag personligen inget nöje alls med dessa rum.

Batman Arkham City är ett mycket bra spel som tar det som var bra från sin föregångare och förbättrar det. Det finns ett par schyssta bosstrider, Ras al Gouls & Clayfaces framförallt, även om de inte riktigt når upp till Fågelskrämmans höjder från Arkham Asylum.
Men med en hel sandlådestadsdel att härja runt i, en klart förbättrad hållbarhet och med flera härliga karaktärer som tillkommit, så kan jag verkligen rekommendera detta. Om ni har överseende med slagsmålen, vill säga.