Rayman Origins hade väl inte precis någon djup story men det ansågs väl inte behöva till ett spel som det. För mig är det spelet något av de bästa plattformsspel som jag har haft nöjet att spela. Ett superhärligt äventyr, proppat med skön humor, ljuvligt gameplay och möjligheten att spela tillsammans med sina kompisar. Första gången jag fick se Rayman Legends och vikingatemat så kändes inte alls spelet särskilt lockat. Nej, jag har aldrig varit något fan av den genren men ju längre man kom i utvecklingen av spelet så såg det bara bättre och bättre ut. När de skyhöga betygen haglade över spelet så kunde jag inte längre hålla mig. Jag var tvungen att köpa Rayman Legends.
Legends har inte heller någon djup story heller men det krävs inte tycker jag, det är inte det som spelet handlar om riktigt. När jag äntligen axlar Rayman så känner jag mig riktigt glad och förväntansfull. Det blir inte precis sämre när jag märker att krafterna man samlade på sig från Origins fortfarande är kvar. Inget irriterande ''hitta Rayman's försvunna händer, lär dig flyga'' eller något av det tramset som vi fått gå igenom så många gånger i flera spel i den här serien. Istället kör man på från början och det är svårt att inte småle lite medan man skuttar och springer fram genom grottorna och skogarna.
Snart får jag mitt uppdrag att rädda den första prinsessan. Barbara är namnet på denna figur och jag måste erkänna att jag avskytt henne ändå sen trailern letade ut sig på nätet. De andra prinsessorna fungerar precis likadant som Barbara, enda skillnaden är deras utseende. Det spelar dessvärre ingen roll, jag spelar aldrig som någon annan än vår kära Rayman. Det hände att Globox och Teensies fick vara med i leken någon gång ibland men inte överdrivet mycket.
Nytt i Legends är att man kan utföra dagliga utmaningar som gör att du kan tävla med andra runt om i världen om att vara den snabbaste spelaren i världen. Detta testade jag på några gånger vilket var superkul och krävde tålamod och nya metoder. Du kan även dra på dig skraplotter genom spelet. I Origins kunde du bli belönad med en brons/silver/guldmedalj efter att ha klarat banan och du kunde även få se en härlig discoscen om du hade samlat tillräckligt många lums. Du vann ingenting på att få discot så i Legends får man istället skraplotter som man kan låsa upp varelser som förser dig med lums, låsa upp gamla banor från Origins att spela, teensies eller ännu mer lums. Detta får en verkligen att vilja samla så många lums som möjligen. Det var underbart att få spela igenom Origins banor igen där du bland annat får jaga den förbaskade kistan och sedan ge den på däng en gång till.
När jag har klarat av sista banan i första världen så låser jag upp en ny bana. Detta upprepar sig varje gång efter att ha klarat av en ny värld. vad är det som är så speciellt med dem här banorna då? Jo, de påminner lite om Guitar Hero eller något annat musik spel. I den första av dessa banor är det låten ''Black Betty'' som spelas. Låt oss säga att du glider ner längs en kulle och du får med dig lums på vägen. Detta skulle kunna fungera som ett gitarrsolo i låten. Det är ganska svårt att förklara men enkelt att förstå när man ser det. Detta får man inte gå miste om för jag menar, vad är inte mer tillfredsställande än att spela Rayman Legends till tonerna av ''Eye of the Tiger, Black Betty, Woo Hoo'' och andra låtar som Ubisoft satt ihop?
Rayman Legends är enligt mig ännu bättre än vad föregångaren var, mycket tack vare många nyheter och en enklare svårighetsgrad så många yngre kan spela och att min yngre bror som gärna spelar med mig inte dog allt för ofta. Humorn är som vanligt på topp.
Plussidan
+ Kanonbra tempo
+ Underbar musik
+ Charmig humor
+ Gjort för alla åldrar
+ Mycket att samla
+ Fotbollsspelet
+ Snyggt som in i bomben
Minussidan
- Saknar utmaningar för oss äldre
- Inget stöd för multiplayer online
- Aningen för kort