Perfect Dark Zero

Det finns inget som helst logiskt, taktiskt eller mänskligt i fiendernas sätt att agera, deras enda mål är att springa omkring som ystra illrar för att du inte ska kunna träffa dem samtidigt som de själva avlossar salva efter salva vilka mirakulöst nog alltid träffar dig oavsett om du står två meter framför dem eller hukar under en tät buske femtio meter bort. Ett skönt exempel var krypskytten som efter varje avlossat skott sprang fem meter åt vänster och väntade där i några sekunder, helt utan synbar anledning. Sedan sprang han tillbaks till sin position, avlossade ett nytt skott och upprepade hela proceduren igen. Fascinerad betraktade jag denna uppvisning i icke-intelligens innan jag tröttnade och satte en kula i pannan på honom med min P9P. Då kom nästa surprise. Trots en klockren träff i pannan stod killen pall och fortsatte till synes oberörd med sitt "skjuta, springa vänster, springa tillbaks"-schema. Inte förrän det tredje skottet i huvudet gav han upp och singlade han ner i en rag doll-hög. Inte nog med att fienderna är dumma som tåget, de tål lika mycket stryk som ett medelmåttigt ånglok också. Allt medan de oförtrutet springer omkring som virriga hönor och prickar dig med kuslig precision.

För att kompensera vakternas totala brist på hjärnaktivitet har Rare slängt in tjogvis av dem vid varje upptänkligt tillfälle. Istället för skottväxling med fyra smarta fiender får du femton stendumma. I kombination med att miljöerna inte bjuder på någon särskild inspiration, det roligaste som går att få tag i är lite explosiva tunnor då och då, reducerar den artificiella (o)intelligensen varje eldstrid till ett tröttsamt knapptryckande utan finess.

Smygarelementen är sparsamt förekommande och med tanke på hur klumpigt de är genomförda är det bara tur. Fiendens totala brist på vett skrattar varje försök till smygande rakt i ansiktet. Du kan springa precis bakom en vakt på ljudligt knarrande träplank utan att han märker ett piss. Råkar du dock avlossa ett skott i närheten av samma vakt vänder han sig om på bråkdelen av en sekund och avlossar ett av de där patenterade iller-skotten, rakt i nyllet på dig. Även om du råkar befinna dig tjugo meter bort under gran och det snöar. Datorns taffliga sätt att agera förtar all form av illusion av att du faktiskt strider mot vältränade soldater, det är så generiskt och konstgjort och tråkigt att jag bara sitter och gapar i förundran.