Midnight Club 3: DUB Edition
Men bara för att Rockstar har skaffat sig riktiga bilar betyder inte det att Midnight Club har gått och blivit realistiskt. Tvärtom, den vanvettiga och bångstyriga arkadkänslan är fortfarande kvar, och som tur är har Rockstar förbättrat styrningen markant. Borta är den där överdrivet styva styrningen och över lag känns Midnight Club 3 som ett mer lättkontrollerat spel än sin föregångare. Denna gång handlar det om att man ska manöverera sin bil genom återgivningar av San Diego, Atlanta och Detroit. Som tidigare handlar det om att vara snabbast på lagda sträckor, eller mellan otaliga checkpoints. Hur man tar sig fram bestämmer man helt själv, och den vägen som konkurrenterna tar behöver inte alltid vara den bästa.
Midnight Club har nu berikats med en halvhjärtad handling som mest går ut på att skyffla spelaren från ett segment av spelet, till ett annat. Annars gäller det att navigera runt i en av städerna och finna nya utmaningar att ta sig an. Något som varierar från enkla utmaningar till tuffa cupper med stenhårt motstånd. Allt eftersom pengarna börjar trilla in är det sedan upp till spelaren att uppgradera sitt fordon. Detta görs på ett litet enklare sätt än i de flesta andra streetracingspel. Olika delar av bilen kan uppgraderas i olika steg för ökad prestanda, och orkar man inte trycka sig igenom ett par menyer kan man låta spelet välja de uppgraderingar som behövs mest, och sedan är det bara att köra vidare. Eftersom det är streetracing finns det självklart en uppsjö med förändringar att göra med bilens yttre. Samarbetet med billivsstilsmagasinet Dub har lett till att nu går det att spöka ut sin bil ordentligt. Allt från plogbilsliknande monsterfrontar och motorer som tränger genom motorhuven till flygplansvingar och fånigt neon.
Det är svårt att inte känna sig som en mjölkvit Xzibit-kopia när man slänger på Lexanifälgar och utsmyckar sin Chrysler eller Lexus med guldkanter till kontrast mot den nattsvarta lacken. Eller varför inte när man förvandlar sin nyinförskaffade SUV till något som i det närmsta kan liknas vid en pansarvagn på hjul. Själva pimp-aspekten känns betydligt roligare utförd här än i spel som RPM Tuning, Street Racing Syndicate eller Need for Speed: Underground. Med den överdrivna körkänslan och det öppna, fria upplägget känns Midnigt Club 3 som en värdig uppföljare till ett klart godkänt spel.