Sly 2: Band of Thieves

Den tjuvaktiga tvättbjörnen återvänder i den andra delen. Den här gången kan man utnyttja hela ligans erfarenheter till max.

Jag recenserade det första Sly Cooper, för ett bra tag sen. Jag förstod inte direkt var hypen var kring detta plattforms-lir. Det påminde mer om de simpla licens-spelen från Disney som spelades då man var femåring. Fast precis som övriga plattforms-spel var Sly Cooper rätt välskrivet. Jag måste medge det nu. Sly och gänget fungerar lika bra som Jönssonligan. De hamnar alltid jämnt i knipa där de måste hitta ett sätt att lösa hela grejen på. Med tanke på att många antyder att tvåan skulle vara så himla "bättre" än ettan gjorde mig lite hoppfull. Så, dags att börja ett nytt äventyr med världens bästa tvättbjörn!

Spelet börjar med att gänget befinner sig i Kairo. Där ska de försöka erta Clockwerks delar som blivit ditsatt på ett museum. Allt går som en dans, tills de kommer fram till deras mål. Något är fel. Två kvinnliga poliskonstaplar dyker upp. Snabbt får Sly reda på att en ny rival-liga har stulit delarna, så Slys liga får bråttom. Med hjälp att Bentley lyckas de spåra vilka som är tjyvarna. De visar sig var en ökänd organisation vid namn "Klaw" som består av ett par protoganister. Alla med sina egna erfarenheter. Det kommer bli en vild resa Jorden runt, och för första gången får man möjlighet att styra Bentley och Murray.

När vi nu börjar snacka om gameplayet så har en hel del förändrats. Man kan nämligen ta kontroll över hela ligan. Var och en har sina egenskaper. Sly kan gå runt och (som vanligt) stjäla guldmynt och värdefulla föremål. Murray kan utföra coola manövrar på fiender som att sätta eld på sina knytnävar och kasta fiender utöver floder eller på marker. Sen så har vi Bentley, visserligen är han svagast i gänget men hans insats kommer vara viktigast för hela teamet, p.g.a att han kan ta kontroll över olika system. Även så är Slys speciella "moves" tillbaka i olika gömställen runtom spelvärlden.

Ett av de stora problemen med första spelet var dess speltid. Den här gången har Suckerpunch arbetat mer på spelvärlden och dess innehåll. Trots att det inte finns lika många mini-spel som tidigare kan man ändå "göra mer" så att säga. Sly 2 är ett ganska så långt spel och kommer gör sig sysselsatt med divers uppdrag. Det kan antingen handla om att skjuta ner en helikopter eller att fly från en idoitsäker byggnad. Att samla på mynt leder nu "nånstans". Istället för en liten hästsko kan man nu spendera på moves till sina kamrater. Du kommer ibland känna dig tvungen till att samla ihop ytterligare tusen mynt till ett nytt moves vilket kan förstöra spelglädjen smått.

Kontrollen känns mycket mer stabilare än tidigare. Sly kan precis som Bentley och Murray hanteras perfekt. Det känns inte längre några större problem med att hoppa på olika plattformar eller gå på olika linor. Det är inte heller längre en pärs då amn ställs mot en svår boss eller tidtagning då man ska leverera ett tidsinställt föremål till gömstället.

Men trots att Suckerpunch verkligen har gjort då allt dem kan för att förbättra spelserien, känns det ibland för lätt. Nej, jag talar inte om att ficktjuva vakterna utan alla dessa checkpoints! De finns i otal! Det känns nästan som att hela spelvärlden är en enda stor checkpoint! Bara då man inte har ett uppdrag bär det raka vägen hem till gängets gömställe. Du kan dö bitvis hur många gånger som helst och ändå klara av ett uppdrag. Ja, jag snackade ju om hur Slys första äventyr var för svårt, så nu känns det som att Suckerpunch överdrivte lite grann. När jag dör vill jag se en fet "GAME OVER" skärm och det bär "tillbaka till snickarboden" så att säga! Det är bara min egen åsikt.

Jag är inte heller imponerad av hur storyn fortsätter efter första uppdraget. Allt känns ändå desamma. Gå dit, kom tillbaks! Gå inte dit, kom tillbaks! Det känns mer som att man spelar Beyond: Good & Evil där man mestadels f-o-t-a-r sina fiender. Sen så gillar jag inte uppläggen av de flesta kapitel. Det känns som om att spelar samma kapitel två gånger med tanke på att man ska slåss mot samma fiende. "Okej, fienden flyr sin fots! Då ska vi gå tillbaks och planera för ett nytt uppdrag!" Jag blev också rätt uttråkad att hur man kunde "läsa av fiendens moves" eftersom man typ besegrat samma fiende 169 gånger.

I överlag är jag rätt nöjd med Sly 2, även om jag förblir lite surmulen. Det hade kunnat blivit ett perfekt spel, fyllt med svårigheter och dessutom "åtminstone" intressanta karaktärer som i Ratchet & Clank: Up You Arsenal. Men de har ändå gjort ett spel som får en välförtjänt sjua, det s.k. "dödsbetyget". Det är i alla fall ett bra spel för dig som diggar plattformsspel!

Betyg

Spel-Upplevelse: 8/10
Grafik: 7/10
Ljud: 7/10
Kontroll: 8/10
Story: 5/10
Karaktärer: 7/10

Overall: 7/10

+Mycket som har förbättrats, långt äventyr
-Alldeles för många checkpoints

WANNA SPEND THE NIGHT OUT?
https://www.youtube.com/watch?v=L96IBJPqAC8