Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Bioshock Infinite

Spelad version: PS3/PAL

Ge oss flickan och bli skuldfri. Året är 1912. Djupt skuldsatt har Booker DeWitt bara en möjlighet till nystart: rädda Elisabeth, en mystisk flicka som suttit inlåst sedan barnsben i den flygande staden Columbia. Tvingade till att lita på varandra, måste de finna en stor arsenal av vapen & förmågor för att kunna överleva stadens faror och avslöja dess mörka hemligheter.

Hur skall jag ens börja med att beskriva detta mästerverk? Precis som sin föregångare bygger spelet på en suveränt designad stad och en fantastisk, häpnadsväckande historia med en tvist. Elisabeth uttrycker det bäst långt in i spelet, när hjärnverksamheten verkligen börjat snurra på högvarv:
-"Det är alltid en fyr, en man & en stad", där sammanfattar hon hela Bioshocks mytologi och öppnar för oändliga variationer på temat.
Och vilket tema det är! Bioshock Infinites Columbia är en ännu mer fascinerande plats än Rapture var. Där föregångaren kunde kännades instängd & förfallen trots de vackra havsbottenvyerna, så är Columbia ljust, luftigt och fräscht.

Även storyn har slipats på ytterligare och då var första historien en pärla. Men genom att blanda parallella dimensioner, kvant-fysik & science-fiction, i en historia som utspelar sig för hundra år sedan(!), får vi här ett berättartekniskt mästerverk som jag aldrig tidigare sett i spel av den här typen. Vi måste gå till andra kulturformer som böcker eller film, för att hitta något lika klurigt och tankeväckande. Sista delen av historien är så avancerad, mångbottnad, multidimensionell & samtidigt så vacker att jag låg och funderade i timmar på vad jag bevittnat efter det sluttexterna rullat klart. Den enda lilla invändning jag kan ha, är att den samhällskritiska, socialpolitiska dimensionen som genomsyrar större delen av Bioshock Inifinte, förloras litegranna i den ovannämnda avslutande biten. Men det är petitesser i sammanhanget...

Som ni redan förstått älskar jag molnstaden Columbias grafiska design. Den är så vacker, luftig och färgglad, i kontrast till undervattensstaden Raptures mörka vrår, rost & droppande rör och skiljer sig avsevärt från majoriteten av gråbruna förstapersonsskjutare. Att Ken Levine skapelse bland molnen dessutom känns både trovärdig & inbjudande med sina luftskepp, ballonger och gigantiska propellrar är verkligen en bedrift. Bioshock Infinite är ett mycket läckert spel som förtjänar att inspirera andra utvecklare till att ta ut de grafiska svängarna mer.

Även ljud & musik är toppklass. Bara att få höra Beach Boys God Only Knows i en barbershopversion får det att knottra sig på mina armar, men även andra klassiker kan höras, såsom Everybody Wants To Rule The World & Tainted Love, i fantasifulla versioner. Röstskådespelet är även det superbt, Troy Baker som Booker Dewitt och Courtnee Draper som Elisabeth briljerar från första mening till sista. När Troy/Booker dessutom greppar en gitarr i spelet och tillsammans med Courtnee/Elisabeth framför Can The Circle Be Unbroken, sitter jag där med hakan tappad i backen och undrar om de valt ut skådespelarna med sångauditions.

Spelkontrollen är intuitiv, anser jag. Du har eldvapnen på de högra axelknapparna och Vigors (specialkrafter) på de vänstra. Även fast du bara har tillgång till 2 vapen & ett par krafter åt gången med snabbknapparna, blir det varierade strider och gott om möjligheter att ta dig an utmaningarna på olika sätt. Det finns också en Sky-Hook som du kan glida fram genom luften på rälsbanor med och använda vid närstrid. Allt är mycket följsamt gjort och jag njuter av Bookers vilda luftfärder. ibland kunde jag dock ha svårt för att plocka upp vissa mynt eller föremål då jag var tvungen att stå precis rätt får att aktivera knappen, vilket kunde irritera en smula.
Jag måste också nämna Elisabeth som medhjälpare, många har jämfört henne med Alyx från Half-Life-serien, men riktigt så bra tycker jag inte hon är. Hon kastar till dig några slantar, och ibland liv eller salt under strider, men hon avfyrar aldrig några vapen som Alyx gör. Däremot gör hon en intressant inre resa, där hennes upptäckter av Columbias hemligheter raserar hennes självbild, även om det också gör henne neurotisk & lite skrämmande.

Hållbarheten är precis lagom. Det tog mig ca 12-13 timmar att klara av spelet, under fyra spelsessioner. Jag kommer att spela om spelet någongång i framtiden även om jag har förstått att de fåtal olika val man ställs inför inte har någon större påverkan alls på spelets linjära berättelse. Dock skulle det vara intressant att spela om Bioshock Infinite med nya ögon, precis som det är att se om filmer som Sjätte Sinnet & Fight Club, när man vet hur det slutar.

Sammanfattningsvis: Det är en fröjd att uppleva Bioshock Infinites historia & fantastiska design. Det finns så många magiska ögonblick i spelet, den magnifika inledningen med hela sjögången, fyren och den religiösa landningen i Columbia, uppbyggnaden inför mötet med Elisabeth samt det tankeväckande, mångbottnade slutet. Ett actionspel som berör och får dig att tänka, det är det inte varje dag man ser & måste upplevas!

Medlemsrecensioner27
Samlat betyg: 8.5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10