The Legend of Zelda: Phantom Hourglass

I uppföljaren till Wind waker är det mindre hav, till min stora lättnad. Men tillräckligt mycket för att det kan bli irriterande. Men här finns inte en extremt jobbig triforce jakt, och det är på den punkten som gör Phantom hourglass till ett bättre spel än Wind Waker.

Spelet börjar genast efter Wind waker. Tetra blir bortfört av ett mystiskt spökskepp, när Link ska följa efter, går det inte riktigt som han tänkt sig. Han faller i vattnet, senare vaknar han upp på en Ö. Det enda han vill är att rädda Tetra. Han får snabbt vänner som hjälper till. Och det är här som Linebeck kommer in. Den skönaste Zelda karaktären, sen Midna. Dessutom är hans egen låt, ett mästerverk. Linebeck är kapten på båten Link färdas med. Så nu behöver du bara rita ut din färdväg, så åker båten ditt du önskar. Link får skjöta kanonen och annat istället.

Spelets tempel och bossar är riktigt grymma och använder DSens funktioner på de bästa sätten. Variationen finns hela tiden. Spelet blir nästan aldrig speicellt kneppigt, vilket känns avslappnat och du kan ta det lugnt.
Eller inte alltid. I Temple of ocean king, som du återvänder flera gånger till under spelets gång, så måste du klara av templet på tid. Ett ganska jobbigt moment, men är kul för det mesta. Om du inte fastnar och får köra om det 100 ggr...

Phantom hourglass delar utmärkelsen bästa spel på DS tillsammans med New Super Mario bros, enligt mig.

Grafik: 9
Spelbarhet: 10
Ljud: 9
Hållbarhet: 8