The Witcher 3: Wild Hunt

Försökte att undvika trailers och gameplay videos innan release för att inte haka på hype-tåget. Det gick inte så bra. Tre dagar innan släpp var jag så taggad att jag knappt kunde sova.
Jag hade längtat efter att få spela ett riktigt fläskigt rollspel efter att Dragon Age: Inquisition lämnade en hel del att önska.

När det handlar om ett så stort spel som The Witcher 3 så kan man skriva en hur lång recension som helst. Jag tänker nöja mig med att kommentera dom tre bästa och dom tre sämsta aspekterna med spelet.

The Witcher 3 levererar en otroligt inbjudande story som berättas på ett fantastiskt vis. Röstskådespelarna är genomgående bra och det känns som att det ligger lika mycket krut bakom huvuduppdragen som det gör vid dom mindre sidouppdragen. Karaktärerna bjuder på otroliga personligheter och det är också genomgående även för väldigt små roller.

Designen är fantastisk. Byggnader i Novigrad, förfallna ruiner och öppna landskap bjuder på färgpalletter som normalt inte visar sig i moderna rollspel. När jag upplevde den första solnedgången så kändes det nästan som om att jag var i ett Nintendo-spel. Jag hoppas att det här markerar slutet på genomgående bruna rollspel. Monsterdesignen är ruskigt bra genomfört vilket leder till att man med glädje vill lära sig mer om hur man på bästa sätt kan förvandla dom till kebab.

Världen i The Witcher 3 är stor, riktigt stor. Jag tycker att CD Projekt Red har gjort en riktigt bra jobb med att fylla den med innehåll. Det finns saker att upptäcka precis överallt och när man har låst blicken på ett träd som ser spännande ut eller en grottmynning som är svår att klättra ner i så ger man sig inte förrän varenda vrå är genomsökt. Den typen av detaljrikedom har jag inte upplevt sen Skyrim.

Nu till dom detaljer som gör att The Witcher 3: Wild Hunt aldrig kan bli en 10-poängare.

Spelkontrollen lämnar mycket att önska. Tyvärr så sträcker sig problemet över nästan samtliga av spelets områden. Hästen är värdelös vilket gjorde att jag permanent ignorerade den efter ca 12 timmar. Visst tog det längre tid att ta sig runt men frustrationen gjorde att helhetsupplevelsen led. Undervattenssegmenten vart visserligen aningen förbättrade i en patch men är såpass irriterande att jag har undvikit en hel del sidouppdrag i Skellige. Det har hänt flertalet gånger att Geralt vägrar att ta fram sina svärd i strid och det leder snabbt till ond bråd död.

Det finns en hel del tekniska problem i The Witcher 3. Skärmuppdateringen kan bli riktigt dålig när det händer mycket samtidigt. Det har hänt att jag har gått in i byggnader som är helt genomskinliga i 30 sekunder innan spelet laddat in alla texturer. Jag har stött på fiender som är odödliga och uppdrag som inte går att slutföra trots att alla delmoment är avklarade.

Menysystemet känns inte optimerat. Det går inte att sortera sin loot på ett tillfredställande sätt och när man når slutet på spelet så går man omkring och bär på så många crafting- och alchemykomponenter som man i princip aldrig har behövt använda. Det finns så många områden för förbättring att det känns som om menysystemet bara är funktionstestat och med tanke på hur mycket tid man spenderar där så förstår jag inte hur en i övrigt så kompetent utvecklare struntat i så många viktiga funktioner.

I slutändan så är ändå The Witcher 3: Wild Hunt ett av dom absolut häftigaste spelen jag någonsin haft äran att ta mig an. Med tanke på vilka medel utvecklarna har haft så är det imponerande vilken otrolig produkt dom har lämnat i från sig. Jag tror att The Witcher 3 kommer att bli ribban som vi kommer att jämföra kommande rollspel med i många år framöver och jag tycker definitivt att du ska äga det om du är ett RPG-fan.